Dag 6 av Turbos löp och vi har inte blivit galna ännu. Allt lugnt än så länge och vi får väl se hur länge det kommer att vara. För löpet brukar pågå i ca 19 dagar totalt och ja vi har inte hunnit till hälften ännu. Jag är glad att vi har kompostgallret när det börjar hetta till.
Idag fick JR ta teslan upp till posten för tydligen orkade inte en leverantör från La poste inte ringa på klockan vid grinden i fredags, utan körde upp till postkontoret och lämnade mitt paket där. Naturligtvis laddade batteriet ur när han nästan var framme och JR fick gå med cykeln den sista biten. Inte så långt men ändå inte roligt. Postkontoret ligger uppe vid torget och det är en djäkla lutning upp dit. Å andra sidan hade han nedförsbacke hem.
När han ändå var klädd för resa så tog han med sig Lino bort till dechatteriet och slängde tre säckar med trädgårdsavfall. Jag passade på att bädda sängen under tiden då jag inte behövde passa på hundarna. Turbo finner sig bra i att stanna hemma med mig. Vi försöker alltid att göra liknande saker då Turbo löper.
Photo by Daan Wijngaard
Nu hoppas jag verkligen att morgondagen blir lugn för jag vill inte ha mer drama. Jag är glad att grannen Eli är klar med klippningen av sin häck för idag när jag satt och trampade på min cykel och skulle lyssna på boken så satte hans son igång en motorsåg från helvetet. Jag försökte ignorera ljudet men det var inte så lätt. Men i morgon så…..
Dag fem av Turbos löp och än så länge har inte Linos hormoner blivit galna så de är som de brukar vara. Visserligen lyfter Turbo på svansen och vänder baken mot honom men han nappar inte. Skönt för oss, men vi håller våra ögon på dem för plötsligt en dag så händer det. Därför håller jag koll på antal dagar så vi ska veta närmare hur landet ligger. Fortsättning följer.
Nu när det blivit kyligare ute så går vi in tidigare och lyssnar på vår bok. Jag tecknar under tiden och det är så rofyllt. Rena rama meditationen för mig och så roligt att ha kommit igång igen. Jag har ju köpt fler skissblock och jag föredrar A5-format då det passar mig bäst. Jag tecknar ju på fri hand från foton och vykort. Så tyvärr kommer det med all säkerhet ploppa upp en del av mina alster här vare sig ni vill eller inte.
Zoe Jackson
Idag hade vi besök av servicemannen från vår gasleverantör och hundarna skötte sig exemplariskt. Jag brukar sitta i sovrummet med dem och ha kompostgallret för dörröppningen. Då ser de vem som kommer och servicemannen (ja det har hittills alltid varit en man) kan jobba ifred utan nyfikna hundar. När JR gör något lägger de allt som oftast nosen i blöt och det kan vara rätt jobbigt ibland. Samma sak när jag pysslar med något och de kan till och med lägga sig på objektet man håller på med.
Just i dessa dagar är skurborsten nästan fastvuxen i min högra hand, då jag torkar blodfläckar i parti och minut. Men tack och lov så har vi carrelage överallt. JR fick sin beställda burk med tätningscement som han tänker laga en del sprickor i muren med. Men det får nog vänta i ungefär fjorton dagar tills han kan börja på det projektet. Ett bra höstprojekt. Sedan tänker han måla den. Ett annat projekt som passar mycket bra just nu är att köra ett par lass skräp till dechatteriet tillsammans med Lino.
Då var vi där igen och nu kom den mycket svalare luften efter åskovädret. Så ikväll har jag tagit på mig strumpor för första gången och JR har plockat bort fläktarna då de inte behövs mer. Han har även vänt på luftvärmepump till just värme. Huset värms inte upp lika mycket under dagen nu då solen tappat lite av sitt sting.
Men vi kan absolut inte klaga på vädret idag trots att temperaturen sjunkit nu. Kan väl säga att vi alltid tycker att det kommer så plötsligt fast vi vet att hösten kommer i september. Men man vet aldrig om det kanske kommer en sen värmebölja vilket det kan göra. Vinbönderna är i alla fall i stort sett klara med sin skörd så mu kan de göra vin för fulla muggar.
Nu ser jag fram emot att få ha på mig min nya tröja när det blir lite kyligare, för än så länge räcker en långärmad tröja.
