Hundarna väntar och lyssnar efter ett billjud de känner igen. Men nya SuvEllen låter inte likadant och det är minst fyra timmar kvar tills mannen kommer.
Men det förstår inte hundarna, utan de får fortsätta att vänta. Jag har berättat att han kommer, men att det blir sent. Fick en rapport om att de precis ätit vid Nyköping och var på väg söderut.
Jag blir inte lugn förrens bilen står på garageuppfarten och mannen är i huset.
Jag skriver och får nya uppslag hela tiden. Men igår fick jag en rejäl kick av att läsa en artikel och se film. Den början jag haft håller inte och nu har jag en helt ny. Så här är det stor aktivitet i hjärnan. Än så länge svettas jag inte, utan tycker att det är roligt. Jag lever med berättelsen i huvudet dygnet runt, även om jag kokar ägg eller håller på med hundarna.
Hundarna som var rejält deppiga igår. Inte populärt med nyordningar alls. Våra hundar vill ha sina rutiner och när de accepterat en ändring, som mitt ben orsakade, har de inrättat sig efter hur vardagen blivit. Mannen går ut på morgonen så de får göra morgontoalett och läsa morgonblaskan. Sedan lite frukost och upp till mig i sängen som stiger upp en timme senare. Under dagen är det trädgården med mig och det är ok för dem. Efter deras middag vid fem väntar de på mannen som tar ut dem på promenad för att de ska kunna läsa kvällsblaskan. Så ska det vara och de vill inte ha några ändringar.
Därför blev det så fel för dem igår. Mannen kom hem och de fick sin tur. Men så åt han bara och körde iväg. Inte vad vi brukar göra på kvällarna. Mannen hämtade pojken och i natt har de kört 120 mil norrut, för att hämta nya SuvEllen. En storasyster till min lilla som nu fått komma till ny ägare. Han hörde av sig i veckan och var helnöjd, vilket gjorde mig glad. Gårdagskvällen blev lite orolig för mig och en film lyckades skingra tankarna på att killarna var ute på vägarna. Hundarna låg länge och lyssnade efter ljudet av Patrioten. Tillslut somnade de i sovrummet. Jag satt själv i vardagsrummet.
När jag gick till sängs, lommade de ut ur sovrummet och där låg jag själv. De brukar sova inne hos oss i vanliga fall. Men när jag vaknade i morse, låg bägge i sängen hos mig och samtalet med mannen gjorde mig lugn. Allt hade gått bra och nu skulle de köra en bit för att äta frukost och tvätta av sig.
Lite nagelbitning blir det innan de är hemma igen, men ju längre söderut de kommer desto torrare vägar. Vi hade +9 i natt och inget regn. Hundarna tyckte att det var konstigt när jag släppte ut dem i trädgården på morgonen, men de fann sig och sover igen. Mitt ben medger inte att jag går någon längre sträcka och jag får inte på mig någon sko, då foten är så svullen.
Nu ska jag ägna mig åt min berättelse ett par timmar.
