Livets slut

Annonser

Idag kom så beskedet att svärmor (farmor) somnat in. Eller snarare inte vaknat efter natten. För en vecka sedan slutade hon att äta och har sedan dess endast fått palliativ vård. Precis som pappa fick i slutskedet av hans liv. Även om detta var väntat infinner sig en sorg hos oss och då det var den sista av våra föräldrar som nu gick bort, så blir allt så slutgiltigt.

De sista femton åren är det ju jag och Mr J som tagit omhand  om våra åldrande föräldrar. Så blir det nog för många barn. Ju äldre föräldrarna blir ju mer hjälp behöver de ha. Det tar både tid och kraft från anhöriga. Men så länge huvudet är med så finns det en mening med att vara närvarande. Tyvärr, så har farmor inte varit kontaktbar under nästan ett halvt år och hon var bara en skugga av den människa hon en gång var.

Så nu säger vi farväl till den sprudlande och glada farmor vi vill minnas och inte det skal som hon blev. Som lagade underbart god mat och aldrig gav upp.

Alltid noga med kläder och smycken. Egentligen saknad sedan länge då livet sakta sögs ur henne och demensen tog över hennes liv.

Kram vi ses

Pappa har somnat in

Annonser

Farväl älskade pappa inatt slutade du att andas och det var din önskan. Du visste vart du skulle för du hade varit där och hälsat på.

Det sista året du levde, längtade du dit. Där kunde du gå igen och hade inte ont någonstans. Du döstädade och förberedde din bortgång. Jag var ledsen många gånger, men förstod att du kände dig färdig med livet här.

För två veckor sedan sade vi farväl och berättade hur mycket vi älskade varandra. Sedan lade du dig ner och väntade på att de skulle komma och hämta dig. De som försvunnit tidigare. Sexton år fick vi ha tillsammans och jag minns dem med glädje.

Vila i frid älskade pappa. 🌷🌻🌹

Bara is och en sorglig dag

Annonser

Tittar ut på vår gata och ser is. Inte en chans att jag ens försöker ta ett steg där. Fortsätter det såhär så får jag stanna inomhus tills vintern är över. Jovisst, jag kan gå ut i trädgården än så länge och det är jag enormt glad över. Så länge vi inte har snö kan jag gå där, men kommer det snö får jag stå kvar på träbron. Igår provade jag mina vinterstövlar och det gick inte alls. Min fot är fortfarande alltför svullen. Att gå med birkisar i snö fungerar inte. Om jag ska kunna hälsa på pappa på söndag får mannen salta vår garageuppfart, annars kan jag inte gå där heller.

En av vår tids stora poeter har gått bort idag, Leonard Cohen och vi får inga nya sånger från honom. Det är ju inte bara ”Halleluja” som har gjort honom berömd. Hans låtskatt är större än så. Här är en av mina favoriter:

Farväl älskade Nellie

Annonser

Ikväll går vår älskade Nellie över regnbågsbron. Röntgen visade tyvärr att cystan i livmodern var alltför stor och kunde spricka när som helst. Vi har en gräns för när vi utsätter en kär vän för operation och det är tio års ålder. Nellie blev tio i november förra året. Jag kände det på mig men ville inte tro att det skulle vara så illa. Vår tös som aldrig varit sjuk en enda dag i sitt liv. Men precis som när våra andra hundar blivit sjuka har det varit sent i deras liv och så allvarligt att vi måste släppa dem.

Nellie fick en fin sista dag med en lugn fin promenad i snön och mycket kel från mig. Jag har suttit länge vid henne och sniffat in hennes doft i min näsa. Hon luktade alltid av ren tvål på huvudet. Vet inte varför det var så men den doften glömmer jag aldrig. Så sov gott älskade Nellie vi har haft fina år med dig och du kommer att vara saknad av både Unkas och Kuma och oss människor. Någon gång slutar väl mina tårar att rinna.

Inte ungarna som ska straffas utan föräldrarna

Annonser

Läser om en pojke som blivit knivhuggen i skolan av en annan elev. Vad är det för föräldrar som uppfostrat denna pojke som så kallblodigt bara hugger en kniv i en annan pojke? Sedan läser jag om att vår skola i byn haft inbrott under julhelgen. Inget stals eftersom det inte fanns något att stjäla. En busskur vid torget blir vandaliserad och en villa haft inbrott. Pass och pengar, samt smycken stals.

Jag blir förbannad och nu djäklar får föräldrarna skärpa sig. Igår står jag och tittar ut på gatan och ser två unga pojkar ta upp snö och kasta på parkerade bilar. Tänk, om det varit en sten i snön och en ruta eller något annat blivit krossat?