Lille Lino har fått skavda armbågar, men det har jag redan skrivit om. Nu smörjer jag dem varje dag och hoppas att håret ska växa tillbaka igen. Men han lider inte ett dugg av att ha vare sig skavda armbågar eller honungskräm utan är en lika glad skit som alltid. Mina fina hundar som gör mig både tokig och mycket glad. Jag älskar dem trots allt. Då syfter jag på Turbos löpning som igår i detta trots alltet.
Igår kväll hörde vi muller på avstånd och när JR höll på att laga middag, gick strömmen och han rusade och kunde konstatera att jordfelsbrytaren hade löst ut. Strax hade vi lyse igen och allt var frid och fröjd eller? Vi brukar se på nyheterna vid middagen och då använder vi JR:s laptop. Nu ville den inte och fick inte kontakt med vårat internet. Jag höll på som en galning och det gick inte att få igång det alls. Men efter x antal omstarter av datorn så voila!!! Kontakt och JR kunde pusta ut. Han var nästan beredd att köpa en ny på stört trots att den han har inte är särskilt gammal. Nu sparade jag hans pengar och han är glad för det.
Jag vaknade runt klockan någonting och det var totalt svart i hela huset. Att jag inte visste vilken tid det berodde på att ingen av våra digitala klockor i sovrummet fungerade och när jag tittade på den analoga vi har i hallen visade den på sex någonting. Hundarna vaknade och skulle naturligtvis gå ut. JR fick återigen slå på jordfelsbrytaren och ställa klockorna. Vi somnade tillslut och när jag vaknade var klockan 0:19 och jag ett frågetecken. JR berättade att det varit ännu ett strömavbrott under morgonen.
Jag fann det för gott att titta på vår analoga ännu en gång och det var tid att stiga upp. Öppnade upp huset och lät hundarna gå ut en sväng. De kom rusande in och då smällde det till ordentligt väldigt nära. Jag satt med öppet fönster på sängen och Lino kom flygande på mig. Turbo lade sig vid mina fötter och efter nästa hårda smäll kom regnet. Det öste ner och jag fick rusa runt och stänga fönster och dörrar.
Tro mig när jag säger att när vi ätit vår brunch hade det slutat att regna och bombardemanget var borta. Jag kunde cykla ute och hundarna var glada att vi lagat vädret. Men naturligtvis hade JR en arbetsam dag då han måste ställa alla våra klockor.
Ja, vi har haft en händelserik helg och som jag tidigare sagt så har vi aldrig tråkigt.
”Du kan inte välja hur du ska dö. Eller när. Du kan bara välja hur du ska leva.”
I förmiddags tittade vi på varandra och undrade vad vi skulle ta oss för under dagen. Visst finns det alltid saker att göra men ingen av oss hade någon lust till något större projekt. Så JR klippte sina tånaglar och jag gav hundarna deras morötter. Sedan var vi klara med projekten.
Faktiskt väldigt skönt tycker jag och att bara sitta ner och lyssna på en ljudbok när man smuttar på ett glas vin är inte alls fel. Vi tillåter oss att ta ett glas på helgen för att markera att det är just helg. Annars märker vi faktiskt inte vilken dag i veckan det är. Ibland känns det som att alla dagar är röda dagar. Jag blir glad bara av att skriva det och tänka att det är så jag känner det.
Våra planeringsmöten är mycket intressanta ska ni veta. Det som kan börja med en rätt galen idé och så spinner vi vidare på den. Vad det sedan utmynnar i brukar inte vara samma sak som vi började med. Men vi har så roligt under tiden. Dessa planeringsmöten brukar pågå under en väldigt lång tid eller en kort tid. Men det utmynnar alltid i något bra och fint. Så tycker vi i alla fall.
Jag tänker inte avslöja det vi kommit fram till när det gäller våra projekt men det är flera stycken och vi har inte så bråttom med att sätta igång dem heller. Snart nog kommer jag att skriva om det första och foton kommer naturligtvis.
Just nu har vi ett inkommande problem då Turbo fått för sig att sätta igång sin löpning och det kommer att ockupera vårat liv ett bra tag framöver. Jag är överraskad eftersom det inte skulle starta denna månad utan först i slutet av oktober eller början av november. Nåväl, vi får bita i det sura äpplet och ta hand om en sexgalen ung kille som inte vet var han ska ta vägen. Pjuhh…..
