Etikettarkiv: beroende

Måndag vecka 5

Publicerat av
Svara
Annonser

I fem veckor har jag haft foten i gips och hoppat fram här hemma. Vissa dagar går det bra medan andra känns otroligt jobbiga. När kroppen är stel på morgnarna och man ska hoppa för att komma in på toaletten, eller resa sig upp från en stol, vill jag ibland ge upp. Jag sover inte så bra om nätterna då jag inte kan ligga som jag vill. Därför vaknar jag av mardrömmar och värk i foten. Sedan tar det ett bra tag innan jag somnat om igen. Men nu är jag halvvägs på de tio veckor läkarna sade att det skulle ta. Därför känns det ändå bra idag.

Men nästa vecka kommer jag att vara nervös inför återbesöket och besked om hur läkningen går. Jag har försökt att sköta mig och ha foten högt, röra på tårna och inte ens nudda foten vid golvet. Faktiskt har jag nuddat tårna vid golvet någon gång bara för att känna hur känseln är i dem. De känns mer normala nu och är inte så väldigt svullna.

Mitt liv rör sig runt min fot just nu och ibland känns det tradigt. Men så blir det väl när man skadat sig eller fått någon sjukdom. Igår kände jag mig riktigt nyttig då jag sittandes strök skjortor åt mannen. Något kan jag ju göra ändå och även om foten värkte när jag var klar så var tillfredställelsen större av att ha klarat av en syssla.

Nu tar jag en dag i taget och känner att det bara måste bli bättre hela tiden. Äter ju bara Alvedon mot värken och endast den dos per dygn som de skrev att jag får ta. Det är jag väldigt stolt över och inte en enda gång har jag fallit för frestelsen att ta en starkare tablett. Nu vet jag inte riktigt vad för biverkningar dessa starka tabletter kan ge när man slutar med dem, men misstänker att mina drömmar kan ha med tabletterna att göra. Eftersom de kan göra mig beroende av dem vill jag inte ta dem mer.

Detta blev ett inlägg med mycket sjukdom och jag lovar att lämna det nu.

Stress och stress

Publicerat av
Svara
Annonser

Vi människor säger ofta att nu är det stressigt och man inte mår bra av det. Men stress verkar vara väldigt olika för alla. Det som upplevs som stress av en del verkar inte alls vara stress för andra. Jag själv har arbetat inom ett yrke där det ofta varit tidspress. Det kostar mycket pengar att låta lastbilar stå still. Kunder vill ha sina saker så snabbt och billigt som det bara går. Då det varit färjor som bokats där bilar måste vara med för att hinna till sin destination i tid, har jag fått göra alla papper klara under tidspress. Tullhandlingar ska vara klara och korrekta.

Jag har arbetat övertid så chefer har fått säga att jag måste ta ut den. Vid vissa tillfällen har jag varit tvungen att ta ledigt en dag i veckan under en period. Men varje gång det varit dags för semester eller ledighet, har stressen varit oerhörd. De första dagarna på varje semester, har jag haft spänningshuvudvärk så jag inte alls kunnat njuta av ledigheten. Det är sällan jag kunnat släppa jobbet i huvudet på mina lediga dagar.

Då jag tyvärr varit tvungen att besöka både vårdcentraler och sjukhus vid flera tillfällen, funderar jag på hur de som arbetar där definierar stress. För det är ju ofta så att man får en tid då man ska få träffa läkare eller sjuksköterska. Ofta åker man direkt från sitt eget jobb, vilket innebär ett stressmoment. Man vet att det väntar en massa jobb när man återvänder. Väl på plats anmäler man sin ankomst och sätter sig i väntrummet. Där blir man sittande långt efter den tid som var avtalad. Jag har suttit och väntat på att få ta prover. Kommit precis då de öppnat och varit helt ensam på stolarna och lyssnat på hur personalen skrattat och pratat om ditt och datt. De har gått förbi mig och hejat, men inte bett mig stiga in. Nehej, där har man diskuterat vilka nya gardiner man ska köpa, vad man ska laga till middag eller något tv-program. Tillslut har jag rest på mig och tittat in för att verkligen visa att jag är där. Då har det ändå dröjt ett tag innan någon sagt att jag kunde komma in.

När jag besökt någon som varit inlagd och kanske behövt fråga om något, så har jag stått utanför och ingen har tagit någon notis om mig. Personalen har pratat och skrattat länge tills jag helt resolut stigit in och avbrutit dem. De har tittat på mig som något katten har släpat in och svarat surt på mina frågor.

Serviceyrken har olika stressmoment och du måste alltid göra allt för kunden. Men på sjukhus verkar man inte vara någon kund. Läraryrket har jag också provat på i några år. Där är stressen att hela tiden vara bland många människor. Man kan inte koppla av ens när det är rast. Nästa lektion ska förberedas och man sitter med kaffekoppen och är beredd på att resa sig vilken sekund som helst.

Stress är så mycket och olika inom alla yrken. Men jag tycker att hänsyn är det viktigaste av allt. Vad man än arbetar med så är någon annan beroende av hur man agerar.

Lite fult tycker jag

Publicerat av
Svara
Annonser

Min pappa är 87 år gammal och har haft hemtjänst i några år nu. Under dessa år har det kommit och gått olika människor hemma hos honom och städat. Ju äldre han blivit ju oroligare blir han när det dyker upp en ny människa som ska plocka omkring hemma hos honom. Jag kan förstå honom och skulle själv inte vilja ha olika personer hemma hos mig varje gång jag vill ha städat. Därför har jag inväntat beskedet på vad han ska betala i år för de två timmars städning han har. Det kom idag och kommunen är inte lite fräcka. De baserar kostnaden på vad han får i pension och ju mer pension han får desto mer betalt tar de. Detta betyder att han inte får mer i plånboken utan snarare mindre.

