Jag är där nu

Annonser

Livet har fört mig till den punkt då det är jag som tar hand om min förälder. Där hamnar man alltid till sist. Det började nog redan för tolv år sedan då mamma dog. En sörjande pappa behövde tröst och hjälp med en del praktiska saker. Ny lägenhet och iordningställande av den. Nya vänner och bridgeklubb. Allt flöt på och pappa var nöjd.

En hjärtinfarkt och pendla till sjukhuset ett tag. En pappa som plötsligt var ängslig för att gå ut. Men med lite övertalning gick han kortare promenader. Men inte ofta. Jag började göra de större inköpen på fredagarna så att han slapp bära alla tunga saker. Musklerna i benen, som tidigare varit starka efter många år vid järnvägen, bar inte lika bra längre. En käpp blev ett stöd på vägen.

Så en morgon ringde det och pappa stönade hjälp. Han hade halkat inomhus och brutit lårbenshalsen. Pendling till sjukhus igen och vid hemkomst utredning om vilken hjälp han måste ha. En rullator införskaffades, höjning av säng,stolar och toalett ordnades. Hemstädning varannan vecka. Det var då jag tog över lottoinlämning och dagens dubbel var onsdag. Trappen till tobak blev för svår att ta sig upp på.

Sedan har det blivit mer och mer han behövt hjälp med. Idag har vi en rullstol för längre turer till vårdcentral mm. Inomhus stöder han sig på rullatorn. Vi duschar var fredag och varannan byter jag lakanen i hans säng. Tvätten tar jag hem till mig och gör rent. Posten går jag förbi och lämnar antingen via fönstret eller på vintern genom dörren. Pappa fyller nittio år i december och nu är det mig han lutar sig mot.

Min idé är att införa vård av äldre förälder VÄF. Precis som att man vabbar när barnen är små. Det tar mycket tid från ens egen familj och är ju något man vill göra. Hjälpa den eller de som gjort det för mig när jag behövde det. När man inte har den tid det tar att hjälpa sina föräldrar mår man skit. Ska verkligen okända människor behöva göra det? Nej, inför väf genast och många arbetslösa i medelåldern som ändå aldrig får något arbete, kan göra något för dem de älskar mest i världen.

Ta mig om du kan

Annonser

Jag tillhör en av dem som anser att det var ren idioti att avskaffa värnplikten. Precis då kvinnor även fick chansen att göra den blev den inte obligatorisk. Istället skulle den blivit det för alla kön. Tror militären hade tjänat på att ha en varierad människoskara. Idag är det de som vi förr kallade stridspittar som söker sig till en militärutbildning och kanske de som ser det som ett sätt att få en bra utbildning.

Om vi fick fler att gå en militär utbildning skulle säkert en bra utveckling ske från ett machodominerande yrke till ett mer humant sådant. Dessutom skulle många få ett visst andrum i sitt sökande efter det de vill syssla med senare. Många killar bli mer vuxna och kvinnor våga mer i livet. Det är en konst att lära sig leva med människor man inte valt själv. Vi skulle kanske få en mer tolerant befolkning.

En annan sida är att vi skulle kunna försvara vårt land mot eventuella hot. Idag finns det ju fler områden man kan göra militärtjänst på. Signalspaning efter ubåtar, flyg, och att lära sig förhandla med människor från andra länder. För att inte tala om internet och vad det betyder för militären idag.

Arbetslösheten skulle gå ned för vissa åldersgrupper och många skulle ha någon slags utbildning eller veta vilken de ville gå när militärtjänsten var över.

Jag vill att Sverige inför allmän värnplikt och det i en modernare tappning. De som inte har arbete skulle absolut kallas in, såvida den inte hade något handikapp som gör det omöjligt. En del med funktionshinder skulle kunna göra militärtjänst inom data eller liknande, då de inte är dumma i huvudet för att de inte kan springa eller gå. Alla skulle kallas in, men sedan borde gallringen ta hänsyn till om man studerar,har arbete man inte vill eller kan avstå från mm.

För visst är vårt land värt att försvara?

 

Både bra och dåligt

Annonser

En social instution går i graven på torsdag här i skåne. Sedan 2008 har man haft ett företag där människor fått arbete som varit chanslösa annars. Kommunen har anlitat detta företag för arbete. Jag har tyvärr fått se hur träd vandaliserats och hur vår lilla by förfulats av dessa människors framfart. De vill säkert väl men då de inte är utbildade för att beskära t ex träd, har de förstört mer än de har underhållit dem. En pensionerad arborerare, som håller i utbildningar i just trädbeskärning, ringde mig och var så ledsen för hur det ser ut i vår by. Kanske trodde han att mina veteraner var skyldiga till detta, men det var det ju inte.

