Inte alla belåtna

Annonser

Det har regnat hela natten för det var vått i gräset i morse. Men hyfsat varmt för en nordbo och fördelen är ju att alla växter får nödvändig vätska. Det blommar i de flesta häckar nu och även hos oss.

Beslutade enhälligt att det inte blir något tvättande av idag. Börjar bli bortskämd med att kunna hänga allt ute på tork. Så jag väntar till i slutet på veckan då solen ska titta fram ur molnen igen. Bara bra att handen får vila en del. JR borstade Kuma igår och idag är all päls borta från gräsmattan. Eftersom det småduggade på förmiddagen tog JR Mackan till Super-U. Han brukar passa på att köpa vatten och annat som är svårt att få med sig i ryggsäcken, då han tar husbilen.

Eftersom molnen inte ville försvinna bestämde han att det var dags att tvätta Mackan. Så efter frukost gav han sig iväg till macken som ligger vid Super-U. Jag tänkte att hundarna kanske ville vara ute en stund och öppnade dörren.

Det blev full rulle ner till grinden. Mackan är borta!!!! Denna nyordning var inte populär hos hundarna.

Iväg till baksidan för det kunde ju vara så att Mackan kunde vara på hemväg. De lyssnade inte alls på mina förklaringar. Jag stod kvar och tyckte synd om mig själv som har dessa domningar och pirrningar i handen, och nu har jag även fått en blåsa på insidan av underläppen. En sån där man inte kan låta bli att känna på med tungan.

En sista koll igen då innan de inser att Mackan är ute på vift med JR. Eller var det kanske postmannen som körde iväg på sin elmoppe? Vi fick koden till vårat franska bankkort idag så i morgon ska vi köra och hämta det på banken. Här ska handlas minsann.

En ny köksfläkt ska det bli och idag såg JR att de har inte bara livrasion utan även installation. Perfekt då är det bara för mig att stå och peka menade han. Fast ett projekt försvinner ju för honom då. Han tänkte nog inte riktigt på det. Men det blir säkert bäst så.

Efter att noga tittat efter så insåg hundarna att ingen Mackan var i sikte och JR var lika försvunnen. De kom in, eller nu ljuger jag för Turbo vägrade att komma in. Hon låg på trappan ända tills Mackan sakta visade sin bakända och rullade upp vid grinden. Nu var allt som det skulle.

Jag vet att det blir samma procedur nu ikväll då JR kört bort till mötet om fiber. De har hållit på att dra in fiber i byn sedan vi flyttade hit och idag är det möte om det hela. Vi röstade och JR var mest lämpad att gå/köra dit. För det första orkar jag inte gå ända dit med mitt ben. För det andra så har jag aldrig kört Mackan mer än framåt. Så till sist har JR läst franska i 6 år och jag i bara 3 år. Det sista var mitt starkaste argument i diskussionen. JR tvivlar men tapper som han är gav han sig iväg.

Nu lyckades jag locka in hundarna efter sex-kisset med ett litet tuggben så vi kan ha dörren stängd. Jag har ju brandmännens almanacka inne på toaletten och varje gång jag är där så läser jag en del på den. Idag kunde jag läsa om Aide á domicile, vilket betyder ungefär hemhjälp. Där läste jag att det är gratis hemhjälp för gamla och handikappade i denna by. Inte undra på att så många gamla klarar av att bo kvar i sina hus. Kostnaden går på skatten som alla betalar. Är Sverige bäst eller?

Söker…..

Annonser

I flera veckor har jag hållit ögonen öppna ut mot fälten runt byn och i dungar, jag överallt. När jag åkt bil har mina ögon svept över slätterna för att se någon rörelse. Det är två hundar jag spanar efter, som är mycket saknade av sina ägare. Den ena är en bordercollie vid namn Bea, som varit på vift i snart två år. Hon har rört sig över ett stort område och jag tror att jag såg henne rusa över fälten tidigt i vintras. Hon har setts i Skurup vid olika tillfällen och kanske är hon på väg tillbaka till den camping hon bodde på när hon rymde. Vovven är inte från södra Sverige och hittar inte hem. Hon är brun,svart och vit, säkert väldigt mager och smutsig vid detta laget. En bordercollie är väldigt uthållig och kan springa långa sträckor. De går mycket på vilja och kan springa tills de stupar.

Den andra lilla damen rymde hemifrån Simlinge för två veckor sedan. Det är en ljusbrun, släthårig, stor hund vid namn Selma. En unghund på 17 månader som säkert är i trotsåldern. Hon har setts nära min by och det är henne vi spanar efter varje gång vi är ute och går.

Eftersom lilla Bea säkert är förvildad nu,och Selma visat att hon inte vill ha kontakt med människor, måste man ta det varligt och inte skrämma bort dem. Jag känner verkligen med ägarna till dessa hundar och om jag hade varit i deras situation så vet jag inte vad jag gjort. Kanske bott ute på åkrarna dag och natt. Stackars hundar som är förvirrade, rädda och hungriga. Det gör så ont i mig. Om någon av alla oss som spanar fick syn på någon av dessa hundar ändå.

Funderar någon som läser detta inlägg på hur de ser, kan ni gå in på Beas event eller Selmas. Där finns foton och de senaste iakttagelserna inlagda.