De som går i pension idag är människor som växte upp efter andra världskriget och möttes av framtidstro och framåtanda. I Sverige var det vår socialdemokratiska regering som skulle ta hand om dem. De litade fullt och fast på de styrande. En del sade inte ens du till sina föräldrar och andra äldre niade man. Flickor neg och pojkar bockade. Aga var inte förbjuden och många kan berätta om när en lärare eller förälder gav stryk då man var ohörsam eller olydig. En dask i baken var ingen ovanlighet. Själva säger våra nyblivna pensionärer att de fick lära sig veta hut. Många slutade skolan efter högstadiet och en del redan i sjunde klass. Det var inga problem att hitta ett arbete då det växte upp industrier och affärer överallt. Nu skulle Sverige byggas upp och bli en värlfärdsstat. När de väl hade arbete om så bara som springpojke, flyttade de hemifrån. Lägenheter var det gott om och hade man bara en inkomst så fick man ett hyreskontrakt. Såklart hade de lägre krav på standard än vad vi har idag, då många växt upp med torrdass på gården och badkar i källaren.

Dessa människor kunde börja som städare,springpojkar och sedan arbeta sig uppåt. Nu när de går i pension har de arbetat sedan skolan och kanske tidigare, med slutlig anställning som tjänstemän eller chefer. De har köpt hus och har en trygg ekonomi i många fall. Nu kan de med all rätt luta sig tillbaka och njuta av sin pension.

Idag ser samhället annorlunda ut och studier är ett måste. Helst högre studier än gymnasium om man ska lyckas få ett arbete. Konkurrensen är stenhård om de arbeten som finns lediga. Många ungdomar når inte upp till de krav som är idag och efter år av försök så resignerar de. Att få sommarjobb är som att vinna på lotto idag. De arbeten som våra pensionärer startade i finns inte idag. Ska man bli städerska krävs gymnasium och sedan utbildning på produkter och arbetssätt. Springpojkar existerar inte idag, det som närmast kan liknas vid det arbetet är kanske de som kör budbilar. Då ska man ha fyllt arton år och ha körkort, som kostar skjortan att ta idag. Det är inte möjligt för någon som inte har pengar och har man inte föräldrar som betalar, så måste man ha arbete.

Det är så tråkigt att läsa om hur politiker tjatar om utbildning och att alla måste studera mer. Ungdomarna idag utbildar sig till arbetslöshet senare i livet. Istället måste vi skapa arbeten som gör att de snabbare kommer ut i arbete och kan arbeta sig uppåt.

Visst är det andra tider idag, men varför ska det behöva bli sämre för våra ungdomar? Bygg mer bostäder och ta in lärlingar så de får en chans att bli något de senare kan vara stolta över. Vi blir inte bättre människor med utbildning, utan vi blir bättre när vi får göra erfarenheter av olika slag. Ge bättre förutsättningar till dem som vill starta företag och hjälp dem att anställa. Vi får inte fastna i hopplöshet och tänka att det inte blir bättre.