Jag känner för att ruska om alla politiker i Sverige. Vakna och se er omkring! Folk mår inte bra och är fruktansvärt oroliga över vad som händer. Det skjuts hej vilt både här och där. Usch och fy, säger politikerna. Men så händer inget och människor lever i dessa otrygga områden. Det är så lätt att åka till de platser för våldsdåden och sedan ta flyget snabbt hem igen. ”Nu har jag visat min sympati och det ska de vara glada över.”

Trasiga människor kommer till Sverige och ropar på hjälp. De trampar runt i ett ekorrhjul av bidrag och sysslolöshet. Alla behandlas lika för det är så det ska vara i Sverige. Att det är individer med vitt skilda bakgrunder och utbildningar verkar politikerna inte förstå. Under tiden skriker företagen efter arbetskraft. Nehej, alla ska bli företagare och ha städbolag eller affär. En del tjänar stora pengar på andra, men usch då. Nu tar vi bort rot- och rutbidragen så det blir svårare. Att sedan alla dessa städföretag mm inte kommer att klara sig, får vi ta.

När ska politikerna förstå att folk är oroliga för den utveckling som sker? Ett parti växer så det knakar och de 7:s- gäng ojar sig och förstår inte ett dugg. Först vägrar de att ens diskutera problemen och den oro alla människor har. Sedan pratar de desto mer och ingenting händer. Jag tror inte Sveriges folk är invandrarfientliga utan anser att den politik som förs inte gagnar vare sig de som redan bor här eller kommer hit.

Min fundering idag är varför det är så svårt att ställa lite krav på alla och varför politikerna verkar ha fastnat i ett tänk som inte fungerar? Vad vill de att vi som bor här ska göra och vad vill de att de som kommer hit ska göra? Kan vi göra något? Att bara säga att vi ska öppna våra hjärtan hjälper inte mycket. Det har vi ju gjort i flera år nu.

Kom med en handlingsplan och se till att det händer något!