All vår väntan bliver svår, brukar man säga. Men nog är det så att man hela tiden väntar på något eller som i vårat fall någon. Det kan vara att man väntar på att vintern ska vara över eller att det snart är jul och man är ledig från jobbet. Fast vi borde inte gå omkring och vänta utan leva för varje dag. Klyschan att fånga dagen är faktiskt inte så dum ändå.

Kluddat lite idag när vi lyssnade på boken. Denna gång har jag valt en bok som handlar om en internatskola i södra England. En feelgood bok av Jenny Colgan, ”Den lilla skolan på klippan”. Hon har skrivit fler böcker som är bara så mysiga och uppläsaren är också bra. Jag är inte mycket för dessa kriminalromaner med störda poliser eller advokater. Herregud om de skulle vara sanna då borde man vara lika rädd för dem som för de kriminella. Det jag vill säga är att alla dessa böcker följer ett mönster och de känns likadana allihop. Kanske en trygghet för många att det är så men jag tycker att det är tråkigt. Men visst tycker jag om spännande böcker också och vi lyssnar till dessa böcker också. Jag har en i bokhyllan som jag tänker att vi ska lyssna på efter denna, författarinnan är Riley Sager ” Hon som blev kvar”.

Jag har gjort ett fotocollage på Turbo och det med tårar i ögonen. Jag ville göra ett slags avslut och nu känns det bra. Jag ville bearbeta den sorg jag haft inom mig sedan vi lät henne somna in.

Ibland känns det som att man har för mycket minnen både bra och dåliga, vilket jag inte vill kännas vid ännu, utan nu vill jag skapa fler istället. Ni vet det där med att Fånga dagen.