Spikarlördag

Annonser

Vi har inte firat Sveriges nationaldag speciellt tidigare och idag har vi inte gjort det heller. Tidigare år har det ju varit ett evigt flaggutdelande som varit urtråkigt. Man kunde ju ha gjort något roligare av dagen. Nåväl, jag körde en maskin tvätt då vädret såg lovande ut. JR satte på sig arbetsbyxorna och fortsatte med snickeriet på trädäcket. Han har inte kommit ur dessa byxor än fast klockan är 20.00.

Jag hängde upp tvätten och gick en vipplarrunda. Det gäller att hålla dammet borta. Just nu trakasserar en fluga mig och jag har vapnet vid min sida: flugsmällaren. Nu är det värsta arbetet gjort och i morgon ska det bli mer snickra av säger JR. Tydligen ska jag borra hål i plankorna och bara jag får sitta ner så är det ok för min del.

Vi satte oss ner en stund och tog ett glas vitt vin som smakade väldigt gott måste jag säga. Chardonnay på min ära minsann. Jag lyckades även få en myrkolloni att flytta från vår vägg till grannen. De tycker inte om kaffesump. JR bilade väggen för att få den jämnare och då dök det upp massor av myror. Jag ryckte ut som den soldat jag är och med burken med kaffesump lyckades jag få bort allihop. De kilade så fint bort mot grannen som nu får ta hand om dem.

Ikväll har vi fått varning om åska och höga vattenstånd men inte en droppe än så länge. Men det är näst intill vindstilla så jag satte igång fläktarna. JR såg att de fått in nya R2 D2 och på måndag ska vi köpa en till portabel luftkonditionerare. Vi har kommit på att det är nog det bästa för oss istället för en fast makapär. Då har vi en här i rummet och en för sovrummet som vi kan köra igång på kvällen. Vår gamla som vi köpte förra året är väldigt bra och räcker till när caniculen sätter in.

I morgon är det söndag och då ska vi se om moi ska borra hål i plankor.

Mer blåst

Annonser

Vi kör på med samma väder idag med då tyckte vädernisse. Ok, jag antar utmaningen och kör en maskin med kulörtvätt. Se nu till att det torkar snabbt då tänkte jag. Visst gjorde nisse vad han skulle för mina trosor och JR:s kallingar viftade som värsta flaggspelet. Två timmar sedan var det klart för skåpen.

Jag antog en fin frisyr kallad vindrufs. Fattar inte varför jag borstade håret efter duschen. Rätt löjligt faktiskt. Här kör vi med á la naturell. Mascara slutade jag med när jag slutade jobba för efter två långrundor med hundarna var allt borta. Inte ens det vattenfasta klarade mina tårar som faller i blåst. För att inte tala om underlagskrämer och blusher mm. Bara slöseri med pengar och onödig ansträngning.

Vi har mätt här idag. Inte på marken, det blir senare. Nej, vi har ju begåvats med x antal bollar från grannens barn så vi funderade lite på att eliminera det utan att vara elaka. JR har hittat ett högre staketskydd som når ända upp till staketstolparna. Det innebär att vi får ett lite bättre insynsskydd eftersom poolen ska placeras här. Vi tänker oss en ovanjordpool då vi slipper larm och att söka tillstånd, staket mm. Jag tycker inte illa om grannens barn men har inte lust att få en läderfotboll i skallen eller se ett ansikte mitt emot mitt som intresserat tittar på när jag lögar mig. Detta nya skydd ska inhandlas i morgon då de plockat fram en hel del trädgårdsprylar på Super-U. Bild kommer då JR utfört sitt nya projekt.

Vi ska ju även ha vårat första matbord vid grillen och gräsmattan fejk på plattorna. Ni ser att i högra hörnet börjar staketet och nog för att man ska vara artig och hälsa men det är rätt skönt att kunna äta ifred. Vi har ju även vårat sovrumsfönster där och det ska bli skönt med vetskapen att grannarna inte kan kika rakt in. Med pergolan över så blir det väldans fint tror jag.

