Novembergrå måndag

Annonser

Vi har inte sovit så bra inatt. Mannen vaknade av en fruktansvärd hostattack som verkade pågå i evighet. Slemhosta av värsta sort och jag kunde inte somna om förrens det lugnade ned sig och han lade sig igen. Sedan sov vi i en stund innan Unkas började tjafsa om att vi skulle knuffa ned Kuma så han kunde lägga sig i sängen. Vilket vi absolut inte gjorde. Jag makade på mig så att Unkas fick plats, men det dög inte åt honom. Så har det hållit på hela natten och tillslut somnade vi av ren utmattning. Tror Unkas lade sig i den stora biabädden inne i biblioteket och stannade där. Fem minuter innan mannen klocka skulle ringa blev det strömavbrott och min klocka började blinka i olika färger. Trodde jag skulle bli galen på blinkandet. Kunde inte få stopp på det men drog ned styrkan så jag kunde slumra en stund till. Sedan var det dags att ta ut hundarna innan frukost.

Jag är glad att slippa sitta på något kontor efter denna natt. Samma tur har inte mannen som börjar arbeta idag efter sin sjukdom. Men glädjande nog har jag kunnat göra min yoga och meditation i morse. Har saknat att göra det, då jag haft sådan hosta.

Känner mig kreativ idag med och vill börja med något. Ska jag sitta ned och vänta tills det lugnar ned sig eller fundera ut vad jag vill göra? Vi får se hur det blir med den saken. Nu ska jag i alla fall dricka kaffe.

blessings

Klart att vi inte förstår

Annonser

Hur skulle vi som inte är invandrare eller bor i dessa miljonprogramsområden, kunna förstå vad som nu sker där. För det första vill inte många infödda svenskar eller inflyttade som etablerat sig i samhället, bo i dessa områden. För så fort man fått arbete söker man sig därifrån. De som bor där idag är antingen de som inte har råd att flytta därifrån eller bott där sedan husen var nya. Många har tyckt att det var bra att leva med många människor i sin närhet och haft en fin gemenskap med sina grannar. I takt med att de flyttat därifrån för att barnen ska kunna växa upp i bättre områden, har nya flyttat in. Många som precis fått sitt medborgarskap eller väntar på att få det. De kan inte svenska särskilt bra och de som redan bor i området är lika misstänksamma som vem som helst mot nykomlingar, vilka kanske kommer från andra länder än de själva.

När man bor tätt inpå andra människor uppstår alltid konflikter av olika slag. Det går aldrig att undvika. Dessa miljonprograms områden som sossarna skapade har bäddat för detta som vi ser nu. Det är bara det att dessa människor som bor där idag ofta kommer från länder där våldsamheter är normalt. De ar sett saker vi inte ens kan drömma om. Övergrepp från polis och militär, är vardagsmat för dem. Vi som inte upplevt detta och lever i lugna områden, kan inte förstå hur man kan förstöra daghem, bilar och hus. Jag förstår det inte, utan undrar hur de kan förstöra för sig själva. Nu måste pengar avsättas till att bygga upp allt igen. Pengar som kunde användas till annat som kunde hjälpa dessa människor. Eller skulle man avsätta pengarna till det?

Jag är förvirrad och det enda jag kan tänka, är att om man vill protestera mot något så finns det andra metoder. Men de som gör dessa handlingar kanske inte kan inse det? Jag vet inte? Jag kan inte förstå dem eftersom jag har en helt annan uppväxt och inte levt i ett land med krig och övergrepp. Men jag har länge insett att något måste göras. Kanske riva ned alla miljonprogramshus och bygga upp andra mer människovärdiga? Det skulle åtminstone ge arbete åt många som bor där. De kunde få vara med i denna process.

Detta är endast lite funderingar jag har och de kanske är urdumma, men upploppen har åtminstone fått mig att fundera.

Fortsätter fundera

Annonser

Vi gick med i EU, vilket jag anser var rätt, men något verkar inte rätt inom EU. De flesta av oss trodde nog att reglerna skulle bli lika för alla länder som var medlemmar, med vissa undantag då. Bland annat trodde nog alla att arbetsvillkoren skulle förbättras för länder som haft det sämre. Facken såg nog här en möjlighet att samarbeta över gränserna och bli starkare. Det verkar inte alls blivit så eftersom de rikare medlemsländerna i princip utnyttjar arbetskraften från de fattigare. Jag anser att bl a svenska företag bör ta större ansvar för den arbetskraft de hyr in från andra länder. Men de tänker bara på sin egen vinst och att de slipper flytta företaget till lågprisländer. Nu kan de stanna i sitt eget land och ändå slippa betala avtalsenliga löner. Nu vill jag inte dra alla företag eller yrkesgrupper över en kam, utan det är vissa som utnyttjar detta faktum.

Det vore kanske dags att rensa upp i träsket och kräva av EU att något borde göras. Fast det är kanske omöjligt då för många tjänar bra på att anlita företag med utländsk arbetskraft, som inte kräver höga löner. Jag kräver inte att alla ska ha lika lön eller ett kommunistiskt samhälle, men man ska kunna leva på sin lön och inte bli utnyttjade av giriga företag.

Jag tror inte att det bara är jag som har dessa funderingar idag, utan fler som frågar sig vart vi är på väg. Det kan inte vara rätt att våra ungdomar går arbetslösa då företag anlitar billig arbetskraft från lågprisländer.