Ah min gud vad denna morgon gav i upplevelse. Jag vaknade med Lino som gosade med mitt hår och jag drog upp en hand som skydd. Somnade om och vaknade sedan av att han låg med huvudet rakt över halsen. Trodde att jag skulle dö och kunde inte andas. Men så lyckades jag föra ner hans huvud mot nyckelbenet och så somnade vi om. Ni kan inte tro hur tungt ett litet hundhuvud kan vara. Det var ändå så skönt att kunna dra sig lite innan vi steg upp.

Jag har inte fotat idag då vädret inte varit så inbjudande så det får bli andras foton. Sedan skulle jag göra egna foton men det vete tusan hur det blev. Fick ett meddelande ikväll från min gudson som gjorde mig helt ställd. Hur tänker man när någon fått cancer i huvudet? Jag vet inte utan tänker nog att det blev lite av en chock. Måste smälta detta och det tar tid med min hps som gör mig så sårbar.

Jag får många funderingar när ett sådant meddelande kommer och nu måste jag slå ifrån mig tankarna för hur ska man kunna bearbeta dem på en kväll. Säger som mamma ofta sade att sov på saken så ska du se att det löser sig. Inte sjukdomen då men mitt sätt att tackla vetskapen. För det hjälper ingenting att grubbla på det man inte kan göra något åt.Tro mig jag har googlat på hjärntumör men inte blivit mycket klokare för det. Släpp det sade min inre röst och så gjorde jag det.

Inte precis vad hundarna gjorde idag då vi inte haft särskilt varmt ute. Så jag har lekt lite med ljus och det för att Lino ska komma fram bättre. Han är ju så svart.

Försökte få fram blommorna i min mimosa. Kanske hade jag fotat lite fel men kan ni inte känna lukten? Jag kan det.

I morgon är det en ny dag och jag ska verkligen försöka sova på saken och se hur jag känner då.

Precis som vanligt då vi har en tid att passa, så sover vi fruktansvärt dåligt. För mig är det andra natten med detta elände så jag är rätt mosig i huvudet just nu. Vadan detta nu då? Igår var det ju provet som skulle samlas, och idag skulle jag tappas på x antal rör med blod. Något jag är ytterst glad över är att de inte tar detta hemska blodprov i fingret som gör så förbaskat ont. Okej, åter till dagens måste. Tiden jag måste pricka är 08.00-10.00 och vad jag lärt mig är att försöka vara mitt i detta tidsrum då första rusningen varit och om det blir lite väntan så är jag i god tid ändå.

Jag bjuder på en del äldre foton idag då jag varken haft tid eller lust och vädret varit lite trist, så kameran har fått vila.

Februari 2013 i skåne kan se ut såhär.

Jag hade tur att det endast var en före mig hos provtagningen och denna person var redan inne och under behandling. JR kör mig bort till vårdcentralen som ju flyttade för ett par år sedan. Tidigare låg den på en tvärgata nära vårat hus och man kunde gå dit. Fast de lokalerna var inte så fina som i detta nybyggda hus. Allt gick bra och jag betalade 2,50 euro för kalaset. Svaret kommer i morgon på datan. Men vi får alltid ett brev med svaren också. Efteråt körde vi direkt hem och gjorde frukost. Så gott och efter en kopp kaffe mår man alltid bra.

Såhär såg det ut 2014 utanför bilioteksfönstret och Herr fasan spatserade förbi i godan ro. Vanligt tråkigt snömögel i ett gråväder som inte gör någon glad.

2019 när vi anlände hit ner till södra Frankrike var det inte öppet på många campingar eller ställplatser, och vi vill stå nära Beziers och vi hittade denna motocrossbana som hade ställplatser där vi kunde stå. Vi hade fin underhållning hela dagarna då det var full fart på banan som vi hade fin utsikt mot. Här blev vi kvar i drygt två och en halv vecka, till första mars då campingarna började öppna och vi körde till Vias som ligger precis nere vi Medelhavet.

Nåväl efter frukosten idag satte JR igång med att klippa gräset på baksidan av huset. Jag tog min B&D och började försöka kapa ner grästuvorna i rabatten. Blev ett svårt arbete då de är tjocka och gräset lite vått, så jag kom inte så långt. JR får ta dem med snurradåren istället. I morgon eller så kanske.

Nu är vi verkligen trötta och det är dags att lägga huvudet på kudden tror jag.