Alla spelar inte fotboll

Annonser

Det har varit en het debatt i byn under gårdagen. Jag har berättat att vi äntligen ska få vårat utomhusbad och att byggstarten är planerad till i år. Vid ett möte igår hade tydligen alla som är engagerade i byns fotbollsklubb mött upp. I vår lokaltidning står det att det blev ett ramaskri när servicenämndens ordförande berättade om planerna var badet ska ligga. Han fick tydligen utstå hård kritik från alla fotbollsmänniskor. Kommunen har lagt en budget för hur mycket det hela ska kosta och då man äger mark vill man använda den till badet.

Förslaget är att ta halva delen av en gräsplan där man idag spelar fotboll. Till saken hör också att fotbollsklubben redan fått en plan med konstgräs. Det innebär att de har två hela planer för elvamannalag med gräs. Om badet ska ta en del av gräsplanen blir det en sjumannaplan där istället. De har också fått en helt ny idrottshall med omklädningsrum. Måste ha kostat en hel del pengar att bygga allt detta.

Jag anser inte att hela byn ska bli lidande för att de som spelar fotboll ska få sin vilja igenom. Alla spelar inte fotboll och istället för att att protestera kunde de komma med alternativa lösningar om det nu är så hemskt att de ska ge mark till badet. Men som vanligt är det så lätt att klaga istället för att komma med nya alternativ. Som vanligt ska en sport ha företräde framför något annat. Byn har väntat på detta bad i många år nu och när det äntligen ska bli ett, blir det ramaskri från dessa bolldårar.

Fredagsfunderingar

Annonser

Såg kvalet till Idol igår och nu är alla klara för fredagsfinalerna. I år tycker jag att flickorna har de starkaste rösterna och att det är lite synd att de delat upp killar och tjejer var för sig. Hade man kört blandat varje gång, så hade det inte varit många killar kvar. Nu får duktiga flickor åka hem istället för medelmåttiga killar. Mitt tips är att två tjejer står i finalen i år. Det tråkiga är att jurymedlemmarna kritiserar klädseln hela tiden. Något som är inte har med sången att göra, då detta är blivande artister som är väldigt osäkra på sin stil. Den kommer att utforma sig ju längre de får vara med i programmet. De yngsta deltagarna är ju inte mer än sjutton år gamla och är nog inte helt klara med vilka de är ännu. Jag tycker de är modiga och duktiga som ens törs ställa upp i detta program. Det hade jag aldrig vågat i den åldern.

Som sjuttonåring var jag väldigt blyg och osäker på hur jag skulle klä mig. Var kanske inte så klädfixerad heller. Varje gång jag skulle redovisa något i skolan, vände sig magen på mig och jag var väldigt nervös. Men envis som jag är, gick jag fram och ställde mig inför alla. När jag väl började prata försvann nervositeten och jag trivdes faktiskt där framme. För varje gång jag gjorde det blev jag starkare och jag lärde mig att det gällde bara att vara ordentligt påläst. Visste man vad det var man pratade om, fångade man ofta publikens intresse. Om läraren hade gett mig annan kritik än för innehållet och på vilket sätt jag framförde det, så kanske jag aldrig vågat gå upp nästa gång. Som tur var fick jag aldrig påpekande om min klädsel eller utseende, vilket gjorde att jag kämpade för att bli av med min nervositet.

När jag ska prata inför publik idag tänker jag alltid på vilka kläder som passar. Men det har kommit från mig själv och av erfarenhet. Det gäller att veta vad man vill framhäva och hur man vill att orden ska tas emot. Hur vill jag att andra ska uppfatta mig? Det är inget jag ens funderade på när jag var sjutton år gammal.

Klädfixeringen är för stor idag och att vuxna människor håller på med sådan kritik i tv, är förkastligt. Det kan ta död på en stor talang innan den ens fått blomma ut.