Då kan vi sitta och dricka ett glas vin ifred. Ja, vi dricker lokalt vin. Detta är tillverkat i grannbyn Murviel. Gott är det också. Lagom kostnad till vardagsmiddagarna. Som vanligt är det bara att klicka på bilderna så blir de större.

Jag har förutom att tvätta kläder, fört över bilder till min externa hårddisk och även viktiga dokument från JR:s dator till hans externa hårddisk. En säkerhetsåtgärd som kan vara mycket värdefull om datorn inte vill mer.

Vi fick en liten film av H idag som visade att i Malmö så haglade det och blåste snålt minsann. Därför hade jag torktumlare när vi bodde i skåne. Vädernissarna är inte snälla där.

Här är det februarilov i två veckor nu. De pratar mycket om le montagne och vädret där. Nog en del som åker till les alps och pyrenéerna för att halka runt i snön. Här har de skidresor för skolbarnen till alperna. Barn ska röra på sig och vara ute i naturen.

 

The Vikings

Annonser

Vi var kanske lite spända på vad träffen hos Le Maire skulle innebära. Men att gå i duggregn uppför i tjugo minuter får en att slappna av. Vi var tvungna att pusta ut på trappan till kommunhuset innan vi gick in.

Vi var minst sagt varma och jag bytte faktiskt tunika precis innan vi skulle gå då en knapp i den jag hade på mig flög iväg när jag böjde mig ned. Apropå det så måste jag leta efter den idag när det är ljust.

Vi gick uppför en stentrappa då ljud av människor som pratade kom därifrån. Vi var inte först men bland de första som anlände. Tydligen är det så att akademiska kvartar är en regel här. De som anlände sist kom ca klockan åtta.

Jag blev inte riktigt klok på vem mannen med halsduken var, men han var trevlig och verkade vara en av de anställda i kommunen.Läste i häftet vi fick att han är teknisk chef. Bakom i kostym står vår Le Maire och han var väldigt trevlig han också. Han måste vara rätt populär då han haft sitt ämbete sedan 2014.

Vi var som sagt inte först men bland de första och jag traskade runt och hälsade på alla. Tänkte att det inte blir så jobbigt när fler anländer och lättare att hälsa när de kommer. Där hade jag rätt.

Här är ett porträttgalleri på tidigare gubbar som innehaft ämbetet och det enda färgfotot är på vår nuvarande  Le Maire Alain Duro. Huvudet till höger vet jag inte vems det är, kanske en blivande Le Maire?

Fransmän är stolta över sin historia och inte som svenskar blyga att visa upp prominenta personer.

När de flesta anlänt till detta mingel ställde sig kommunens personal på ena sidan och var och en presenterade sig och berättade vad de sysslar med. Sedan berättade Le Maire lite om byn och dess historia. Där var tyvärr min franska skral och jag är glad att vi fick en goodiebag med ett häfte som heter Le guide du Thézanais. Där står en del historia om byn och även nyttigheter om myndigheter och annat smått och gott man kan behöva veta. Den ska jag läsa med hjälp av lexikon. Har endast skummat genom den idag.

Le Maire berättade också om kommande projekt och det lokala informationsbladet som kommer med jämna mellanrum och där man kan läsa om kommande händelser och fester mm. Efter presentationen var det dags för mingel och min rygg och mitt ben sade att nu var det dags för mig att hitta en stol. Mr J hämtade lite dricka och han fick whisky men madame skulle ha vin var det tydligen bestämt. Gott var det i alla fall. De anställda gick omkring med brickor med allehanda saker. Gott det också. Mairens fru kom och pratade med oss och berättade att vi var de enda bofasta vikingarna i byn.

Både Le Maire och hans fru visste vart vårt hus ligger. Det på spetsen kallar de det. Spetsen av y:et förtydligade de för oss. Efter två timmar tackade vi för oss och vi var inte de första som gick heller. Sade hejdå till Le Maire och vinkade till de andra.