Det är inte lätt för en gammal människa att byta till ett annat företag och de tänker att de vet vad de har men inte vad de får. Så här kan hemtjänsten göra nästan vad de vill. Jag har bestämt mig för att säga upp denna dyra städning och sätta in den veteran som redan hjälper honom med att handla och promenera. För det första känner han henne och för det andra så kommer det att bli mycket billigare för honom. Jag struntar i hur stor pension de har och de får alltid samma person som kommer varje gång. Det tycker jag är större trygghet när man är gammal.

Nu tänker väl alla att jag går mina egna ärenden då det är jag som basar över veterankraft här i skåne. Men det är inte det jag i första hand tänker på utan att man som gammal ska känna trygghet. Man blir beroende av människor som man inte känner och då man lärt känna någon så ska det inte dyka upp någon annan helt plötsligt. Det var mycket därför jag ville arbeta med detta. Jag kan se till att min pappa och alla andra som vill, kan få den hjälp de behöver och känner sig trygga med det. Det är svårt nog ändå att bli gammal.

www.veterankraft.se

Upptakt inför valet

Publicerat av
Svara
Annonser

Mycket handlar om presidentvalet i USA just nu och förberedelser inför valvakan har börjat i media. Vi tycker kanske att det inte är så viktigt för oss i Sverige, men det har det faktiskt. Det har det alltid gjort eftersom landet har stort inflytande på hur utrikespolitiken kommer att bli i framtiden. Sedan anser ju jag att vi ska bry oss om vilket styre andra länder har och hur framtiden kan bli i världen. Just nu har vi flera konflikter och oroshärdar som absolut påverkar våra dagliga liv. Greklands ekonomi har fört oss in i en ekonomisk nedförsbacke och det kan tyckas att de borde sköta sig själva, men om de inte tar sig ur detta kan det leda till en ännu större katastrof.

USA har påverkats av Europas ekonomi och det är även tvärtom. Så även om det amerikanska folket kanske anser att man ska bry sig mer om inrikespolitiken än annat, så är även detta stora land beroende av resten av världen. Många statsmän har försökt att isolera sina länder från resten av världen, med ett resultat där de idag är döda eller fördrivits ort. Alla påverkas av vad som sker i världen och vi måste bry oss i det. Om vi sedan inte kan påverka olika skeenden som enskilda personer, så kan vi åtminstone se till att våra politiker försöker göra det.

Därför är det väldigt viktigt vem som kommer att vara president i USA, de kommande fyra åren.

Nära panik för en stund sedan

Publicerat av
1
Annonser

Efter mitt yogapass och meditation, nyduschad och klädd, skulle jag ta kaffekannan och mobilen till kontoret. Mobilen låg int där jag brukar lägga den och ett intensivt letande började. Jag hittade den inte och plötsligt kände jag mig oerhört islolerad. Ingen panik men den låg under ytan och så kände jag mig så tom. Vi har ju tagit bort den fasta telefonen eftersom vi aldrig ringer på den och bara använt den i nödfall som t ex nu då mobilen var borta. Det enda jag kunde göra var att starta datan, maila till mannen och fråga om han fått med sig min mobil. Saken är den att vi har precis likadana mobiler och det är ju lätt att få med sig fel. Jag kunde ju lagt min på fel plats och han trott att det var hans. Efter att ha skickat mailet satte jag mig ned och tog några djupa andetag.

Då såg jag hur jag gick ut med hundarna för sista nattrastningen i trädgården, iklädd badrock. Vi hade ju badat bubbelpool innan och jag tog på mig den för att skyla mig. Jag brukar inte gå ut i badrock och såg hur jag stoppade mobilen i ena fickan när jag öppnade dörren för att gå in. Sedan tog jag av mig den och hängde den i badrummet, borstade tänderna och gick till sängs.

Det blev en aha upplevelse och jag gick genast in i badrummet och stack handen i badrocksfickan. Då kände jag en välbekant sak i händerna, mobilen och jag blev nästan lite lycklig. Nu var ju allt som vanligt igen och dagen skulle inte innebära en isolering från omvärlden. Så beroende har man alltså blivit av mobilen. Den är med mig var jag än går om dagarna och det känns så viktigt att bli nådd. Innan mobilens inträde i mitt liv, var jag ofta ute med hunden i flera timmar utan att bekymra mig om jag blev nådd eller inte. Då resonerade jag som så att var det någon som ville mig något så fick de ringa igen.

Idag tänker jag inte så och även om ingen ringer när jag är ute med hundarna, så vill jag veta att om det händer kan jag svara. Men det är en säkerhet också. Jag köpte min första mobil när jag bodde i Göteborg. Då ville jag ha den med mig eftersom jag kände mig osäker på kvällarna, då jag var ute med min hund. Där hade jag nytta av den, eftersom jag blev vittne till olika händelser som misshandel och kunde ringa polisen direkt. Med alla funktioner som finns i min smartphone, känner jag mig ännu säkrare. Vilket många föräldrar måste känna när deras barn befinner sig ute.

Visst är det lustigt hur beroende vi blivit av mobilen. Jag har ringt mannen och talat om att den är hittad.