Jag har ju funderingar på att kanske flytta till ett annat europeiskt land och då kommer tankar på språket upp. Om man inte är så duktig på det språk som talas i det land man vill landa i, tappar man en del av sammanhangen i vardagen. Därför tänker jag börja förkovra mig i både språket och kulturen. Även om jag inte hamnar där tillslut så har jag lärt mig något nytt och det berikar alltid.

Jag måste ju inte fly från krig eller fattigdom och har förmånen att kunna förbereda mig. De flyktingar som kommer till Europa från mellanöstern har med all säkerhet inte förberett sig särskilt mycket. Ofta har de hört om något land av grannar,släktingar eller liknande. De söker trygghet och lugn. Efter första mottagandet i det land de kommit till är de avskurna från allt de är vana med. Som språket och ord de brukar se på skyltar mm. Runt omkring rör sig människor som säger ord vilka inte betyder ett dugg för flyktingarna.

Därför är det viktigt att flyktingarna får lära sig det nya språket, så att de kan sätta ord på sin vardag. Sedan spelar det ingen roll om de inte tänker stanna för alltid utan tänker återvända i framtiden. Utan ett språk är du som en zoombie. Du går omkring som en levande död med dina minnen från ett land som var ditt en gång. När man väl behärskar språket så är det lättare att förstå allt annat i det nya landet. Jag tycker att det skulle vara fruktansvärt otryggt att behöva lägga mitt liv i någon annans händer, som en tolk du aldrig träffat tidigare. Min mamma sade alltid att jag aldrig skulle lita på okända människor.

Därför är ord och ett språk så oerhört viktigt.