Lämnade det upplysta kommunhuset och vandrade hemåt. Skönt att vi hade nedförsbacke då vi var rätt trötta i både ben och huvud. När vi kom hem till två glada hundar packade jag upp goodiebagen. Förutom häftet som jag skrev om tidigare fick vi en karta över byn. Väldigt bra för oss att ha. En busstidtabell där alla busshållplatser fanns med. En parkeringsskiva som kan vara bra att ha.

En fin penna med telefonnummer till maireriet och adressen. Vi tog var sin whisky, åt en sallad och sedan såg vi ”Katedralen vid havet”, en serie som vi känner till efter att ha läst boken. Behöver jag säga att vi har sovit som stockar. Det behövdes för idag händer det saker utomhus.

Montering av grinden. Bilder kommer i morgon på hur det blev.

 

Oktober snart slut

Annonser

Sista veckan i oktober har startat och naturligtvis har jag kört en maskin med lakan. Behöver väl inte påminna att jag bytte lakan i sängen igår. Söndag = byta lakandag i detta hus. Jag började med detta när vi fortfarande var inordnade i det hektiska arbetslivet. Det var så skönt att somna in i rena lakan inför måndagen som innebar en hel vecka med arbete.

Där fick jag just rusa ut och ta in lakanen för det började droppa från något moln. Vinkade åt grannen som gjorde precis samma sak med sin tvätt. Fast jag hängde upp våra på ställningen i biblioteket och var grannen hängde upp sena har jag ingen aning om.

I morse väcktes vi av att det arbetades på vår lilla gata. Vet inte riktigt vad de gör men mairen har sagt till att bilar inte får hindra arbetet. Vilket folk verkar ta med en nypa salt. Kanske är det fiber de gräver ned? De förde ett herrans liv och jag fick slå upp mina ljusblå. Nu har vi ju slutat att rusa upp utan här blev det en lugn uppstigning på ca tjugo minuter.

Som vanligt tog jag en titt på våra vinfält. Ja, de är ju inte våra egentligen men jag säger så då fältet gränsar till vår gata. Vi äger inte en enda av dessa stockar eller en enda av de druvor som skördats. Men dricker av det gör vi gärna. Jag får blicka ut över fältet och andra gör jobbet. Bra arbetsfördelning tycker jag. Det nybyggda huset längst bort har fått putsning och snart kan någon flytta in där.

Där bakom det till hälften neddragna jalusiet är vårat sovrum. Grillen står mot grannens vägg och där ska en pergola byggas. Staketet ska ändras en hel del då vi tänker ha öppet mot trädgården på framsidan.

Tror inte att jag fotat från denna vinkel tidigare. Detta är våra franska dörrar från vardagsrummet/matrummet. Vi har ju jalusier överallt och det gör att det verkligen är ljust inomhus. Fast idag måste jag säga att molnen varit lite väl täta. Det är dags att klippa ner mullbärsträdet och nu har vi tjuvkikat på Ali vår spanska granne. Han som lovat hålla koll på vårat hus när vi är ute med husbilen. Vet inte om han heter Ali men så uppfattade Mr J hans namn och tills vi vet om det är rätt eller inte får han heta Ali. Trevlig är han i alla fall.

Detta tror jag är knoppar till mangolia för när vi flyttade in hade trädet massor av blommor som såg ut som mangoliablommor. Nåväl det var väldigt fint och jag lovar att ta kort på trädet när det blommar igen.

Är det blommor eller något annat? Jag har ingen aning om vad det är för ett träd, men småfåglarna verkar tycka om att sitta i det.

Ja det var allt från växtriket idag. Det är ju så att varje dag är helt unik för oss då det är första dagen just på det datumet som vi bor här. Allt är nytt varje dag. Så snart har vår första oktobermånad kommit till sitt slut och vår första novembermånad börjar. Tänk, att få vara med om något för första gången vid min ålder. Ända fram till 18:e juni nästa år är allt den första dagen på det första året för oss.

