Under protest

Annonser

Idag är jag kallad till möte. Jag är ju så att säga mellan jobb som en del kallar det. Fast jag känner mer att jag befinner mig mellan jobb och pension. Min ålder är i en fas där arbetsmarknaden inte anser mig vara attraktiv. Men i gengäld så är inte arbetsmarknaden särskilt attraktiv för mig. Efter att ha haft ett och samma yrke i en massa år, känner jag att det kapitlet är färdigt. Nu vill jag göra annat, men andra vill tydligen inte ge mig chansen.

Nu är jag kallad till informationsmöte och ska möta förmedlare som försöker vara entusiastiska och andra arbetslösa som mår skit. Hade helst sluppit åka dit. Jag blir inte ett dugg peppad av dessa möten. Men man måste infinna sig för att få fortsatt understöd. Pengar som jag själv jobbat ihop till. Nåväl, jag kan offra en timme av min dyrbara tid.

Jag trivs bäst när jag får bestämma över mig själv och disponera min tid där jag vill och med vem jag vill. Men efter att ha arbetat sedan jag var femton ska jag lära mig hur man söker arbete. Intressant, har varit där tidigare och det är samma samma. Nu med alla arbetslösa ungdomar och flyktingar är det kärvt för alla. Så innan mötet sitter jag och funderar på jag ska studera vidare resten av tiden tills min pension. Undrar om man får studielån vid min ålder. Sedan är ju frågan vad jag ska studera till och jag funderar starkt på meterolog eller kanske brottsutredare. Det är väldigt ute att vara statsvetare idag så den utbildningen var bortkastad.

Jaja, jag har framtiden för mig haha.

Studentexamen = arbetslös

Annonser

Alla politiker puschar hela tiden för att ungdomar ska studera och rätten till det. Det finns utbildningar i alla olika inriktningar, en del som innebär att man ska studera vidare efter gymnasiet, andra som är yrkesinriktade. Tyvärr är det så att många dras till program som inte leder till någonting alls. De är helt enkelt bara roliga att gå. När man är ung så är det inte alltför lätt att välja rätt utbildning. Att planera för kommande arbete känns så långt bort när man är sexton år gammal.

Det vore kanske bra att göra en utrensning i utbildningar, så att de mest världsfrånvända försvinner. För det kan ju inte vara roligt att ta studenten och sedan inse att man måste komplettera med ämnen som tidigare valts bort. Vid arton års ålder vill man ut i verkligheten och börja tjäna pengar. Att hanka sig fram på sommarjobb eller vikariat i flera år är ju ingen framtid.

För åtta år sedan hade vi studentfest i vår trädgård och det var en varm solig dag. Pojken var klar med sin utbildning och redo att börja söka jobb. Han hade ingen studievilja, även om han var duktig då han satte manken till. Han skulle säkert ha blivit en duktig journalist, då han tyckte om att skriva och berätta. Men han ville inte sitta vid något skrivbord eller studera i flera år. Ett stor intresse han hade sedan barnsben var motorer och bilar. Det blev nyckeln till den utbildning han valde. I början var det trögt att söka jobb, då hans cv inte var så digert. Som tur var hade han sommarjobbat och hade en del yrkeserfarenhet. Efter några år med olika jobb, fick han så äntligen köra kranbil. Hans dröm gick i uppfyllelse. Idag anses han som väldigt skicklig i sitt yrke och många drar i honom. Han har egen lägenhet, bil och tjänar sina egna pengar.

När jag läser om att ungdomar idag ratar yrkesutbildningar till förmån för utbildningar som inte leder till någonting alls, blir jag lite förbaskad på föräldrar och politiker. Vi vuxna måste hjälpa ungdomarna att välja utbildningar som leder till ett oberoende. Vill de sedan byta inriktning längre fram har de möjlighet att hamna rätt. Då har de ett yrke att falla tillbaka på om det inte fungerar med det nya.

De som denna vecka tar examen från vårdutbildningen i Trelleborg, har redan fått jobb. Allihop!!! Nu kan de skaffa bostad och få ett eget liv. Sedan spelar det ingen roll om alla inte kommer att arbeta med vård i hela sitt liv. De har en början.

