Idag är vi människor tysta här hemma. Vi vaknade upp bägge två med röster som inte lät som de brukar. Dags för inflammation på stämbande tydligen och det innebär att prata så lite som möjligt. Senare idag ska vi nämligen bjuda våra gamla föräldrar på middag, då svärmor fyllde 87 år för ett tag sedan. Meningen var att ha middagen förra helgen, men eftersom vi var ute på vägarna då får det bli idag istället.

Så nu blir det lite städning och pyssel i största möjliga tystnad. Man märker hur svårt det är att vara tyst, när man måste vara det. Tänk så mycket prat man strör omkring sig varje dag. Ord hit och dit. En del utan att tänka sig för. Nu gäller det att prata endast då man måste säga något viktigt. Istället snurrar tankarna i huvudet och man för en inre dialog med sig själv. Detta kan vara rätt nyttigt och man borde kanske ha en tyst dag lite då och då.