Ah min gud vad denna morgon gav i upplevelse. Jag vaknade med Lino som gosade med mitt hår och jag drog upp en hand som skydd. Somnade om och vaknade sedan av att han låg med huvudet rakt över halsen. Trodde att jag skulle dö och kunde inte andas. Men så lyckades jag föra ner hans huvud mot nyckelbenet och så somnade vi om. Ni kan inte tro hur tungt ett litet hundhuvud kan vara. Det var ändå så skönt att kunna dra sig lite innan vi steg upp.
Jag har inte fotat idag då vädret inte varit så inbjudande så det får bli andras foton. Sedan skulle jag göra egna foton men det vete tusan hur det blev. Fick ett meddelande ikväll från min gudson som gjorde mig helt ställd. Hur tänker man när någon fått cancer i huvudet? Jag vet inte utan tänker nog att det blev lite av en chock. Måste smälta detta och det tar tid med min hps som gör mig så sårbar.
Jag får många funderingar när ett sådant meddelande kommer och nu måste jag slå ifrån mig tankarna för hur ska man kunna bearbeta dem på en kväll. Säger som mamma ofta sade att sov på saken så ska du se att det löser sig. Inte sjukdomen då men mitt sätt att tackla vetskapen. För det hjälper ingenting att grubbla på det man inte kan göra något åt.Tro mig jag har googlat på hjärntumör men inte blivit mycket klokare för det. Släpp det sade min inre röst och så gjorde jag det.
Inte precis vad hundarna gjorde idag då vi inte haft särskilt varmt ute. Så jag har lekt lite med ljus och det för att Lino ska komma fram bättre. Han är ju så svart.
Försökte få fram blommorna i min mimosa. Kanske hade jag fotat lite fel men kan ni inte känna lukten? Jag kan det.
I morgon är det en ny dag och jag ska verkligen försöka sova på saken och se hur jag känner då.
