Vädret har ju stabiliserat sig vilket vi tackar för då det är till det bättre.Solen visar sig och värmer upp våra kroppar. Våra växter mår bättre för nu har det fått tillräckligt med vatten på ett bra tag. Vi behöver värmen och blir gladare. Vilken bedrövlig vår vi haft, så kall och våt vilket vi inte är vana vid. Men nu verkar det ordna upp sig och vi kan äntligen få njuta av solen, men sitta i skuggan som vanligt.

Vi har tagit det lugnt idag då det är sista dagen för H:s vistelse hos oss. Han har väl lite resfeber som man ofta har när man ska iväg någonstans. Så vi känner att han måste få chilla lite. Men han hjälpte JR att måla gallren ännu en gång idag och nu är de jättefina. Den killen kan vara trulig och slarvig men innerst inne har han ett hjärta av guld.

Dagen har förflutit i sakta mak och vi har bara haft det bra. JR har klippt bort en del palmbald som tagit skada av regnet och jag har bytt lakan i sängen. Pingstdagen har med andra ord förflutit i stilla mak. Lite bitterljuvt att H ska lämna oss men han har ju sitt liv och det måste vi ju acceptera.

Vi ska bara ta det lugnt efter att vi kört H till Montpellier och sedan får vi väl se vad som kommer på agendan. Hoppas på att poolen ska bli varmare än nu +23 för jag tycker att det är för kallt. Jag är ingen vinterbadare.

Vi kommer att återvända till vårat paradis här på udden och njuta av alla våra blommor och växter. Vad kan man mer begära. En liten förklaring till mina ord ska jag ge. Jag har fått reda på att en ungdomsvän som jag umgicks med mycket under min gymnasietid nyligen fått hjärnblödning och hjärtinfarkt, vilket betyder att hon är på sitt yttersta. Jag är ledsen och chockad. Min fina vän som jag återfann nu senare i livet och trodde att vi skulle följas åt flera år till. En del av min ungdom som är på väg att försvinna. Det gör ont.

Livet är skört, livet är vackert och det gör ont när vänner försvinner på riktigt.