Jag är mycket engagerad i djur och människans övergrepp på dem. Det man ofta får läsa är vilka hemskheter de blir utsatta för. Människan är en mycket elak varelse ibland. Jag har själv varit hos dessa vargar i Kolmården och fick en helt underbar upplevelse. Att komma så nära ett i vanliga fall vilt djur är väl mångas dröm. Dessa vargar var som väldigt stora hundar och man glömde lätt att de inte är det. Precis som våra hundar hemma lade de sig på rygg och ville bli kliade på magen. När vi gick in fick vi vissa förhållningsorder och rådet att sätta oss ned på huk så de inte skulle hoppa upp på oss, likadant som man gör med hundar för att hålla dem lugna. Vid ett tillfälle började två vargar gruffa med varandra och skötaren sade att vi skulle flytta oss lite, så inte någon av oss skulle komma mellan dem. Hon ingrep inte heller i deras bråk. Det varade bara en kort stund och sedan var de lugna igen.

Så man kan verkligen undra vad som gjorde att den kvinnliga skötaren attackerades denna gång. Ska tillägga att den skötare vi var där med inte är den dödade kvinnan. Man säger att hon var erfaren och hade varit med om att nappa dessa, under 3 år var hon deras ledare i flocken. De var alltså vana vid människor och inte skygga som vargar är i det vilda. Man kan ha många teorier om vad som hände och troligtvis får vi aldrig veta exakt om orsaken till kvinnans död. Men i närvaro med hundar gäller att alltid tänka på att vara lugn och vilka signaler man sänder ut. Hundar känner ju när någon är rädd för dem och blir extra kaxiga. Samma sak gäller de vilda djuren, då de är ännu mer känsliga för signaler. Vår nu döda wolfhound kände på sig saker innan man ens uttalat ett ord. Hon läste av kroppspråket och ibland kändes det som att hon läste mina tankar.

Innan vi var hos vargarna i Kolmården, så var vi inne hos de helt vilda i Skånes djurpark. När vi gick in där förde skötaren ett väldigt oväsen så att de inte skulle bli överrumplade. Dessa vargar levde i en naturlig flock med valpar och kom inte närmare oss än 20 m. De var nyfikna på oss och rörde sig i stora cirklar runt omkring oss hela tiden. Den skötare som vi var där med hade hållit på med vargar i över 20 år och vid endast ett tillfälle hade en varg tagit mat från hans hand. Han hade aldrig blivit attackerad av dem och man ville inte heller att de skulle bli kärvänliga med skötarna. Jag ska inte påstå att de var helt vilda då de var djurparksvargar och hade blivit vana vid att människor kom in i deras hägn. Men de är de vargar som levde så naturligt som möjligt. Tyvärr gjorde detta att när några av dem rymde, var man tvungen att avliva dem. Deras naturliga rädsla för människor var avskalad eftersom skötarna och en del besökare varit inne i deras hägn.

Jag vet inte om det är så bra att socialisera vilda djur på detta sätt som de gjort i Kolmården, då skötarna blir en del av flocken. De förstår inte att människan är annorlunda och kanske inte kan läsa alla signaler från oss. Nu följer jag vad som kommer att hända i djurparkerna runt om och vad varghatarna skriver. Vi måste värna om våra djur och inte försöka förmänskliga dem.