Jag har världens värk ikväll, men driver runt på en stolthet. Gått över tolvtusen steg och stapplade in till pappa. Han satt och lyssnade på sjörapporterna och bara var så glad. Vilket ljud det var i radion vi köpt.
Nu sitter jag i soffan och har värk i foten, men mår ändå bra.
Unkas vill gärna ha en pratstund varje dag. Han sätter sig i stolen nära mig och så pratar jag. Han lyssnar mest och det är han väldigt bra på.
För mig är det en guldstund och jag tror att han uppskattar vår stund. Han har börjat med det sedan jag kom hem från sjukhuset.
Kuma ligger på mattan inne hos mig hela dagarna och när jag ska hoppa förbi, rullar han runt på ryggen. Lite kel varje gång.
Jag älskar mina hundar.
