Denna dag är väl tillägnad alla som har ett hjärta i kroppen som klappar för något eller någon. Så vill i alla fall jag tänka. Vi hade glädjen att vakna till en helt underbar dag med strålande sol och flera grader varmare än igår. Så även varmare än förra året.

Idag för ett år sedan lämnade vi Sverige. Det var +4 och mulet den morgonen vi körde över Öresundsbron som vi tittat på i två veckor. Visserligen var det minst en vecka tidigare än vi tänkt oss men vädret hade drastiskt blivit kallare och vi var lite oroliga för väglaget. Vi har ju endast sommardäck på Mackan. Nåväl jag kastade mina trasiga handskar och så gav vi oss iväg på en resa som gjorde att vi hamnade här.

Man brukar väl få en present av maken på denna dag och jag fick ett par handskar. Inte ett par för värme utan för att förhindra att jag får blåsor i händerna vid frisering av rabatten. Kanske inte så romantiskt men ack så underbara för idag har jag inga blåsor efter mitt trädgårdsarbete.

Det var varmt idag och många småödlor ville komma fram i solen. Turbo hade stort jobb att jaga bort dem.

JR fortsatte sitt arbete med att naja fast staketskyddet och vi hejade på i vanlig ordning.

Men man blir ju trött av allt hejandet och måste vila mellan varven. Turbo jagade pinnar som hon kastade upp i luften och sedan blev det kottar från mangolian.

Jag hämtade varsin öl och satte mig i skuggan vid mangolian efter rabbatterandet. Sedan fick jag lyssna på grannens unge som har en gäll röst och verkar ha otrolig energi. Fattar inte att de orkar. Vår andra granne Elia blev av med sina barnbarn idag och jag tror att både vi och han är nöjda med det. Men Fimpan hade folk hemma i trädgården och bollkalle härjade runt hejvilt. Nåväl, jag ser fram mot att göra dem gröna av avund när vi sätter in vår pool.

Kuma sket i vilket för han sov i skuggan hela dagen. Vår lille Ferdinand som bara vill njuta av tillvaron. Jag satt i min stol och var allmänt uppmuntrande så JR har nästan gjort hela sidan mot vägen klar. Livet är väldigt mycket bättre än för ett år sedan. Men det känns som mycket längre sedan.

Hade vi vetat att det var såhär vi skulle bo och att vi skulle ha denna fina trädgård så hade resan ner varit mycket lugnare. Nu visste vi inte och flydde kylan och mörkret allt vad vi kunde. Idag hade vi sol fram till 18.30 då det började mörkna. Då stängde vi dörren och gick in.