Samtidigt som jag är glad över att vi nu kanske får mer kunnigt folk som tar hand om kommunens träd och buskar, så beklagar jag att de tidigare arbetslösa blir det igen. De är tillbaka på ruta ett och mår säkert inte bra idag. Socialdemokraterna rasar i kommunen och anklagar alliansen för att ha misskött företaget. De hade en chans att sitta i styrelsen och hjälpa till, men se det ville de inte. Det kan bli så dålig publicitet när ett företag går dåligt och då tappar man röster i ett kommande val. Fegt och egoistiskt tycker jag. Men typiskt svenskt. Klaga när någon annan gör något de tycker är dåligt, men hjälpa till går inte för då kan man ju hamna på samma bänk.

Nu är det så att andra företagare inte haft en chans att komma in på kommunens mark, då man endast anlitat denna sociala service. Kan tänka mig att många inte sett med blida ögon på detta. Nu får de en chans att offerera på dessa arbeten och kanske får vi i byn finare buskar och träd.

Löften ger ingenting

Annonser

Jag skulle vilja veta mer om hur socialdemokraterna tänker göra för att infria alla löften de spottar ur sig under partikongressen. Att lova dittan och dattan kanske gör många glada, men vad jag förstår så tänker alla människor på sig själva. Hela tiden ska det tas från de som tjänar mer. Men hur många miljonärer har vi i Sverige egentligen? Inte så många att de skulle kunna bidra med 30 miljoner till arbetslösa eller sjukskrivna. Pengarna måste tas från något eller någon och det enda jag kan tänka mig är höjda skatter. Hur många är villiga att avstå en del av sin lön till andra, utan att få något konkret för det?

Jag skulle också vilja veta hur de ska göra för att skapa mer jobb. Att höja skatterna ger inga jobb. Att sätta folk i utbildning skapar inte fler jobb. Vi kommer endast att få arbetslösa med lite mer och bättre utbildning. Det jag hört hittills från partikongressen får håret att resa sig på huvudet. Ord som solidaritet och jämlikhet låter urholkade idag. Våran värld har förändrats så att var och en måste se till sig själv och det kan vi aldrig komma från. Kommunismen har gjort sitt och visat sig inte vara en väg till jämlikhet. I alla olika styren har det alltid funnits och finns folk som har det bättre än andra. Min undran är om vi ska ha ett fåtal som har det bra, där det stora flertalet kämpar för sin överlevnad utan chans att förbättra den, eller om vi ska låta dem som vill få det bättre?

Jag är less på löften utan förklaring om hur de ska infrias. Det är bara valfläsk. Jag har varit sjuk, arbetslös och löntagare i olika perioder av mitt liv. Men det är jag själv som tagit mig dit jag är idag och ingen regering har hjälpt mig. Men som jag ser det idag så har alliansen ordnat så mina förutsättningar att ta mig hit förstärkts. Så nu undrar jag om socialdemokraterna kan ge folk bättre förutsättningar och hur de ska göra det?

Jag har frågor och är nog inte ensam om det. Det enda jag kan se är att de socialdemokratiska regeringar som finns ute i resten av Europa misslyckats totalt i sin ekonomiska politik. Arbetslösheten är enorm och resten vill jag knappt tänka på. Så vad kan vi vänta oss med en socialdemokratisk regering? De kommer inte få ensam majoritet utan måste regera tillsammans med miljöpartiet, vilket kommer att innebära att bensinskatten höjs bl.a. och vänsterpartiet som vill ta bort alla vinster från företagen. Det får vi aldrig glömma.

Fortsätter fundera

Annonser

Vi gick med i EU, vilket jag anser var rätt, men något verkar inte rätt inom EU. De flesta av oss trodde nog att reglerna skulle bli lika för alla länder som var medlemmar, med vissa undantag då. Bland annat trodde nog alla att arbetsvillkoren skulle förbättras för länder som haft det sämre. Facken såg nog här en möjlighet att samarbeta över gränserna och bli starkare. Det verkar inte alls blivit så eftersom de rikare medlemsländerna i princip utnyttjar arbetskraften från de fattigare. Jag anser att bl a svenska företag bör ta större ansvar för den arbetskraft de hyr in från andra länder. Men de tänker bara på sin egen vinst och att de slipper flytta företaget till lågprisländer. Nu kan de stanna i sitt eget land och ändå slippa betala avtalsenliga löner. Nu vill jag inte dra alla företag eller yrkesgrupper över en kam, utan det är vissa som utnyttjar detta faktum.

Det vore kanske dags att rensa upp i träsket och kräva av EU att något borde göras. Fast det är kanske omöjligt då för många tjänar bra på att anlita företag med utländsk arbetskraft, som inte kräver höga löner. Jag kräver inte att alla ska ha lika lön eller ett kommunistiskt samhälle, men man ska kunna leva på sin lön och inte bli utnyttjade av giriga företag.

Jag tror inte att det bara är jag som har dessa funderingar idag, utan fler som frågar sig vart vi är på väg. Det kan inte vara rätt att våra ungdomar går arbetslösa då företag anlitar billig arbetskraft från lågprisländer.