Kanske inte lika varmt och absolut inte lika länge fick vi njuta av solens värme idag. Men man får vara glad för det lilla så här års. JR skyndade iväg till frisören efter frukosten då han hade beställt klipptid och jag matade tvättmaskinen med lakan. Men kaffet kunde vi dricka utomhus och jag tycker att det smakar godare där. Hämtade en varmare pläd till Lino att ha på trädäcket. Kom nämligen på att vi hade ett riktigt varmt och gosigt täcke där efter det året som vi flyttade ner hit. Jag tvättade ett av dem och sedan glömde jag bort att vi hade det. Lino tyckte att det var varmt och skönt att ligga på.

Täcket på bilden är det vi haft innan och det har varit bra det också men han är lite tunn i pälsen och inte byggd för vintrar så jag har som jag skrev tagit fram ett täcke som är varmare. Nog tjatat om det. Nu är det elva dagar kvar tills vi får hämta Jack. Väntan är plågsam nu och vi försöker sysselsätta oss med olika saker för att inte bara prata hund eller tänka hund.

Någon väntar också men säkert inte på samma sak som vi tvåbenta. Men den han väntar på kommer aldrig tillbaka vilket är ytterst sorgligt. Men förhoppningsvis kommer Lino att få fullt upp snart. Det tar på krafterna att få en lillebror.

Idag när vi satt och drack kaffe pratade vi om hur folk ljuger om saker och ting. Nu har vi ju inte någon särskilt stor bekantskapskrets och det känns faktiskt bra eftersom vi föredrar samvaron med våra hundar. De döljer aldrig sina känslor eller ljuger om vilka de är. Vi hade en riktigt trevlig pratstund och som vanligt var vi helt eniga om hur saker och ting borde vara och att vi absolut har rätt i det vi tänker.

Kluddat lite ikväll och lyssnat på en ny bok som är lika bra som den förra vi lyssnade på har fortsatt med samma författare och den första boken av henne skippade vi. Men denna är väldigt intressant. Man vet inte hur det ska gå. Den heter:”En flicka som kallas Alice” och författaren är Kristin Hannah.