Sandlåda

Annonser

Såg riksdagsledamöter som var så barnsliga i tv igår. Ett nytt parti får så mycket röster av svenska folket att de kräver vissa poster i riksdagen. Inget konstigt med det. Partiet i fråga anses vara rasistiskt när de yttrar sig om invandring och vill ha begränsningar. Heller inget konstigt. De övriga partierna vägrar att diskutera med detta parti. Vilket får stå för dem. Det är situationen vi har i vår riksdag just nu.

Jag tyckte att det var barnsligt när en vänsterpartist dök upp på första riksdagsmötet efter valet med en t-shirt, som häcklade ett parti. När så riksdagens tredje talman yttrar sig om samer och judar, tyckte även jag att det var lite magstarkt. Partiet försökte förklara vad man menade. Men det viktigaste är ju hur andra uppfattar vad man säger. Nåväl, det är ju vi väljare som får avgöra hur vi uppfattar vad som sägs.

Nu verkar det som att både vänsterpartiet och miljöpartiet vill dra ned riksdagens debatter till sandlådenivå. De ledamöter som ställde sig i talarstolen och först sade att:”du är inte min talman”, pratade samiska och shalomade. Jag trodde inte mina öron. Snart tar de väl till nävarna också. Då är det bara att köra dit sand så de får sin sandlåda.

Varför är det så svårt att behandla det hela som vuxna människor? Förstår de inte att de vänder väljarna mot sig själva och till just sverigedemokraterna? Jag har lärt mig att ta ett djupt andetag och sedan ignorera idiotiska påståenden. Gå vidare och prata om viktigare saker än att hålla på med sandlådemetoder.

I mina och säkert flera andras ögon sjönk dessa riksdagsledamöter i aktning. Hoppas bara inte fler följer i deras fotspår. Min röst kommer aldrig dessa två partier få.

Jag säger båttom is nådd.

Fredagsfunderingar

Annonser

Såg kvalet till Idol igår och nu är alla klara för fredagsfinalerna. I år tycker jag att flickorna har de starkaste rösterna och att det är lite synd att de delat upp killar och tjejer var för sig. Hade man kört blandat varje gång, så hade det inte varit många killar kvar. Nu får duktiga flickor åka hem istället för medelmåttiga killar. Mitt tips är att två tjejer står i finalen i år. Det tråkiga är att jurymedlemmarna kritiserar klädseln hela tiden. Något som är inte har med sången att göra, då detta är blivande artister som är väldigt osäkra på sin stil. Den kommer att utforma sig ju längre de får vara med i programmet. De yngsta deltagarna är ju inte mer än sjutton år gamla och är nog inte helt klara med vilka de är ännu. Jag tycker de är modiga och duktiga som ens törs ställa upp i detta program. Det hade jag aldrig vågat i den åldern.

Som sjuttonåring var jag väldigt blyg och osäker på hur jag skulle klä mig. Var kanske inte så klädfixerad heller. Varje gång jag skulle redovisa något i skolan, vände sig magen på mig och jag var väldigt nervös. Men envis som jag är, gick jag fram och ställde mig inför alla. När jag väl började prata försvann nervositeten och jag trivdes faktiskt där framme. För varje gång jag gjorde det blev jag starkare och jag lärde mig att det gällde bara att vara ordentligt påläst. Visste man vad det var man pratade om, fångade man ofta publikens intresse. Om läraren hade gett mig annan kritik än för innehållet och på vilket sätt jag framförde det, så kanske jag aldrig vågat gå upp nästa gång. Som tur var fick jag aldrig påpekande om min klädsel eller utseende, vilket gjorde att jag kämpade för att bli av med min nervositet.

När jag ska prata inför publik idag tänker jag alltid på vilka kläder som passar. Men det har kommit från mig själv och av erfarenhet. Det gäller att veta vad man vill framhäva och hur man vill att orden ska tas emot. Hur vill jag att andra ska uppfatta mig? Det är inget jag ens funderade på när jag var sjutton år gammal.

Klädfixeringen är för stor idag och att vuxna människor håller på med sådan kritik i tv, är förkastligt. Det kan ta död på en stor talang innan den ens fått blomma ut.

