Jill’s veranda

Annonser

Om ni tittar på mitt förra inlägg, kan ni lyssna på en sång som fastnade i mitt huvud. Den hade stor plats i ett tv-program som just börjat på svt1. Hela programmet var intressant och inte ett dugg kladdigt som man kunde tro då det skulle sändas från Nashville. Bara en massa country och cowboys tänkte jag. Men inte alls utan en hel del intressant information om rasism med mera. Titio var Jill Johnsons första gäst och hon hade med sig Linda Martells skiva. En afroamerikan som sjöng country så otroligt bra.

Nästa program sänds på torsdag kl.21.00 i svt1. Vad jag vet så är Kakan nästa gäst i programmet och en blänkare visade hur hon besökte en ultrarepublikan i hennes hem. Det vill åtminstone inte jag missa.

Jag vet också att Kristian Gidlund som dog i cancer förra året och skrev blogg om sin kamp, ”I kroppen min”, kommer som gäst i detta program. Helt säkert kommer jag att sitta och gråta en hel del under det programmet.

ledsen1

Tack så mycket

Annonser

Ett ord som inte kan sägas för mycket är: Tack. Att lägga till det lilla ordet efter en mening förändrar allt det du sagt. Om du ber om att få något och säger tack efteråt, visar du uppskattning för att någon annan anstränger sig för din skull. Jag hoppas att jag använder det ordet ofta i min vardag. För även om jag har svårt att be om hjälp, är jag glad när den kommer. Ibland får jag det utan att be om det, andra gånger måste jag be om det. Alla har ju sina begränsningar när det gäller kraft,ork, längd och kunskap. Då måste man få lite hjälp.

Att kunna glädja en annan människa med ett litet ord som inte kostar något att säga, borde vara så enkelt. Men ibland verkar det vara så svårt att lägga till ett tack.

Så nu säger jag: ”Tack, för ordet”.