Jag Vasvmh idag

Annonser

Täppt näsa och krispig luft är ingen bra kombination, så idag har jag vård av sjuk vuxen med hundar hemma. Men ingenting kunde hindra oss från att gå ut idag. Två puffar av otrivin komp och näsan slutade rinna, men faen vad det sved i den. Torrt som fnöske hela tiden jag var ute på långpromenad med hundarna. Lite kallt om händerna i början +2, men efter x antal hundra meter hade jag fått upp värmen, såvida det inte var feber.

När jag väl kom hem kom feberfrossan och nästäppan. Tur att pappa sov när jag och Unkas lämnade posten. Vill inte smitta honom med något. Fast jag tror att det är han som smittat mig via hemhjälp eller han som rensade luftgångarna i köket. Men det är ju dumt att förvärra förkylningen.

Sitter och tittar ut genom mitt fönster och på en granne som packar ihop sina saker för att åka. De har flyttstädat hela dagen och nu ska de till sitt nya hem. Jag har ingen aning om var de ska bo och det behöver jag inte heller. Lite roligare att fantisera om var de kan tänkas bo nu. Om någon vecka kommer det att flytta in nya ägare och börja sitt nya liv i huset. Någon gång kommer det kanske att bli min tur att packa ihop alla saker och flytta till någon annan plats i världen. Spännande att tänka på det.

Om ni tycker att det är mycket svammel i bloggen idag, så skyller jag på febern.

Stum,stummare, stummast

Annonser

Efter dagens sejour ute kan jag knappt prata. Våt in på kroppen på vissa ställen och täppt i näsan gör mig till en tyst snäll tant. Jag kallar mig tant på grund av min ålder, men betraktar mig inte som en typisk sådan. När jag tänker på hur en tant är så har jag min gudmor i huvudet. Hon var en fin tant på grund av den tid hon föddes i. Klädstilen var damig och hon hade gärna hatt på sig. Fina klänningar och jag såg henne aldrig i långbyxor. Stora handväskor där det rymdes en hel del spännande saker. Jag älskade att rota i hennes handväska.

Men nu sitter jag i värmen långt från det kalla regnet och här tänker jag bli resten av detta dygn. Hade bry ett tag då hundmaten inte kommit och började leta efter annat att ge hundarna. Men så plingade det på dörren och där stod två stora säckar med torrfoder. Vilken lättnad. Nu ska det strax bli middag för de stackars utsvultna liven. De pratar högt under tiden jag fördelar maten i deras skålar. Inte alls stressande, hm. Men det låter som att de inte fått mat på ett helt dygn när det är matdags. Kuma har redan talat om för mig att klockan börjar närma sig och att jag ska göra mig beredd. Tror han har en skalmanklocka, då han talar om när det är matdags,sovdags och dags att vakna. Men han är underbar den lille.

28e oktober 2014 021

Denna bild är absolut inte från idag, utan taget en av de få dagarna då vi hade sol och kunde njuta av våra promenader. Vi längtar dit allihop.