Vi har varit ute och gått långa promenader idag. Unkas njöt i fulla drag när det var hans tur.
Något annat som blev klart idag, är allt pappersarbete med företaget. Nu är jag helt fri från det. Jag kan fortsätta med mitt liv och klarar min ekonomi.
Denna måndag har varit ovanligt bra.
Hoppas veckan fortsätter likadant.
Idag startade vi tidigt med dagen. Mannen vankar runt i Malmö och väntar på att husbilen ska bli klar. Sedan ska den besiktigas och jag håller tummarna att han får allt klart idag. Jag har varit en tur till Trelleborg med pappa, som skulle justera sina hörapparater en sista gång. Väl hemma har jag skrivit ut offerter och jobbat med nya uppdrag. Nu ska jag ta en paus med en kopp kaffe innan det är dags för hundrastningar.
Denna arbetsvecka har verkligen börjat med rivstart för mig och glädjande nog har flera av förra årets kunder hört av sig om fortsättning denna säsong. Då var allt klart med mina veteraner och jag kan ta ut hundarna.
Solen som sken så fint har gömt sig bakom molnen och vinden har tilltagit. En mellandag när det gäller sommaren. På med jackan bara.
Nu är vi väl ändå inne på sista veckan av detta OS-evenemang hoppas jag. Eftersom jag inte är särskilt idrottsintresserad känner jag att med de två guldmedaljerna är jag mätt. Att slå Norge med hästlängder i deras paradgrenar känns ändå rätt bra. De har varit lite för kaxiga ett bra tag nu och det är ju faktiskt inte bara Sverige som slog dem, utan även Frankrike,Ryssland och Finland. Att de sedan skyller på vallningen känns ynkligt. Visst kan skidorna ha en viss del i det hela, men jag tror att det är mer.
Jag väntar nu bara på Vasaloppet som för mig innebär att våren är här. Sista snötävlingen jag tittar på, för dessa oändliga ishockeymatcher är inget för mig. Idag har jag sett stora fält med snödroppar och vår duva har kommit hem igen. Den satt i vårat bigarråträd idag och tittade på hundarna som nosade runt i trädgården.
Folk börjar ringa om sina trädgårdar så nu har jag ringt runt till mina trädgårdsveteraner. De verkar glada att det startar nu. Flera har kanske gått sysslolösa under vintern och längtar att få komma ut. Sverige vaknar nu.
Lite lätta snöflingor igår har förvandlats till molnsjok av snö. Det vräker ned från skyn och verkar inte avta för fem öre. Medan jag sitter inomhus och betalar räkningar för både mig och företaget, försöker ett par av mina grannar att skotta bort snön. Jag tycker inte att det är någon idé att försöka skotta nu då det vräker ned. För precis när man är klar har allt snöat igen och då får man bara börja om. Därför väntar jag tills det eventuellt avtar lite. Inte nog med att det snöar, det blåser iskalla vindar också.
Jag förbereder mig mentalt för mycket kalla hundpromenader, med ystra hundar. De kommer att bli överförtjusta. Funderar på att använda min öronvärmare som munskydd när jag går. Det blir nog en fin syn. Med mössan nedtryckt så långt det går och öronskyddet uppdraget till näsan. Man kan ju tro att jag bor långt upp i norr och inte i södra delen av vårat land. Allt beror på vinden och inte snöandet, för vi har inte mer än -5 ute.
Är det fler än jag som upptäckt att internet explorer loggar ur med jämna mellanrum? Tidigare var det en väldigt pålitlig internetuppkoppling men nu har jag börjat tvivla på den. Precis när man håller på att göra ett inlägg eller något annat trevligt så kommer det upp att explorer inte svarar. Vad i helskotta håller de på med? Minst sagt frustrerande är det.
Jag har varit i minneslunden och tänt ett gravljus med lock så att det ska kunna brinna även om det är lite vind. Fler ljus stod utan lock och jag var så snäll och tände dem allihop. I gengäld hoppas jag att någon tänder mitt ljus om det råkar slockna. Alla hållare var upptagna så det är många som går dit och tänder sina ljus. Det är antagligen en dag då man känner lite mer för de som är på andra sidan. Hoppas de ser det och tycker om att de inte är helt bortglömda. När jag var yngre så fick jag ibland panikkänsla när jag tänkte på att den jag var inte skulle finnas en dag. Hela de värld jag levde i skulle fortsätta utan mig. Jag tyckte det kändes så meningslöst och begrep inte varför vi ens skulle födas hit. Nu har jag bevis på att det fortsätter på ett annat ställe och det gör att jag känner en mening med att vara här.
Vi måste ha någon slags tro för att orka fortsätta leva. Sedan spelar det ingen roll vad man tror på. Det jag vänder och blir mest arg på är de människor som påtar sig en gudsliknande roll. De ska vara guds ställföreträdare här på jorden. Sånt skitsnack blir jag så arg över och att de sedan skor sig på olika sätt, så att de lever i välmåga när andra svälter. Jag kan inte heller se en mening med att döda i guds namn. Det är bara att lägga skulden på någon annan än sig själv. Det finns inget rättfärdigt i att döda någon annan levande varelse.