Sedan läser jag flera artiklar om hur flickor blir tafsade på när de besöker musikfestivaler. I Köln urartar det hela och äntligen uppdagas alltihop hur vissa unga män trakasserar flickor. Polisen har inte agerat och nu börjar mitt inre koka ordentligt. En Imam uttalar sig om att de flickor/kvinnor som inte skyler sig får skylla sig själva. Margot Wallström säger att nyinkomna invandrare måste få en upplysning om hur våra lagar är och vår kultur.

Jag vill säga till Margot att det har jag efterlyst i över tio år och det är inte bara de nyinkomna som behöver den upplysningen. Jag vill ha hårdare lagstiftning mot trakasserier av alla de slag, vilken hudfärg man än har ska respekt visas mot flickor/kvinnor i alla åldrar. Kläder, ursprung, utseende eller sexuell läggning ska respekteras. Om någon blir trakasserad ska anmälan tas på allvar och ett kännbart straff ska utdömas.

Jag är arg eller nej, inte arg, jag är förbannad och någon djävla ordning får det väl vara. Det måste bli slut på all denna skit. Barn ska inte vara rädda för att gå till skolan, använda internet eller gå på konserter. Nu måste föräldrar börja uppfostra och vi vuxna ta vårat ansvar. Annars går det åt helvete.

Känner mig kluven

Annonser

Som många andra gläds jag över att terroristen som orsakade så många människors död, befann sig i den lägenhet som franska polisen eliminerade igår. Nu är han död och jag vet att han inte alls kommer till något paradis utan har en utvärdering om hur hans liv varit. Nu får han stå till svars för sina handlingar. Nej, jag tror inte på himmel eller helvete som många religioner predikar. Jag tror att vi har ett liv efter detta och då får vi utvärdera våra handlingar. Det är säkert värre än något helvete som våra präster predikat. Att sedan inte ha en chans att gottgöra alltihop kommer att ta tid att ta in.

Jag brukar inte önska någons död och nog hade jag hellre sett att denne unge man fått stå inför domare och jury i detta livet. Tror att många av de anhöriga också mått bättre av det. Man vill att förövare ska stå till svars för sina handlingar så att man verkligen får se det.

Men jag tror på karma och vet att den som gjort någon människa eller ett djur illa kommer få stå till svars för det förr eller senare. Glöm paradis och annat bullshit. Tänk limbo och tusen tankar som strålar genom huvudet hela tiden. Här kommer inga gröna ängar eller god mat. Nej, grått grått och ingenting mer kvarstår tills du förstått vidden av det du gjort. Jag är inget medium eller kan kalla mig synsk, men jag vet att det är vad som väntar dem som orsakar andras lidande och död. Jag bara vet och det räcker för mig. Du kan själv fundera vad du tror väntar när vår fysiska kropp dör.

Det viktiga är att det är fritt för alla att tro vad de vill. Att inte påtvingas någon tro eller sätt att leva. Alla har rätt i det de tror på. Vi får inte låta ondska styra våra liv eller påtvinga ondska i andra.

 

Rikta åtgärder åt rätt håll

Annonser

Människor flyr från terrorn i Syrien och även andra länder där det råder liknande situationer. Många av dem har haft tamdjur och boskap, varit boskapsägare. När alla människor tvingas bort från sina hem och gårdar, blir ju djuren kvar. Hur ska de klara sig och vem hjälper dem? För mig som är en av dem som värnar om djuren, blir dessa tankar som knivar i mig. Det finns ju även vilda djur i dessa länder och vad händer med dem?

Om tamdjuren ska klara sig måste människorna som har hand om dem kunna stanna kvar. Därför borde dessa terrorligor bekämpas nu och hårt. Det är enda sättet att få stopp på denna flyktingvåg som sveper över Europa. Vi kan inte bara stoppa flyktingarna eller ta emot dem till liv de egentligen inte valt själva. För naturligtvis är det ett trauma att tvingas från sina hem och sina djur. Alla minnen från livet de haft och ägodelar,djur de inte kunnat ta med sig. Att ständigt vara rädd för att aldrig få det liv man haft.

Läste igår att Putin skickat soldater för att bekämpa is. Det är kanske det vi borde göra istället för att prata? Driva bort de som i sin tur drivit bort människor som är födda och uppväxta i t ex Syrien. Annars kommer dessa människor att känna sig rotlösa under kanske hela sin livstid. Djur gå mot en långsam död.

Just nu känns framtiden väldigt mörk och jag undrar hur allt ska sluta.