I morgon börjar skolorna här i Frankrike och vardagen börjar. Inte något som påverkar oss pensionärer något speciellt. Men det känns ändå att det blir ett annat tempo i byn. Kanske fler bilar och färre turister. JR brukar märka det när han är och handlar på fredagarna.

Vi har som vanligt städat idag och nu är golven rena igen. Det luktar gott efter var gång jag moppat golven. Nya lakan i sängen gör nästan att man längtar tills det är dags att sova. Men den som väntar på något gott brukar man ju säga.

Linos min när han vill något är mycket talande. Som här när han idag ansåg att det var dags att äta middag. Klart att jag faller till föga om tiden är någotsånär rätt. Idag var det väldigt rätt och Lino brukar kunna klockan så jag var inte förvånad.

Vi tänker tömma poolen inom en snar framtid eftersom vattnet inte blir tillräckligt varmt för att vi vill bada. Ikväll har ännu ett regnväder seglat in över vår by och det gör ingenting för vi stannar ändå inomhus. Men jag hoppas att det dragit iväg tills i morgon då jag hade tänkt tvätta lakanen och hänga dem ute.

Ikväll tänker jag visa en by som är belägen tre mil norr om vår by.

Saint-Cinq-LaPopie som är beläget i departementet Lot i regionen Occitanien.

Det är en liten by med ca 204 invånare. Den är belägen på en klippa med utsikt över en meander av flodet Lot. Ända sedan medeltiden har den varit bebodd och en dragväg går förbi byn vid floden, där hästar och åsnor drog förbi båtarna.Den befästa kyrkan dominerar byn. Den betraktas som en av de vackraste byarna i Frankrike. La Popie betyder klippa på occitanska. Som förövrigt är ett språk som inte alls påminner om franskan. Det talas av 11 miljoner människor och är det största minoritetsspråket i Frankrike. Det finns fyra olika dialekter av språket och talas i södra Frankrike. Om man är van vid sydfranskan kan fransmännen oftast förstå occitanska.

Dagens visdomsord:”Den kloke är långsam i sitt tal och snabb i sin handling.” Konfucius