Jag har varit en runda nere vid kusten och kollat lappar i affärer och satt upp anslag om öppet hus, som ska äga rum på måndag. Nu ska jag bara sätta mig ned och skriva ned några hållpunkter om det jag vill prata om. Tänkte titta in på biblioteket också men det var inte öppet idag. Jag har inte klart för mig vilka öppettider de har där så det kollade jag också. I morgon är det öppet och jag får gå dit och prata med bibliotekarien.
Igår tackade jag nej till konferensen som ska äga rum på fredag i Linköping. Jag har 74 mil dit upp och det är helt uteslutet att hinna dit till klockan halv tio på fredag morgon. Men jag har inte heller råd att ta in på något hotell över natten och att åka hemifrån redan på torsdag, vilket är i morgon fungerar inte. Vem ska ta hand om hundarna, när både mannen och jag är borta? Jag har ingen granne som är hemma eller råd att betala för det. Att plötsligt låta någon okänd komma hem till dem, tror jag inte att de skulle acceptera. Det hade varit skillnad om jag haft 7 mil enkel resa för då hade jag kommit fram och tillbaka på samma dag. Nu är det över 140 mil för att vara på konferens en dag. Det hela slutar strax efter fyra på eftermiddagen och om det gått något tåg så hade jag med lite tur varit hemma natten till lördag. Så jag åker inte dit. Det konstigaste är att jag inte hört ett dugg från huvudkontoret på hela dagen. Inte något mail eller telefonsamtal, så de hade kanske räknat med att jag skulle säga nej. Skit samma.
Jag kämpar vidare med mitt istället och hoppas att det kommer åtminstone fem personer på måndag.