I förra inlägget är lille bulldoggen som lämnades av sin uppfödare på grund av ett missbildat huvud. Det är grymt att agera på ett sådant sätt och jag ifrågasätter om denne människa verkligen ska få ha hand om något djur över huvudtaget. Men glädjande nog har denne lille kille rört vid många människors hjärtan och nu samlas det ihop pengar så han ska kunna opereras och därmed få ett värdigt liv. Mina funderingar är att detta är en människa som visar sig hjärtlös, medan det snabbt samlas många människor med varma hjärtan som vill hjälpa.

Visst hade det varit bra om vi som har förmåga till empati, kunde ringa in dessa hjärtlösa människor och lovebomba dem. I så hög grad att de inte kan värja sig. Jag är av den uppfattningen att hat föder hat och kärlek föder kärlek. Ett ord som jag minst tycker om av alla är ordet ”hata”. Ibland kan man höra barn säga att de hatar en företeelse eller människa. Varje gång hugger det till i mig, då det är ett fruktansvärt starkt ord. Jag kan säga att jag inte tycker om något/någon eller att det är bland det värsta jag vet, men jag kan inte säga att jag hatar någon gång. Inte ens dessa despotiska makthavare som dödar sitt eget folk, kan jag känna hat mot. Jag stannar innan gränsen blir nådd för hatet.

Min strategi är att de som får mig att må dåligt och inte förstår det, vänder jag ryggen till och ser mig aldrig om. Om någon gjort mig illa, vilket har hänt många gånger, så lämnar jag den människan åt sitt liv och hämnas aldrig. Jag fokuserar bara på mig och mitt liv. Man brukar säga att hämnden är ljuv, vilket kanske är sant för stunden, men eftersmaken är väldigt bitter.

Det är glädjande att så många har ett hjärta som är varmt. Man tänker att det finns hopp.