Manchester

Annonser

När man tänker på England så blir det absolut Zlatan och Manchester som dyker upp bland allt man förknippar med den staden. En gång för många år sedan tältade jag utanför den staden. Långt bortanför kullarna såg man staden breda ut sig. En fotbollsstad har jag alltid tänkt på den som och även en industristad.

Idag tänker jag på staden som en stad i sorg där många som skulle ha en fin kväll med konsert, fick sätta livet till. Många barn ville se sin stora idol och det var kanske första gången de var på en konsert. En förbannad idiot till fanatiker spränger deras dröm och några av dem dog i den. Tidigare har jag mest blivit ledsen när liknande terrordåd har hänt, nu är jag mest förbannad. Tror inte jag är ensam om att vara det. Jag är inte någon våldsam person som måste gå till handling och slå tillbaka, men det finns säkert väldigt många som sitter och funderar på att göra det.

Någonstans finns det alltid en punkt där vanligt folk får nog och kräver vedergällning. Att då leva som invandrare från något arabiskt land i Europa blir allt svårare och på många ställen helt omöjligt. Gränserna stänger och de som verkligen behöver hjälp kommer aldrig att få det. tacka det djävla is-packet för det.

 

Ännu en stor musiker har gått bort

Annonser

John Lord en gigant har dött vid 71 års ålder. Han var en grundare av Deep Purple som är ett av de bästa banden som funnits. Så tycker jag i alla fall. Jag kommer aldrig att glömma när hela originalbandet spelade på Heden i Göteborg. Det var magiskt och jag stod nästan längst fram och bara njöt av musiken. John Lord spelade som en gud och var helt otrolig. Vilket ös. Richie Blackmore var fortfarande med på turnèn och de spelade alla klassiker som man växt upp med. Sedan 1968 när de startade har jag gillat bandet, trots att jag egentligen är en discotjej och inte någon hårdrocksfantast. Men de blandade in klassisk musik i hårdrocken, precis som Queen gjorde senare och just det tilltalade mig.

Senare under samma höst såg jag Deep Purple i Globen och då hade Joe Satriano ersatt Blackmoore. Visst var det en bra konsert och Satriano en gudomlig gitarrist, men den riktiga magin fick man bara då Lord körde sina solon på orgeln. Han var hela behållningen på den spelningen och publiken var i exstas när han spelade. Den vithårige mannen med hästsvans som gav allt på scenen.

Jag kommer att sakna mannen som var en av upphovsmännen till Smoke on the water. Idag ska jag spela den hemma till hans ära.