Ingen hänsyn

Annonser

Jag läser och ser på nyheterna om det som händer i Husby, Stockholmsförorten och undrar lite vilka som satt igång det hela. Att det skulle vara en reaktion på ett polisingripande för någon vecka sedan tror åtminstone inte jag ett dyft på. Detta är igångsatt av andra krafter som sett att det är lätt att trigga igång något. Jag tror inte 12-13-åringar törs starta detta. Det jag inte begriper är att dessa unga människor får springa ute om kvällarna och tända eld på grannarnas bilar. De bör stinka brandrök lång väg när de väl kommer hem. Som förälder bör man ta sitt ansvar och se till att ens barn inte är en av dem som sysslar med sådant.

Brist på tillsyn är det största problemet och där måste alla vuxna i området ta på sig ansvaret. Vi hade liknande förstörelse i Rosengård, Malmö för något år sedan och där skyllde man också på att det var polisens fel. Men om inte de vuxna har respekt för polis och myndigheter, hur ska barnen få det då? Jag tycker synd om alla dem som nu är oroliga och inte törs sova om nätterna, då de är rädda för att någon ska tända eld på ens bostad. Man kan inte skylla på politikerna när sådant händer för det sker vare sig alliansen eller socialdemokraterna styr.

Det allra största problemet är att man föst ihop olika nationaliteter i samma område och tror att de ska leva i fred, när de är i krig mot varandra i sina hemländer. Minsta lilla så tänder det. Visst ska man få bo var man vill, men jag tror inte det är bra att alla samlas i ett område. Då blir det dom och vi som gäller och de flesta poliser är dom för de boende. Detta är ju inget svenskt fenomen utan något som sker överallt i världen. Det är inte lätt att komma till ett nytt land med en annan kultur. Ska man glömma sin gamla och anamma den nya eller ska man hålla kvar det man alltid haft? Har man erfarenhet från sitt hemland att poliser är korrupta och inte att lita på, lever den tron kvar var man än flyttar.

De som kommer hit misstror oss och vi misstror dem. Många länder har försökt lösa dessa problem, men jag vet inget som lyckats.

Om ensamkommande barn

Annonser

Hörde på radion i morse om en kvinna som tog mot ensamkommande barn, innan de fått en värdfamilj. Som en slags sluss till ett familjeliv. Kom att tänka på något jag reagerat över då man pratar om dessa ensamkommande barn. I flera fall då det visats reportage på tv, är det unga män man får se. Jag tycker att det är fel att prata om dessa som barn, när de är vuxna i många fall. Hade de varit svenska medborgare så skulle de betraktats som vuxna. Man är ju myndig från 18-års ålder i Sverige. Missförstå mig inte att jag vänder mig mot att dessa unga män kommer hit.

Jag tror att de i många fall har väldigt stora orsaker att komma hit och fly sitt födelseland. Flera av dem kanske flyr eller skickas iväg av sina föräldrar/anhöriga, då de riskerar att tas ut som soldater i krig. De kanske har äldre bröder som blivit dödade och nu står de på tur. Andra har kanske förlorat sin familj av olika orsaker. Därför vänder jag mig mot att de betraktas som barn. De har vuxit upp i sitt land och nu befinner de sig på helt okänd mark helt utlämnade. Många kanske haft framtidsplaner som att gifta sig, ta över gården hemma mm. Allt detta är borta och då anser jag att dessa män har helt andra behov än ett barn. Med rätt bemötande av myndigheter kan de bli en stor tillgång i vårat land.

De har en stor ryggsäck av erfarenheter som de först måste få bena ut och jag tror att de allra helst skulle vilja ha hjälp att komma igång med sitt vuxenliv. Sedan är det väldigt viktigt att se individen som kommer. Detta som socialdemokraterna präntat i oss i många år, att det ska vara lika för alla, har gjort att alla som kommer hit får samma bemötande. Men detta är färdiga människor som upplevt en hel del redan och alla har olika behov.

Därför måste svensk flyktingpolitik bli mer flexibel och dessa tjänstemän som har hand om detta, inte bara se till lagar och förordningar. Varför ska allt vara så förbaskat stelbent? Hade det inte varit så, kanske vi sluppit dessa artiklar i tidningarna om människor som slängs ut, trots att de är väl etablerade i vårat samhälle. Unga män som mår väldigt dåligt, eftersom de aldrig fått adekvat hjälp då dem kom hit. Barn ska behandlas som barn och unga män ska betraktas som det.