I Lund har en professor börjat forska om hur man ska minska arbetslösheten i Sverige. Hans första ord är att det visst är fint att prata om hur viktig utbildning är, men att inte alla vill eller passar för att studera vidare efter gymnasiet. Därför borde skolan erbjuda fler yrkesinriktade utbildningar. Det ska bli ytters intressant att läsa hans rapport sedan.

Men redan nu kan jag säga: ”att vad var det jag alltid sagt?”. Politiker : Tänk om och tänk rätt!!!

Andra tider

Annonser

De som går i pension idag är människor som växte upp efter andra världskriget och möttes av framtidstro och framåtanda. I Sverige var det vår socialdemokratiska regering som skulle ta hand om dem. De litade fullt och fast på de styrande. En del sade inte ens du till sina föräldrar och andra äldre niade man. Flickor neg och pojkar bockade. Aga var inte förbjuden och många kan berätta om när en lärare eller förälder gav stryk då man var ohörsam eller olydig. En dask i baken var ingen ovanlighet. Själva säger våra nyblivna pensionärer att de fick lära sig veta hut. Många slutade skolan efter högstadiet och en del redan i sjunde klass. Det var inga problem att hitta ett arbete då det växte upp industrier och affärer överallt. Nu skulle Sverige byggas upp och bli en värlfärdsstat. När de väl hade arbete om så bara som springpojke, flyttade de hemifrån. Lägenheter var det gott om och hade man bara en inkomst så fick man ett hyreskontrakt. Såklart hade de lägre krav på standard än vad vi har idag, då många växt upp med torrdass på gården och badkar i källaren.

Dessa människor kunde börja som städare,springpojkar och sedan arbeta sig uppåt. Nu när de går i pension har de arbetat sedan skolan och kanske tidigare, med slutlig anställning som tjänstemän eller chefer. De har köpt hus och har en trygg ekonomi i många fall. Nu kan de med all rätt luta sig tillbaka och njuta av sin pension.

Idag ser samhället annorlunda ut och studier är ett måste. Helst högre studier än gymnasium om man ska lyckas få ett arbete. Konkurrensen är stenhård om de arbeten som finns lediga. Många ungdomar når inte upp till de krav som är idag och efter år av försök så resignerar de. Att få sommarjobb är som att vinna på lotto idag. De arbeten som våra pensionärer startade i finns inte idag. Ska man bli städerska krävs gymnasium och sedan utbildning på produkter och arbetssätt. Springpojkar existerar inte idag, det som närmast kan liknas vid det arbetet är kanske de som kör budbilar. Då ska man ha fyllt arton år och ha körkort, som kostar skjortan att ta idag. Det är inte möjligt för någon som inte har pengar och har man inte föräldrar som betalar, så måste man ha arbete.

Det är så tråkigt att läsa om hur politiker tjatar om utbildning och att alla måste studera mer. Ungdomarna idag utbildar sig till arbetslöshet senare i livet. Istället måste vi skapa arbeten som gör att de snabbare kommer ut i arbete och kan arbeta sig uppåt.

Visst är det andra tider idag, men varför ska det behöva bli sämre för våra ungdomar? Bygg mer bostäder och ta in lärlingar så de får en chans att bli något de senare kan vara stolta över. Vi blir inte bättre människor med utbildning, utan vi blir bättre när vi får göra erfarenheter av olika slag. Ge bättre förutsättningar till dem som vill starta företag och hjälp dem att anställa. Vi får inte fastna i hopplöshet och tänka att det inte blir bättre.

Funderar på att skriva en bok

Annonser

En gång sökte jag till journalisthögskolan och på sista intagningsdagen skulle man ha med sig en berättelse om sig själv. Sedan blev man inkallad till ett antal människor som läst den och skulle fråga ut mig om olika saker. Där tror jag att jag gjorde bort mig lite, för jag sade att jag ville bli författare. Skulle antagligen sagt att jag ville skriva artiklar mm. Men eftersom det alltid varit min dröm att få skriva, vilket gjorde att jag svarade så. Har funderat på om jag ångrade mig många gånger och det pendlar från ja till nej. Jag ville inte flytta till Stockholm och studera där eller arbeta på någon tidning.