”Lär dig att säga nej. Låt inte munnen överbelasta ryggen.” Jim Rohn
Vissa veckor bara rusar förbi och veckan som gått är precis en sådan. Nu sitter jag och funderar vad jag gjort alla dagarna. Ska rekapitulera lite nu och börjar med måndag. Hm sol den dagen och det innebar att lakan tvättades och hängdes ute på tork. JR hade sitt projekt med den vita oleandern och så var allt klart i trädgården på ett tag. Tisdag då? Var den dagen intressantare måntro? Nej, inte nämvårt utan den förflöt i vårat stilla tempo med JR som tvättade muren och jag hm, vad gjorde jag under hela den dagen undrar jag. Alla små vardagliga saker som jag ofta gör och som inte riktigt syns så bra. Det kallas hushållssysslor och kan tyckas som att vi är gammeldags som har delat upp sysslorna på detta viset. Då får ni ta i beaktande att mitt ben och min axel tycker att detta är ett bra upplägg.
Nej, nu slutar jag med rekapituleringen för den är ingen upplyftande historia. Vi gör inte så intressanta saker om dagarna och det är självvalt. Mitt liv har varit tillräckligt rörigt tycker jag och jag tror mig veta att JR fått sin dos av äventyr också.
Vi älskar detta lugna tråkiga liv som tydligen rusar på alltför fort ändå. Det innebär väl att vi har tillräckligt roligt om dagarna.
Så vad händer i morgon lördag, eller ska jag säga senare idag kanske? Inte mycket mer än tidigare i veckan hoppas jag. En sak är säker och det är att vi aldrig har en tråkig stund.
”Vi tänker för mycket och känner för lite.” Charlie Chaplin
Tänk så många gånger man varit med om att det varit första gången man gjort något eller upplevt någonting. Efter det jag skrev om förstoringsglaset i gårdagens inlägg började jag tänka på just den resan. Det var första gången vi semestrade i vår husbil Pärlan som vi hade köpt hösten innan. Året var 2008 och vi skulle ha en semester i Danmark hade vi tänkt. Vi hade gjort några korta helgturer till Själland under våren så det kändes tryggt och bra.
Det tog tre dagar i Danmark med regn varje dag tills vi fick nog och körde söderut. Först hamnade vi i Holland och jaaa det var uppehåll och sol. Men vi skuttade mellan vattenpölarna med hundarna för det hade regnat ordentligt där också. Tomas Ledins låt ”Genom ett regnigt Europa” hördes i mitt huvud hela tiden. Vara på en trång camping var inte det vi hade tänkt oss så efter en dag då det började duggregna körde vi längre söderut. Det blev en lång dag för JR var bestämd i att vi skulle bort från allt regn och tänkte köra tills det slutade. Vi hamnade på en betydligt luftigare camping utanför Calais. Vi var i Frankrike som var tänkt som ett resmål om något år kanske. Först skulle vi bli lite mer resvana med Pärlan var vår plan.
Vi hade ju kört nedåt efter kusten så vi fortsatte på den vägen när vi ändå var här. Plötsligt dök det upp en skylt där det stod invasionsvägen och det lät spännande tyckte vi. Så vi följde de skyltarna genom små byar på väldigt små vägar och fick se lämningar av stridsvagnar och var inne på museer med saker från andra världskriget. Eftersom vi båda är mycket intresserade av historia så var det helt fantastiskt att få se alla stränder där amerikaner,skottar,engelsmän, och många fler länders soldater landstigit. Där upptäckte vi ställplatserna för första gången. I varje liten by fanns det en liten eller stor ställplats för husbilar. Det var en riktig aha-upplevelse för oss och vi kände att det var ju såhär semestern skulle vara.
Tillslut hamnade vi i en liten fin by nära Cherbourg och kände att det kanske skulle vara dags att tänka på resan uppåt till Sverige. Alltså greppade jag kartboken och förstoringsglaset. Vi vinkade hejdå till atlantkusten och lovade att vi skulle komma tillbaka och köra vägen ner en gång till. Men nu skulle vi korsa Frankrike och ja det är stort.
Vi hamnade i Champagne och det var oändligt många vinfält. Turister i massor och så malplacerade vi kände oss. Efter att ha kört flera timmar hamnade vi vid en vattenreservoir och kunde pusta ut i ett par dagar. Det var så skönt och efter att ha laddat batterierna körde vi vidare. Hamnade på en camping i Schweiz mitt i natten och på morgonen kom en förvånad svenska fram till oss och frågade hur i hela friden vi hamnat där. Vi var mitt i skogen med getter som trippade runt med bjällror och det var mycket pittoreskt.
Detta var en av alla första gångerna för mig och oss. En rolig första gång.
