Senare

Annonser

Idag är dagen då vi ska få internet inkopplat. Vi har haft fönstret öppet i sovrummet inatt, eftersom Mr J lyckades pussla ihop myggnätsfönstret. Glada och utvilade släppte vi ut hundarna.

Tredje september visar termometern detta vid tio på morgonen.

Mr trampade iväg för att posta ett brev och köpa bröd. Jag bäddade sängen och då ringde hans franska mobil. Skit också jag som inte behärskar franska så bra. En manlig röst kör igång en snabb harang och jag piper svagt en fråga om han talar engelska. NO säger rösten och sedan något om senare. Sedan hörde jag ett klick.

Jaha, jag såg nog ut som ett frågetecken efteråt. När Mr J kom hem fick han ringa upp företaget och nu har vi förstått att det är en fråga mellan de som äger ledningen. Så fick vi besök av ägarna till Chez Amis och voila nu vet vi hur allt fungerar. Underbart när det finns så hjälpsamma människor.

Det ska tydligen komma en installatör och göra något och den jeppen är försenad. Han hinner inte idag. I morgon får vi hoppas då. Man får lära sig något nytt hela tiden.

Alltså i morgon får vi se.

Inget fel i att lära sig

Annonser

Något jag alltid funderat över är, varför är det så fruktansvärt att alla som vill bli medborgare i ett land ska lära sig en del om landets seder, historia och lagar? Jag skulle se det som en förmån att få lära mig just sådant om jag var i den situationen. Att sedan få göra ett prov på det man lärt sig är väl inte heller fruktansvärt?

Eftersom jag flyttat runt en hel del i Sveriges avlånga land, har jag också bemödat mig om att lära mig en hel del om platsen jag bor på. Jag har rest runt i landskapet och pratat med de som är uppfödda på platsen. Allt för att känna mig hemma och inte som en främling.

De flyktingar som nu kommer och har kommit kan ju få den undervisningen så fort de fått uppehållstillstånd. Något jag alltid ansett är att det viktigaste för att komma in i ett samhälle är att lära sig språket. Sydsvenska dagbladet hade en artikel i söndags där de intervjuat invandrare som kommit för fem år sedan. Allihop ansåg att det var först när de lärt sig svenska som de kände sig hemma här.

Något annat de borde bli införstådda med är att så länge de bor i ett område med endast landsmän från det forna hemlandet, så försvårar det integrationen. I Sverige finns det många mindre städer som skulle må bra av ett tillskott av människor och där de verkligen skulle komma in i samhället snabbare. Vi har många öde gårdar där bönder från andra länder säkert skulle kunna få ordning på odlingen. Flera har kanske bott på ställen där jorden varit torr och svårjobbad. Här är jorden bördig och de skulle bli saliga. För att få riktig lönsamhet så kunde de bilda kollektiv. Bo i hus som ändå står tomma och gemensamt odla marken runt omkring.

Så visst har vi plats för alla flyktingar om vi bara ser till att använda de kunskaper de har på rätt sätt. Försöka få dem att förstå att de inte ska stanna i storstäderna, utan söka sig ut i landet. Ge dem undervisning om allt de behöver veta, sedan få dem att inse hur värdefulla de kan bli för deras nya hemland.

Ibland får jag kramp när politikerna inte kan tänka och agera förnuftigt. De bara gaggar med varandra och mot varandra, istället för att snabbt sätta igång. Ge tusan i dyra utredningar som tar flera år och kavla upp ärmarna och använd vanligt bondförnuft.

Ord är så viktiga

Annonser

Jag har ju funderingar på att kanske flytta till ett annat europeiskt land och då kommer tankar på språket upp. Om man inte är så duktig på det språk som talas i det land man vill landa i, tappar man en del av sammanhangen i vardagen. Därför tänker jag börja förkovra mig i både språket och kulturen. Även om jag inte hamnar där tillslut så har jag lärt mig något nytt och det berikar alltid.

Jag måste ju inte fly från krig eller fattigdom och har förmånen att kunna förbereda mig. De flyktingar som kommer till Europa från mellanöstern har med all säkerhet inte förberett sig särskilt mycket. Ofta har de hört om något land av grannar,släktingar eller liknande. De söker trygghet och lugn. Efter första mottagandet i det land de kommit till är de avskurna från allt de är vana med. Som språket och ord de brukar se på skyltar mm. Runt omkring rör sig människor som säger ord vilka inte betyder ett dugg för flyktingarna.

