Ofta när jag satt mig med mina knäckemackor vid datan ,efter dagens olika bestyr funderar jag över allt som skett under dagen. Ibland kan jag känna att jag borde ha hunnit med mer av alla måsten. Fast det är ju rätt löjligt då det egentligen inte måste hinnas med just precis denna dag. Andra dagar är jag så förbaskat nöjd med allt jag gjort.

Mitt liv består ju av att ta hand om tre stora hundar, vilket betyder omsorg och motion. Sedan har jag min gamla pappa som behöver mer och mer hjälp ju äldre han blir. I morgon ska jag rulla honom till församlingshuset som bjuder på middag. Han fyller nittio år i december och då ska vi också bjuda på kalas hemma hos oss. Nästa år ska vi gå över till kommunens hemhjälp då den privata börjar bli väldigt dyr. Då ska jag inkludera ledsagning minst en gång i månaden. Det har den privata hjälpen struntat i och jag tror pappa gärna vill komma ut mer.

Oftast är jag nöjd med mina dagar. Idag är jag det. Vi har varit ute i en solig höstdag och hundarna har njutit lika mycket som jag. Pappa har fått tidning, lämnat in lotto och dagens dubbel. Hans stora nöje vid denna ålder. Vi har pratat en stund och kunnat vara lite far och dotter en stund. Inte bara hemhjälp och åldring. Jag har även hunnit stryka flera av mannens skjortor, tagit om hand om tvätten.

Men stopp …. jag har nog glömt bort mig själv lite grann där. Förutom yogan och meditationen i morse, har jag inte gjort något bara för mig. Känns det igen? Trodde väl det. Får bli en annan dag då.