Under alla år har jag varit tvungen att försörja mig och halkade in på en annan bana i livet. Någon bok har det aldrig blivit. Nu är jag i en annan sist med mitt företag och kan bestämma över min tid själv. Vilket betyder att då jag inte måste ägna mig åt företaget, har jag tid att skriva för skojs skull. Precis som jag gör med bloggen. Problemet nu är att jag har för många uppslag till böcker och vet inte vad jag vill skriva om först. Massor av utkast till böcker ligger i min skrivbordslåda och väntar på att bli skrivna. Ett ganska angenämt problem.

Efter att ha läst Bodil Malmstens bok ”Så gör jag”, kliar det i fingrarna på att börja. Jag funderar och skriver noter för att hitta det jag vill skriva först. Kanske utmynnar det i en bok som någon vill läsa. Min ton i skrivandet har jag hittat vid det här laget, så den oroar jag mig inte ett dugg över.

Men jag är absolut öppen för förslag på ämnen jag kan skriva om. Idèer är alltid välkomna och synpunkter på att skriva. Så välkomna med det. Det kanske finns något som just du skulle vilja läsa om och jag tror inte att jag vill skriva om blod och skräck. Men deckare är jag inte främmande för om ämnet medger så.

Dagen efter tv-debatten

Annonser

Såg agendas debatt igår och tyckte inte att det tände till på riktigt. Löfvèn var väldigt nervös och trevande under hela debatten. Han var tyst långa stunder och Sjöstedt tog över som en arg pitbull. Han betedde sig som att v är det största partiet och ska ta över regeringsmakten. Nu vet alla hur låga opinionssiffror det partiet har och åtminstone jag anser att han skulle gett mer plats åt Löfvén. Jag höll på att sätta kaffet i halsen när Jonas domderade att när de kommer till makten då ska minsann… Tror människan att han ska bli statsminister? Jag fick absolut den känslan. Fridolin visade ett lugn och gav sansade svar. Men det märktes hur långt från socialdemokraterna man är i dagsläget.

Alla tre oppositionspartierna visade att de är splittrade och har väldigt olika åsikter om det mesta. Kanske var det detta som bekymrade Löfvèn under debatten. Hur ska han kunna bilda en minoritetsregering med v och mp? Alla var ense om att skatten ska höjas för oss löntagare och oense om var den undre gränsen skulle gå.

Att som vänsterpartiet höja skatten för de som tjänar 28000:-/mån, innebär att den höjs för i stort sett alla. Miljöpartiet hade 40000:-/mån som undre gräns, vilket innebär att de flesta som har universitet och högskolebetyg, får höjd skatt. Då kan man inte gå ut med att det ska löna sig att studera, eftersom man får behålla lika mycket som de som inte studerat. Samtidigt vill de att alla ska studera vidare även om man inte vill. För mig går inte detta ihop och jag ser det som dödsdömt från början.

Jag som står i begrepp att starta eget och förhoppningsvis ska kunna få en skälig ersättning för det slit jag gör, blir direkt mörkrädd när jag hör dessa argument. Om jag kommer upp i inkomst så måste jag betala mer skatt, istället för att föra in det i mitt företag. Hur ska jag och alla andra småföretagare klara sig? Att starta eget kan för många vara enda utvägen att få arbete och det är väl ändå bättre än att gå på understöd. Men det kan bli resultatet av en skattehöjning. Signalen oppositionen sänder ut är att man inte ska kunna tjäna pengar i Sverige.

Morgonfunderingar på tisdagen

Annonser

Rättegången i Oslo fortsätter och det är fortfarande formaliteter som genomgås. Någon skrev på twitter att namnet skulle glömmas bort men inte dådet på Utöya och det kan sammanfatta min åsikt om det hela. Men vi kommer att få allt stoppat i huvudet under hela tiden detta pågår. Svårt att undvika och naturligtvis vill jag se vilken dom han får.