Våga vinn är mitt motto och det är precis det vi gjort.

Lugnt igen

Annonser

Mistralen håller på att avta och nu kan vi ha öppet igen. Jag tvättar lakan och tumlar dem idag. Hade 1 euro för lite, så Mr J cyklade bort till affären och fyllde en tom vattenflaska med vin så vi fick lite fler mynt. Det kostar 17:- sek för en och en halv liter rödvin. Gott är det också. Vinet är billigare här än apelsinjuice, men jag har ju min press och apelsiner är billigt. Fast jag har stoppat undan den för tillfället, då det blir lite väl joxit här i husbilen att pressa apelsiner.

Nu ska jag strax gå bort och hämta den färdiga tvätten. Hade kanske kunnat torka den på tvättlinan ute men risken för sandiga lakan är stor och den tar jag inte. Just nu är det väldigt lugnt här på ställplatsen då många helgfirare åkt sin väg, men det kommer säkert nya då det är helg på onsdag.

Så här är stället jag går till idag. Ska bli skönt med rena lakan i sängarna. Nu fäller inte Turbo heller så det är väldigt mycket lättare att bädda var morgon.

Medelhavet glittrar i solen och vi njuter av det fina vädret.

Upp tidigt

Annonser

Idag var vi tvungna att gå upp tidigt. Så redan vid halvåtta satte jag fötterna i mattan. Mr J tog hand om besökaren och jag placerade mig i uterummet med hundarna. Nu är huset perfekt 👌.

Efter frukost och dusch, plockade jag en stor påse bigarråer. Dem tog jag med till pappas boende. Jag sade till personalen att sätta dem i en skål så att alla kan äta.

Till pappa köpte jag jordgubbar som han älskar. Sedan ställde jag in alla kanaler på tvn. Så nu sitter han och tittar på fotbollen.

Själv ska jag ge hundarna mat och sedan blir det ett glas rose. Sommardryck som är så god.

Semesterminne

Annonser

Nu när semestern väntar för många tänkte jag dela med mig av ett minne jag har från en av våra resor ner till Frankrike. Vi hade åkt runt vid Medelhavet och stått på olika ställplatser men en plats kändes väldigt bra, så vi återvände dit för att stå några dagar innan det var dags att köra hemåt. Platsen heter Fleury och är en liten by med småbåtshamn och en camping. En kanal går in från havet och på andra sidan ligger flera campingar. Vi anlände vid 15-tiden på eftermiddagen och den natten sov vi väldigt bra.

På morgonen efter flyttade vi oss till andra sidan av ställplatsen för att få en annan vy. Vi hade trott att det skulle vara stökigt där med en väg utanför, men det var faktiskt bättre och nu fick vi utsikt över småbåtshamnen. På eftermiddagen kom två traktorer och lassade av flera balar med hö som de ställde i en rektangel framför oss.

Vi undrade vad det skulle bli där. +32 så vi höll oss så stilla som möjligt och hundarna sov. Mannen var bort till torget och handlade shorts till oss och pojken. Nästa dag vaknade vi av åskknallar och blixtar. Det regnade i någon timme, men sedan klarnade det upp och +25 är riktigt behagligt. En svag vind gjorde att det var skönt i bilen och vi hade fönstren öppna. På kvällen kom en stor lång hästtransport med 13 hästar och ryttare. De pratade spanska med varandra och kvinnorna var klädda i flamencoklänningar och karlarna som gauchos.

De sadlade alla hästarna och sedan började de att rida omkring på fältet framför oss.

De red runt hela byn och det klapprade av hästarnas skor i hela byn. Sedan kom de tillbaka och hade uppvisning i rektangeln av höbalar. Jag var ju ute och fotade, men vi hade en perfekt utsikt från husbilen. Hundarna tittade förundrat på alltihop.

