Min pappa är 87 år gammal och har haft hemtjänst i några år nu. Under dessa år har det kommit och gått olika människor hemma hos honom och städat. Ju äldre han blivit ju oroligare blir han när det dyker upp en ny människa som ska plocka omkring hemma hos honom. Jag kan förstå honom och skulle själv inte vilja ha olika personer hemma hos mig varje gång jag vill ha städat. Därför har jag inväntat beskedet på vad han ska betala i år för de två timmars städning han har. Det kom idag och kommunen är inte lite fräcka. De baserar kostnaden på vad han får i pension och ju mer pension han får desto mer betalt tar de. Detta betyder att han inte får mer i plånboken utan snarare mindre.
Det är inte lätt för en gammal människa att byta till ett annat företag och de tänker att de vet vad de har men inte vad de får. Så här kan hemtjänsten göra nästan vad de vill. Jag har bestämt mig för att säga upp denna dyra städning och sätta in den veteran som redan hjälper honom med att handla och promenera. För det första känner han henne och för det andra så kommer det att bli mycket billigare för honom. Jag struntar i hur stor pension de har och de får alltid samma person som kommer varje gång. Det tycker jag är större trygghet när man är gammal.
Nu tänker väl alla att jag går mina egna ärenden då det är jag som basar över veterankraft här i skåne. Men det är inte det jag i första hand tänker på utan att man som gammal ska känna trygghet. Man blir beroende av människor som man inte känner och då man lärt känna någon så ska det inte dyka upp någon annan helt plötsligt. Det var mycket därför jag ville arbeta med detta. Jag kan se till att min pappa och alla andra som vill, kan få den hjälp de behöver och känner sig trygga med det. Det är svårt nog ändå att bli gammal.