”Folk som man inte talar skit om är det ingenting med.” Vilhelm Moberg
Jag har suttit vid matbordet många kvällar, nätter säger nog en del. Nå i alla fall har jag varit en hel del irriterad på att inte kunnat läsa skrifter med mycket liten text och inte heller kunnat hitta rätt färg till mina teckningar. Vi kan ju inte heller sätta i starkare glödlampor över bordet. Så idag kom saken jag köpt för att eliminera problemet.
Nu kan vi läsa alla texter med små bokstäver och då förstoringsglaset även har belysning kan jag använda det på kvällarna. Trodde väl aldrig att jag skulle behöva ett förstoringsglas igen. Under en av våra semestrar, faktiskt den första som vi körde i Normandie och inte hade någon gps, utan endast en megastor kartbok över Europa som jag hade köpt innan vi reste. Jag satt som kartläsare och hade ett litet helvete för jag såg baske mig inte ett enda vägnummer som stämde. Det gick bra när vi körde invasionsvägen efter atlantkusten, men så skulle vi uppåt och hem. Tvärs över Frankrike tänkte vi köra och JR rusade in i en souvenirshop och köpte ett litet förstoringsglas som det står Arromange på.
Kan berätta att det inte gick bättre med det och nu förstår jag varför efter att ha försökt använda det nu. Det är ett böljande glas som förstorar lite hipp som happ och man känner sig som en berusad idiot när man tittar genom det.
”Om du fokuserar på vad du har i livet kommer du alltid att få mer. Om du fokuserar på vad du inte har kommer inget att vara nog.” Oprah Winfrey
Igår klippte JR den stora vita oleandern vilket tillhör hans arbetsbeskrivning. Han ville inte klippa den i våras och nu har den växt så man knappt kommer förbi den. Eller jag ska väl säga att det var innan JR greppade saxen.
Den blev riktigt bra. Men idag har saxen fått vila och högtryckssprutan har fått jobba hårt. JR har tvättat muren mot vår lilla gata Alexandre Dumas, så nu är den mycket finare. Vi har ju pratat med en entreprenör om att få just den sidan sprutad senare när han är klar med fd bombhuset. Vet inte vad vi ska kalla det huset nu då bombhålet inte finns där längre utan det är ombyggt till lägenheter. Undrar när det kommer flytta in folk där?
Jag brukade alltid använda grön såpa på golven i Sverige. Men tallbarr tillhör inte floran här nere, så jag har letat upp något som luktar nästan lika gott och inte innehåller en massa konstigheter. Med det vill jag säga att det alltid finns alternativ och jag saknar ingenting från Sverige. Lakrits kanske någon hojtar, men nehej då det finns här nere i hälsokostaffärerna. Kalles kaviar då? Det tillhör barndomen och smaklökarna har ändrats ju äldre jag blivit. Jag åt inte den kaviaren innan vi flyttade heller.
”De flesta tillbringar tiden, Förståndiga försöker använda den.” Karl Gerhard
Även om vi inte åker runt så mycket har vi absolut inte tråkigt. Livet här på vår udde innehåller så många olika saker och vårat prat som fortfarande håller på. Sedan är det livet på våra två gator som omger huset.
Tänkte visa våra grannar på andra sidan den ena gatan. Där bor vår trevlige vinbonde Monsieur S med fru. De har en väldigt gullig hund Pvarotti som Lino har ett prat med varje morgon. De står och ylar med varandra en stund. Deras boningshus syns inte här då det är beläget bakom det gamla vinbondehuset. Det huset med den bruna dörren på nederbotten och den blå uppe på balkongen. När vi flyttade hit för sex år sedan bodde Monsieurs S föräldrar där. De vinkade till oss när de var på balkongen och mamman tyckte om min rosplantering vid den gamla grinden. Men för tre år sedan somnade pappan in och nu bor endast mamman kvar ensam. Hon är sängliggande och visar sig aldrig ute mer. Madame J hade en liten rörelse i den gamla vinkällaren när vi flyttade hit. Hon sålde grönsaker, ägg,marmelader och vin. Nu har hon flyttat affären till sin syster i grannbyn. Det var lite väl livligt tidigare men ändå rätt roligt att titta på alla människor.
Hur mycket vet ni om era grannar? Såhär mycket visste vi inte om våra närmaste grannar i skåne. Vi bodde där i arton år, och visst hälsade vi på grannarna men mer var det just inte.
Dagens visdomsord:”Tänk på många saker, men gör en sak i taget.” William Shakespeare
