Vilken känsla det var att platta till människan i receptionen på vårdcentralen. Utan ett enda svärord eller skrik, sade jag till henne att skämmas och tänka över sitt agerande under helgen. När hon försökte skylla på systemet och menade att jag inte kunde lämna pengarna sådär, vände jag på klacken och sade att det bryr jag mig inte om. Betalningen ligger på disken, lös problemet hur du vill. Sedan gick jag.
Små moln seglade över himlen längre bort. Där vi gick var himlen blå och solen sken. Jag kunde till och med se att ännu längre bort så regnade det. Riktigt sommarväder.
Efteråt var jag till pappa och bytte lakan i hans säng. Sedan klippte jag hans hår och vi blev riktigt nöjda.
Morgonens inspektion av trädgården är avklarad och inget konstigt var det där. Jag vill gärna gå runt med hundarna för att se så ingen kastat in något. Det finns så många elaka människor i världen, så man kan aldrig vara säker.
Ett par katter i byn har blivit förgiftade och jag kan bara hoppas att karma slår tillbaka mot den eller de som gjorde det.
Klätterrosorna blommar så vackert nu och det blev bra när jag band upp dem igår. Solen har börjat titta fram och molnen som skymde tunnas ut. Jag kan se blå himmel nu.
Idag ska jag slänga pengarna på disken på vårdcentralen. Men är människan där så ska jag önska henne ett likadant bemötande om hon blir gammal.
Sedan ska pappa få nya lakan i sängen och en klippning av håret.
I våras kallades min pappa som är 90 år till hälsoundersökning. I kallelsen stod inget om provtagning. Det fick jag hjälpa honom att räkna ut och blev lite bestört. Brevet kom en fredag och pappa skulle dit om en vecka på tisdag.
Han var alltså tvungen att ta sig till vårdcentralen för provtagning innan dess. Så jag rullade upp honom på måndag morgon för provtagning.
På tisdagen veckan efter rullade jag upp honom igen för undersökning. Kostnad 180 :-. Han betalade med en femhundring och vi fick vänta på läkaren. Eftersom pappa har problem med vaxproppar i öronen då och då, ville han spola öronen. Jag tyckte också att det vore bra då han i princip inte hörde någonting.
Systern fick inte bort proppen i ena örat och läkaren ansåg att man måste suga ut den. Men det hade han inte tid med den dagen.
Pappa fick en ny tid veckan därpå. Han var tvungen att leva i tystnad en vecka till. Vilket betyder att han inte kunde svara i telefon eller höra vad de sade på tv.
Han suckade och sade att :”jag får väl titta på bilderna då.”
Jag hade lämnat in hans ena hörapparat för lagning på måndagen innan läkarbesöket. Han har en i varje öra.
För tredje gången rullade jag upp pappa till vårdcentralen. Min rygg protesterade efter alla dessa promenader med rullstol.
Nu kommer jag till det som är absurt och idiotiskt.
Vi kommer upp och anmäler i luckan att vi ska ta bort en vaxpropp som de misslyckades med vid förra besöket.
Det blir 180 :- får vi veta. Pappa tar upp en femhundring och lägger på disken.
Då säger människan i receptionen att hon inte kan ta den för att hon inte har någon växel.
Pappa har inget mindre. Då menar människan att vi ska rulla ned till bankomaten och hämta ut ett par hundralappar.
Jag tror att topplocket på mitt huvud ska flyga i luften. Vi ska ta oss till bankomaten för att människan inte orkat ta sig till affären för att växla.
Glöm det är mitt svar.
Då säger människan att hon skickar en inbetalning hem till pappa.
Jag frågar henne hur han ska kunna betala den?
Pappa har autogiro på alla sina räkningar. Därför är det en omöjlighet för honom att betala på det sättet. Han sitter i rullstol och om jag nu kunde rulla honom till banken, får han betala 40:- för att betala räkningen där.
Skicka ingen inbetalning säger jag. Lös det på ett annat sätt.
Idag kommer ändå en postgiro talong från vårdcentralen. Tur att jag var tvungen att gå rundan med Kuma, annars hade jag åkt dit och levt djävulen.