Därför är det viktigt att flyktingarna får lära sig det nya språket, så att de kan sätta ord på sin vardag. Sedan spelar det ingen roll om de inte tänker stanna för alltid utan tänker återvända i framtiden. Utan ett språk är du som en zoombie. Du går omkring som en levande död med dina minnen från ett land som var ditt en gång. När man väl behärskar språket så är det lättare att förstå allt annat i det nya landet. Jag tycker att det skulle vara fruktansvärt otryggt att behöva lägga mitt liv i någon annans händer, som en tolk du aldrig träffat tidigare. Min mamma sade alltid att jag aldrig skulle lita på okända människor.

Därför är ord och ett språk så oerhört viktigt.

Det blev några stycken

Annonser

Nu har jag laddat ned alla foton från kameran i ett usb-minne. Närmare bestämt 248 st tagna under tre veckor på vår resa runt i Sverige. En del är riktigt bra tycker jag, med tanke på att jag är nybörjare som fotograf. Andra är väl mindre bra men man lär sig hela tiden. Roligt är det och nu ska jag fortsätta mitt fotograferande. Måste väl inte säga att det har blivit många bilder på våra hundar och när jag tittar på dem , verkar det som att de är ena lata krabater. Men det har varit fruktansvärt varmt om dagarna och då gör inga levande varelser många knop. Det får väl bli lite livligare foton under hösten och vintern.

Vad jag behöver nu är ett bra redigerarprogram, så det ska jag leta efter. Det hade varit roligt att kunna göra något extra av några foton. Men flera behöver inte alls redigeras. En som alltid blir bra på kort är Unkas, som verkar ha naturlig fallenhet för modellande. Han blir alltid bra på kort. Kuma är lite trixigare, även om han är söt så har han en förmåga att blunda när jag knäpper. Lik mig där, för det brukar jag också göra. Mina ögon syns nästan aldrig och gissa om jag kasserat många foton.

Men de två tycker verkligen om varandra och det är mysigt. Nu märker jag också vilken skillnad det är på skärpan i min kamera och mobilen jag tidigare använt mig av.

Okopplad eller inte…

Annonser

På sina hundar har man oftast koppel för att de inte ska springa överallt. Jag har ganska långa koppel till mina då jag märkt att de drar mindre i det då. Har man ett kort koppel så vill de hela tiden en meter till och det blir konstiga ryck. Med ett längre kan man variera och låta dem nosa här och där. De söker kontakt eftersom de inte känner att matte verkligen är med hela tiden. Eftersom jag har stora hundar använder jag aldrig flexikoppel, då jag varit med om att de kan gå av och ju äldre kopplen blir så nöts de. Linan åker ju in och ut ur hylsan under promenaderna och skulle det bli ett oväntat ryck kan den gå av. Man ser inte om det blivit slitet och det känns inte bra. Att gå ut med dem okopplade är otänkbart då folk ofta är lite rädda för stora hundar. Den friheten får de ha i vår trädgård och de verkar må bra av att ha det på detta sätt. Vill man låta dem röra sig mer så finns det ju långlina. Då kan de springa mer fritt och röra sig över större ytor. Ett skydd för vilda djur när man är ute i naturen.

Jag vill inte påstå att mina hundar sköter sig exemplariskt, men i alla fall såpass mycket att jag tycker om att gå ute med dem. De har aldrig huggit någon annan hund eller människa och det räcker för mig. De måste inte gå fot eller bakom mig. Efter att ha läst om vargar och hur lika de är hundar när det gäller rang mm. Så vet jag att mina hundar inte tappar förtroende eller respekt för mig, bara för att de får gå före. Jag tillhör inte deras flock, men är ett överhuvud i deras familj och det vet de. När jag sitter vid skrivbordet jobbar jag och de stör mig aldrig. Om det ringer på dörren rusar de aldrig fram eller skäller. De vet att jag är den som ska ta mot den som står utanför och har full kontroll över situationen. Detta har jag inte behövt träna dem till utan endast visat ett par gånger hur jag vill ha det med mina händer. Jag har krävt utrymmet och de accepterar det utan protester.

Allt detta är något vi kan lära oss att utnyttja när vi umgås med människor. Håll ingen kopplad, för då försöker de bara att komma längre bort. Om någon inte vill umgås med dig så strunta i den människan. Tillslut blir de så nyfikna att de ändå söker kontakt. Men kräv ditt eget utrymme utan hårda ord eller skrik. Tänk, om vi kunde lära oss av hur djuren gör, då skulle många konflikter kunna undvikas. Ibland tycker jag att det är vi människor som är den dummaste på jorden, trots att vi har en sån utveckald hjärna.