Efter sitt uppträdande band de hästarna vid släpet och gick in till byn. Det var starten på årets fète. Mörkret hade lagt sig när de kom tillbaka och då släppte de in hästarna utan sadlar i fyrkanten av höbalarna, innan de åkte hem. Så på morgonen såg vi hästarna medan vi åt frukost. +29 så det gäller att hålla sig stilla och gå korta turer med hundarna. På eftermiddagen kom långtradaren tillbaka med tolv hästar utan sadlar och släppte in dem till de som  redan var där. Nu var det väldigt många där. Efter någon timme kom bilen tillbaka med sex sadlade hästar som leddes ut och bands vid släpet. Vi hade ingen aning om vad som skulle hända och ryttarna fick vänta länge på klartecken innan de kunde börja visa sina färdigheter. De öppnade för alla hästar och sedan förde de dem runt hela byn.

Nu var alla klädda som gauchos, även kvinnorna. Det var en häftig syn att se 25 hästar komma galopperande på gatorna. Vi höll oss i husbilen för det kändes säkrast. Sedan föste de in hästarna i hagen, band de sadlade vid vagnen och gick bort till restaurangen för att festa lite. Det blev mörkt och vi kunde se hur ungarna sprang på höbalarna vilket fick hästarna att rusa runt. Till slut fick jag nog och gick ut och ryade på dem. En del fattade och gick därifrån, medan andra stod som idioter och stirrade på mig. När så mannen gick ut blev det fart på ungarna och de försvann. Men vi kunde se att de smög längst bort i hörnet och så åkte en höbal ned. Mannen gick bort till polisen som stod vid parkeringen vid hagen. En kort stund senare kom hästfolket och backade till långtradaren. De började lasta på hästarna och några ryttare red iväg på en tur genom byn. Men hästarna var så uppjagade att de sparkade bakut och plötsligt var två löshästar utanför hagen, då fler höbalar rasat. De satte iväg genom byn och en av ryttarna satte av i en galopp efter dem. Ungarna hade lyckats rucka på höbalarna så att det räckte med ett par sparkar från de uppjagade hästarna att allt rasade. Bilen med de lastade hästarna körde iväg i rasande fart. Den kom tillbaka senare och ryttarnas hästar lastades på med sadlar och allt. Jag hoppas att de lyckade fånga in de två som smet. Så slutade sista kvällen i Fleury och årets vinfest. Vi köpte med oss vin från trakten hem.

Hallå nu är det helg!

Annonser

Alla gjorten är gjort och måsten åtgärdade. Jag sitter med ett glas rött och kopplar av tills mannen kommer hem och vi ska äta middag. Då kommer funderingarna och jag saknar den tiden då pappa kom på söndagsmiddag, nyduschad och luktande av rakvatten. Rena kläder och helt självgående. Idag har jag som vanligt varit hemma hos honom, duschat och bytt kläder. Bytt lakan i sängen och smort in hans rygg och fötter. Han har inte kraften eller orken att sköta allt själv. Benen orkar inte och kroppen är inte så rörlig längre. Hur gammal han är? Han fyller nittio år om två månader. Nu är han i slutet av sin levnadsbana och är helt medveten om att det tyvärr blir såhär. Problemet är att han inte är lika gammal i huvudet. Där är han inte mer än sjuttio år och helt vid god vigör. Det är tufft både för honom och mig, men vi kämpar på.

En annan som verkligen är på topp igen är Kuma. Idag mår han så bra att han tar hoppsasteg. Han är jätteglad och det tyder på att alla ontar är borta och illamåenden. Nu ska vi ta helg och bara ha det bra tillsammans.

Regn

Annonser

Det är sällan regn ☔ på min födelsedag. Idag är ett undantag och ett fruktansvärt misstag av vädergudarna.
Vi klarade oss nästan, men det gäller ju inte.
Nu håller vi oss inne. Kuma och Unkas tog ett bus för en stund sedan. Kuma var rätt nöjd 🙂 då Unkas inte kunde smita ut . Det brukar han göra ,den fegisen .
Idag blir det ett glas vin 🍷 istället för kaffe ☕ . Jag har ju trots allt födelsedag .