Tack, det räcker nu

Annonser

Sitter på kontoret med värkande rygg, på grund av två orsaker. Eftersom det fortfarande snöar och vinden orsakar snödrev, har plogbilar kört runt i byn. Efter deras framfart blir vägarna glashala.
Jag druttade omkull när jag gick med Unkas. Poff, där låg jag på rygg. En förvånad hund glodde på mig, där jag låg i en snöhög. Jag lyckades även slå huvudet i gatan, men mössan gjorde att det inte kändes särskilt mycket.

Hemkommen efter alla promenaderna, var det dags att skotta snö. Jag kände att det blir för mycket om jag väntar längre. Så trots att det fortfarande snöar, gjorde jag det.
Nu ångrar jag det, då ryggen inte mår bra av sådana utsvävningar och att det redan snöat så att det knappt syns vad jag gjort.

Det bara fortsätter

Annonser

Lite lätta snöflingor igår har förvandlats till molnsjok av snö. Det vräker ned från skyn och verkar inte avta för fem öre. Medan jag sitter inomhus och betalar räkningar för både mig och företaget, försöker ett par av mina grannar att skotta bort snön. Jag tycker inte att det är någon idé att försöka skotta nu då det vräker ned. För precis när man är klar har allt snöat igen och då får man bara börja om. Därför väntar jag tills det eventuellt avtar lite. Inte nog med att det snöar, det blåser iskalla vindar också.

Jag förbereder mig mentalt för mycket kalla hundpromenader, med ystra hundar. De kommer att bli överförtjusta. Funderar på att använda min öronvärmare som munskydd när jag går. Det blir nog en fin syn. Med mössan nedtryckt så långt det går och öronskyddet uppdraget till näsan. Man kan ju tro att jag bor långt upp i norr och inte i södra delen av vårat land. Allt beror på vinden och inte snöandet, för vi har inte mer än -5 ute.

wpid-IMG_22349192384780.jpeg