Action vid frukost

Annonser

Igår hade vi visst besök av en härfågel och det var riktigt trevligt. Jag har märkt att det kommit fler småfåglar som sitter och kvittrar i träden. Turturduvor kuttrar i trädgården och fjärilar fladdrar omkring rosorna. Men idag var det rena rama actiondramat där ute.

Mr J har ju hällt ännu mer småsten i entrén till råttebo. Panget är och ska vara stängt har vi beslutat. Råttan hade tydligen fått upp entrén så det var öppet igen. När vi satt och åt frukost idag ser jag hur Kuma lyfter på huvudet där han ligger på golvet nedanför mig. Jag tittar snabbt ut och ser något brunt som skuttar bort från den stängda entrén. Före det var det ett litet ljud som att någon var ovanpå gruset och gick på stenarna. Då kommer en stor skugga seglande i luften och en fågel landar vid staketet.

Jag ser inte riktigt vad det är och blir orolig att det är en fågel som är skadad. Då rusar jag till fönstret i sovrummet och ser en stor rovfågel sitta i gräset vid muren. Den har en vit hätta och grå kropp. Jag ropar på Mr J att han ska komma, men då jag återvänder till fönstret är fågeln borta. Frågan är om fågeln fångade råttan eller lyckades den smita undan? Det finns inget hål vid muren så jag tror råttan mötte sin baneman/kvinna idag. Säkert är att fågeln jagade råttan och att den försökte fly ned i stubben, men där var det stängt och nu hoppas jag att om den lever inte kommer hit mer.

En som njuter för fullt idag är Turbo som får vara ute hur mycket hon vill. Det är +27 och sol så vi har dörren helt öppen. Mr J har börjat såga reglar till taket i badrummet och använder vår trappa till arbetsplats. Därför har vi helt öppet så han kan gå rakt in och sätta upp reglarna direkt. Turbo smyger runt huset och spanar hela tiden. Tror att hon kommer vara helt slut ikväll.

Jag kör en maskin med lakan som snart ska hängas upp på tork. Eftersom det tydligen ska bli sämre väder i morgon tänkte jag att det är bäst att passa på. Sedan gör det oss ingenting om det regnar en dag. Våra nyplanterade oleander mår bara bra av det.

Än så länge är inte hösten så påtaglig utan det är mer sommar än höst. Vindruvor skördas för fullt och det är nästan det enda som säger att en ny årstid är på ingång.

I lördags när vi körde till Beziers var luften väldigt klar och vi så Pyreneerna väldigt tydligt. Ingen snö på topparna än så länge inte heller snö på Centralmassivet som vi också ser tydligt när vi kör ut på stora vägen. Detta första år ska jag hålla koll på hur vädret är varje månad. Känns spännande att följa växlingarna.

Dramatisk morgon

Annonser

Vaknade fem i halv fyra av att Mr J hojtar att pannan blinkar rött. Jag lyfter huvudet och ser att kylen också blinkar rött. Det första som far genom huvudet är om någon dragit ur elkabeln. Mr J klär på sig och konstaterar att vi varit utan ström i någon timme då temperaturen inne var +18 och ute var det +5. Brrr, han rusar ut och kollar kabel och byter el-stolpe, men utan positivt resultat.

På med gasen så vi får värme inne och sedan börjar felsökning. Mr J befarar att kretskortet brunnit och vi letar verkstad i närheten. Jag klär på mig och bäddar sängarna vid halv sju. Mr J tar ut sömndruckna hundar som inte alls är pigga på någon rastning vid den tiden. Frukost måste vi ha och jag sätter igång att göra den klar. Kaffe är alltid bra för tankeverksamheten och vi måste ha något i oss om vi måste köra till någon verkstad.

Men först ringde Mr J generalagenten för vår husbil i Sverige. Om någon där kan säga vad felet är kan vi enklare förklara för en fransk reparatör, var vår tanke. De pratade om jordfelsbrytaren och att slå av och på den flera gånger, men det tyckte Mr J att han hade försökt med. Vi bad om närmaste verkstad för Mackan och efter en stund kom det ett sms med adress till Montpellier. Ungefär en timme härifrån och vi tänkte att då kör vi dit. Men innan ville Mr J testa ett par gånger till med jordfelsbrytaren och Voila! vi hade el in i husbilen igen.

När Mr J var ute med hundarna lade han märke till att det var väldigt fuktigt ute och att en granne hade trätt en plastpåse över elstolpen vid sin husbil. Det kanske kommit vatten in i kontakten och jordfelsbrytaren slagit från elen. Nu har vi också en plastpåse över vår stolpe och kontakt. Det regnar ju väldigt sällan här men luftfuktigheten kan vara hög och det är vad som skett de senaste dygnen. Därför finns det inga kåpor på stolparna som i Sverige.

Med el i husbilen igen tittade vi på varandra och sade att vi inte kunde sitta där och glo som trötta ugglor. Vi drog igen gardinerna då solen börjat gå upp och lade oss att sova några timmar. Det var behövligt för nu vid 11.00 känns allt bättre och nu ska vi klara av denna dag utan att ramla ihop. Hundarna är urtrötta och en aning sura på oss, men de får sova vidare och förhoppningsvis är de gladare om någon timme.

Vi behövde inte ge oss av i mörkret och det känns väldigt skönt. Nu vill vi inte ha fler överraskningar på ett tag. Det slutade ju ändå bra.

Sist vi var vid en verkstad var då vi fick monterat fasta gasflaskor i Mackan.

 

Redan mitt i Januari

Annonser

Jag tyckte att det var jul och nyår alldeles nyss. Januari rusar verkligen fram, vilket jag är väldigt glad över. Snart är ännu en vintermånad avverkad. Äntligen har vi fått en dag där jag slipper halka runt på is och snö. Men det kommer väl mer av blötsnövaran, än är det långt till vår.

Idag har jag beställt en bok som är en riktig tegelsten. ”I bergens skugga”, heter den och är en fortsättning på den spännande berättelsen om australiensaren som rymde ur ett fängelse och hamnade i Indien. Den första boken heter ”Shantaram” och var mycket bra. Den kan jag rekommendera om ni inte läst den. Författaren heter: Gregory David Roberts.

Vädret är mindre spännande idag och det tackar jag för. Jag har haft nog av incidenter på grund av det. Kan berätta att knät nästan är bra nu, bulan i huvudet är lite mindre, men ömmar när jag borstar håret. Nacken knakar vid vissa huvudrörelser. Min yoga har jag fått avstå från, men ska försöka lite lätt i morgon. Längtar att kunna börja igen.

Hundarna sover mest och verkar trötta på vintern. Nellie har nästan matvägrat efter sista löpningen och banta är det sista hon behöver. Idag har det lossnat lite och frukosten slank ned. Jag håller tummarna att det bara varit en fix idé att inte äta. Lite jobbigt när hon sorterar i matskålen och spottar ut torrfodret på golvet. Men först har hon tuggat sönder det så det bara blir smulor hon spottar ut. Sedan morrar hon åt de andra två som står och dregglar för att komma åt smulorna. Förbannade matdiva, säger jag bara.