Efter dagens sejour ute kan jag knappt prata. Våt in på kroppen på vissa ställen och täppt i näsan gör mig till en tyst snäll tant. Jag kallar mig tant på grund av min ålder, men betraktar mig inte som en typisk sådan. När jag tänker på hur en tant är så har jag min gudmor i huvudet. Hon var en fin tant på grund av den tid hon föddes i. Klädstilen var damig och hon hade gärna hatt på sig. Fina klänningar och jag såg henne aldrig i långbyxor. Stora handväskor där det rymdes en hel del spännande saker. Jag älskade att rota i hennes handväska.
Men nu sitter jag i värmen långt från det kalla regnet och här tänker jag bli resten av detta dygn. Hade bry ett tag då hundmaten inte kommit och började leta efter annat att ge hundarna. Men så plingade det på dörren och där stod två stora säckar med torrfoder. Vilken lättnad. Nu ska det strax bli middag för de stackars utsvultna liven. De pratar högt under tiden jag fördelar maten i deras skålar. Inte alls stressande, hm. Men det låter som att de inte fått mat på ett helt dygn när det är matdags. Kuma har redan talat om för mig att klockan börjar närma sig och att jag ska göra mig beredd. Tror han har en skalmanklocka, då han talar om när det är matdags,sovdags och dags att vakna. Men han är underbar den lille.
Denna bild är absolut inte från idag, utan taget en av de få dagarna då vi hade sol och kunde njuta av våra promenader. Vi längtar dit allihop.
