Höstdagjämning och nu är dagarna lika korta/långa som nätterna. Vi är på väg mot den mörka årstiden och det är inget att göra åt. Men visst känner man precis som Ledin sjunger att:”sommaren är kort”. Värmen, solen och bara ben. Dags för strumpor, jackor och regniga dagar. På bara någon vecka har hösten gjort sin entré. De första flyttfåglarna hördes i helgen och snart följer andra efter.

Vår duva traskade runt på altantaket, som för att säga hejdå inför hösten. Jag hoppas den får en fin vinter på varmare breddgrader och att vi får se den till våren igen. Tänk, att den fortfarande kommer ihåg sina räddare. Nu såg den riktigt rund och fin ut så råkar den inte ut för något, kommer den säkert tillbaka.

Lönnen utanför mitt kontorsfönster börjar få färggranna blad. Snart lyser de röda innan de blir bruna och faller av. Vi människor blir bleka och tappar all solbränna. Men vi övervintrar i varma hus och kläder. Kommunen klipper gräsmattor, kanske för sista gången denna säsong. Vi själva kommer nog att klippa vår egen några gånger till.

Så en morgon glittrar gräset av frosten och hösten övergår i vinter. Jag tänder ljus och kurar i mörkret. Denna morgon var första gången vi inte gick morgonpromenaden i morgonljuset. Natten dröjde sig kvar någon halvtimme innan ljuset kom. Alla har börjat gå så snabbt på morgnarna. Nu vill man bara till sitt slutmål och ger sig inte tid att njuta av hösten. Många kanske inte njuter heller, utan sluter sina sinnen inför nästa vår och sommar.

Jag ska senare försöka njuta, då jag tar ut hundarna på sina promenader. Tänker inte rata hösten, utan försöka ta in det som är vackert med den. Kanske knipsa av några fina grenar och sätta i en vas på kontoret.