Vår Kuma är av en rätt ovanlig ras och väldigt mycket lik en varg. Det kan bero på att han är ett resultat av ett medvetet arbete att korsa schäfer med varg. Idag är rasen tack vare en otrolig förkämpe för rasen erkänd av Svenska kennelklubben. Ninni Erlandsson jobbade hårt med att ta fram underlag och annat som de kunde besluta om. Rasen var sedan många år erkänd av Internationella kennelklubben, men det hjälpte föga.
Under vår resa i Frankrike fick vi höra ordet varg många gånger och jag fick förklara att Kuma är en hund. Men han är en väldigt speciell hund. Vi känner oss utvalda att ha fått förtroendet att ha honom hos oss. Jag kommer aldrig att tröttna på människor som nyfiket frågar om honom. Det många har svårt att förstå är att detta är ingen hund man bara går fram och klappar. Först måste man vinna hans förtroende. Även om du kunnat kela med honom en gång, så är det inte säkert att du kan kela med honom nästa gång ni träffas. Tålamod är vad som behövs. Mannen och jag har vunnit hans förtroende och nu öser han kärlek över oss. Det räcker för mig. Man behöver faktiskt inte älska alla här i världen.
Efter en natt med tropisk värme vaknade vi vid 08.00 på morgonen. Jag bäddade och borstade mattan på golvet. Mannen rastade hundarna under tiden. En kopp skånerost gör susen med att klarna hjärnan.
Idag ska vi styra Mackan söderut mot Tyskland, och ställplatsen hade jag letat fram igår efter middagen. Temperaturen steg hela tiden och när jag tittade på termometern visade den +34. Vi körde på för fullt med luftkonditioneringen så det var ändå uthärdligt inomhus.
Vid 12.00 stannade vi på en rastplats ett par mil söder om Flensburg. Det blev smörgåstårta för oss allihop, en kall öl till mig, mannen och hundarna fick vatten. Efter en rastning av hundarna åkte vi vidare. Bäst att fylla på diesel och vid första bensinmack stannade vi. Puh, vad varmt de blev när vi stod still.
Radion berättade om köer vid Hamburg på grund av vägarbete. Mycket riktigt. Vi hamnade i en kö som var ca 4 km lång. Fast vi inte har bråttom är det erbarmligt tråkigt att sitta i kö i fyra timmar. En regnskur var inte direkt någon semesterhöjare. Hoppas det var en engångsföreteelse. När vi väl kommit förbi alla vägarbeten, flöt det på bra och den sista sträckan fram till ställplatsen i Schneverdingen N 53.7.52 E 9.46.18 blev riktigt trevlig. Temperaturen hade sjunkit till +26 vilket är riktigt behagligt. Dagens etapp blev 28 mil och vi hade varit här vid 15.00 om det inte varit kö.
Pratade med en tysk i husbilen bredvid som kunde svenska väldigt bra. Han var på väg till Sverige och skåne i fem veckor. Vi gav honom tips på bra ställplatser. Om vi hade kommit tidigare så kunde vi badat i utomhusbadet för 1 euro. De har byggt det så att det det ser ut som en in sjö med sandstrand. Vi står fin på gräs, med plats för 25 husbilar. Men vi är bara två just nu. Dessutom står man gratis här, man kan tömma och fylla vatten för 2 euro.
Jag passade på att städa ur husbilen med min superborste, köpt på malmömässan för många år sedan. Men har sett att webbshoppen Häromi har den. Helt suverän att borsta bort hundhår på mattan. När jag kör med dammsugaren efteråt blir det superrent. För de som absolut måste ha el, är inte denna ställplats att rekommendera.
Vid 18.30 började det att åska och blixtra. Rastade hundarna mellan regnskurarna. Tog ett par fästingar som kröp på Kuma. Tur vi preparerat dem innan vi åkte.
Fick in tysk tv på lilldatan som jag kör på den vanliga antennen. Det fungerar jättebra. Sedan mat och kaffe. En stunds läsning och vid 22.30 släckte vi lamporna.
