När mörkret faller på drar vi oss ut i trädgården. Med plastpåsar, polygrip och mobilen som ficklampa går jag med böjd rygg och letar huliganerna. Mannen gör likadant och så räknar vi antal mördarsniglar som hittas. Vi betar av meter för meter och hundarna undrar vad för konstig lek vi håller på med och varför vi triumferat ropar till då och då. Så brukar aldrig husse och matte göra innan sängdags.
Med värkande ryggar efter vår jakt, summerar vi kvällens fångst. Igår blev det femtio stycken. Mannen tog på sig att sända dem till sällare jaktmarker. Jag har svårt för att döda något djur, även dessa skadedjur. Jag frågade inte vad han gjorde, men borta är de. Ikväll fortsätter jakten och vi kommer aldrig att ge oss.
Denna morgon strödde jag mer kaffesump vid häcken och jag tror faktiskt att det hjälper för det fanns inga sniglar där jag strött tidigare. Meter för meter ska jag täcka vår tomtgräns och när det är klart ska jag börja om.
Jag älskar kaffe och sumpen som blir när man brygger det. Jag har även gjort rent kastruller med sumpen och toalettstolen. Lite kladdigt, men rent blev det. Tur man inte är te-drickare i detta läget.