Annat som diskuteras nu är regeringens vårbudget och oppositionen anser att den är uddlös, utan nya idèer. Jag börjar tycka att det är dags för oppositionen att själva komma med något istället för att klaga. Oppinionssiffrorna har pekat uppåt för sossarna den senaste tiden, utan att de berättat särskilt mycket om sin politik. Detta säger mig att siffrorna som visas är väldigt nyckfulla. Vad händer då de börjar tala om vad deras politik går ut på?

Idag skrivs en debattartikel i DN där socialdemokraterna skriver att de arbetslösa själva ska ta mer ansvar för att få jobb. Det är upp till den enskilda att ordna detta. Sedan samma tugg om utbildning och att alla ska ha rätt till det. Men ingenting om hur de som inte orkar, kan eller vill studera ska kunna få arbete. Eftersom sossrna verkar ha kopierat moderaternas politik i mycket så kanske de kommer att döpa om sig till Nya socialdemokraterna. Ett velande mittenparti som tar lite här och där från andra partier. Vad jag förstår så måste allt finansieras som de vill genomföra och var kommer pengarna från? Höjda skatter som vanligt misstänker jag. Men det återstår väl att se när och om de kan få fram en partipolitik att presentera för oss väljare.

Jag tänker ha koll på detta för att kunna bilda mig en uppfattning om hur jag ska välja nästa gång. Men detta att gå mer mot mitten tror jag kan bli väldigt ödestigert och alltför likt alliansens politik. Varför välja in sossarna i regeringen när risken är stor att vänsterpartiet får ministerposter? För jag tror inte att alliansen kommer att spricka. Naturligtvis finns risken att kd ramlar ur riksdagen, vilket innebär att de övriga partierna får söka stöd av något annat parti. Men jag tror inte att det blir från sossarna, även om de kanske hoppas på det.

Jag tycker inte att det är okej

Annonser

Idag får man höra på nyheterna att Reinfeldt anser att pensionsåldern ska höjas till 75 år och det är inte okej. Alla är individer som varken kan eller vill arbeta lika länge. En del älskar sina arbeten och går under när de måste gå i pension, medan andra letar efter möjligheter att sluta så tidigt som möjligt. Därför anser jag att pensionsåldern ska vara mer flytande och att man ska utgå från individen. Vår statsminister säger också att man ska vara beredd på att byta arbete minst en gång under sitt arbetsliv. Det kan väl jag tycka är helt ok, allrahelst om man har ett fysiskt krävande arbete. Men faktum är att du kanske inte har haft så stor valmöjlighet från början, av olika orsaker.

De som har fyssikt krävande arbeten har ofta slutat studera tidigare, vilket innebär att de inte har kunskap att arbeta bakom ett skrivbord. De kanske inte vill heller utan känner att det arbete de har är något de klarar bra och inte vill göra något annat. Om man har haft ett arbete bakom ett skrivbord så får man andra krämpor med åldern och det gör att ett fysiskt arbete inte är att tänka på. Krämporna kommer också med åldern och det spelar ingen roll vilket arbete man haft. Vi är ju väldigt olika när det gäller hur mycket våra kroppar orkar.

Att byta arbete mitt i livet innebär att du ska ut på en arbetsmarknad där yngre slåss med dig om arbeten. Du är sliten och har vissa räkningar som måste betalas. Därför är det inte många som vågar hoppa på ett nytt arbete, där du blir sist anställd och riskerar att åka ut först vid nedskärningar. Att avstå från den tryggheten är det inte många som vill göra. Därför stannar de flesta på sitt arbete trots att man har ont och inte trivs särskilt bra. Vi har en åldersdiskriminering i vårat land, som gör att det är svårt att byta yrke vid 50 års ålder.

Många skulle vilja men hur ska de tordas göra det när risken är stor att de blir utan arbete. Har man råd att ta den risken? Jag är mycket skeptisk till ett förslag att arbeta till 75 år. Sedan undrar jag hur man ska göra som egenföretagare? En rörmokare, elektriker eller snickare som har ett eget företag, är ofta väldigt duktig på det arbetet. Hur ska de kunna ta ett lättare arbete, där lönen är lika bra som den de har nu? De arbetar i regel mer än någon anställd för att få ha en viss levandsstandard. Ska de bli de enda som ska ha råd att gå i pension i en rimlig tid? Som anställd måste du arbeta längre.