Men i morgon ska jag handla åt pappa och då åker jag dit. Slänger inbetalningskortet och 180 :- på disken och några väl valda ord. Sedan får de lösa problemet hur de vill.
Jag vill ju inte att min nittio- åriga pappa ska få något inkassokrav.
Om samma människa är där ska jag påminna henne om att en dag är det hon som är gammal om hon har tur.
Lite moln här och där på himlen. Vi började dagen med yoga, närmare bestämt var det jag som gjorde det och hundarna sov.
Så till djupa andetag som ackompanjemang fick jag kroppen att vakna.
Lite meditation i trädgården efter det, då jag vattnade mina växter. Tog gårdagens inköp av trädgårdstråd och band upp klätterrosorna. Jag blev supernöjd.
Sedan krattade jag rabatten och nu är det dags för kaffe ☕.
Det blommar så fint nu. Unkas är en trogen kompis när jag pysslar ute.
Kuma springer in och ut hela tiden. Han vill sova men inte ensam. Nu är han nöjd när jag sitter vid skrivbordet i biblioteket.
Vad gör det när vi trivs med värmen. Mannen ringde innan vi gick och menade att det var kallt ute. Jag tänkte att det var bäst att ta jackan på mig. Helt onödigt. Kom på att mannen sitter på jobbet med aircondition på. Klart man är lite frusen då.
Visst var det mulet men bara det.
Pappa har fått mjölk och läsk. Lite mer blev det och han är nöjd. Strödde nyköpt myrr nedanför hans köksfönster så han ska slippa fler myrfester.
Vår tobak har ett rum med en massa saker för tio och tjugo kronor. Idag kikade jag in där och hittade trädgårdstråd. Precis vad jag behöver till klängrosorna. Funderar på att köpa en rulle till att ha i reserv. Tio kronor kostade den.
Lite konstigt att inte solen visat sig idag. Det är varmt trots det.
Jag har inga speciella planer idag, mer än att bara existera. Just ja, pappa behöver mjölk och lite annat smått och gott. Alltså ska jag till en av byns affärer.
Jag funderade över tiden som gått sedan vi flyttade hit. Att alla blivit äldre och beroende av hjälp på olika sätt. För oss är det inte självklart längre att ha tre hundar. För pappa är det inte möjligt att traska ner till dagverksamheten. Han är rädd att ramla.
För farmor är det enda som gäller hjälp flera gånger om dagen.
Därför gäller det att ta vara på varje minut av livet. Vara glada att vi kan ha två hundar.
Hjälpa där vi kan göra det och överse med diverse tokigheter våra föräldrar säger eller gör.
Igår fick jag göra en insats hos pappa. För mig är det självklart att inte lägga en äppelhalva på bänken när det är varmt ute. En myrkoloni hade kalas på äpplet. Då kastar han det i soppåsen. Kalaset fortsätter där och nu finns det mer festmat.
Jag lyckades isolera festsällskapet och förpassade påsen i soprummet. Efter min förmaning, konstaterar pappa att de djäklarna bits ju också.
Mannen ringde sin mamma, alias farmor som vi kallar henne. Hon var upprörd och ville flytta från det tillfälliga boendet. Mannen frågade vad som stod på? Farmors trosor var stulna och hon visste nog att det var gubbarna som gick in i hennes rum och tog dem. Det gick inte att övertyga henne om att en karl inte kunde ha hennes trosor. Hon visste minsann att när gubbarna kissade på sig stal de hennes trosor. Så nu har hon inga kvar att ha på sig.
Man kan skratta åt tokigheterna, men samtidigt är det tragiskt. Det blir inte bättre utan sämre med dem hela tiden.
Lite dagvill blir man när måndag är en söndag. Men vi har försökt tänka tisdag hela dagen.
Den lite kyliga morgonen +11 blev efter några timmar riktigt behaglig med +23.
Unkas och jag gick förbi badet och en kö väntade otåligt på att få komma in. På vägen mötte vi flera barn som varit hemma med skolväskan och hämtat badkläder.
Men större delen av dagen har vi tillbringat ute i trädgården. Jag har vattnat blomlådorna och mina rosor.
Kuma har följt mig som en skugga hela tiden. Nu när middagen är uppäten, väntar de på att husse ska komma hem.
