Ajaj, min rygg. Idag har vädret varit nådigare och efter hundpromenaderna tog jag på mig arbetshandskarna. Rosorna är klippta och rabatterna rensade. Solen sken och hundarna hejade på mig i mitt arbete. Vi har gammaldags klängrosor på baksidan av huset som har en benägenhet att växa över vattenkranen. De har massor av taggar och är hopplösa att få ned i en plastsäck. Busken växer sig väldigt stor och måste klippas för att inte skymma allting annat. Nu är den nere i pyttenivå och en hel säck blev det. Jag fyllde säcken och Unkas tömde den för mig. Resultatet blev att jag fick plocka pinnar i hela trädgården när jag klippt klart.

Nu är jag helt ledbruten och väldigt trött, men belåten. Första gången är alltid värst, sedan går det lättare då ogräset inte hinner växa så mycket. Jag är glad att vi endast har tre rabatter och att de är lätta att hålla rena. Begriper inte hur folk orkar ha fler. Det måste vara ett heltidsarbete att hålla dem fria från ogräs.

Mörka moln har seglat upp på himlen och jag undrar om det blir regn? Men vår lilla by brukar vara förskonade då regnmoln ofta seglar förbi utan att släppa något vatten.

Så här stora var inte pinnarna jag plockade, som tur var. Men Unkas gillar alla slags pinnar, stora som små.