Varannan dags väder

Annonser

Jaha, nu undrar jag vad jag gjort för illa här i livet. I måndags när pappa skulle till vårdcentralen spöregnade det och den turen blev inte rolig. Igår hade jag inget sådant på agendan och himlen var blå. Onsdag idag och det är då jag brukar lämna in lotto åt pappa. Gissa vad? Joho då, det började regna sakta och ökade på när jag traskade iväg. Tack, för det vädernissar.

Hundarna har sluppit bli våta då det hållit uppe varje gång vi varit ute idag. Precis nu kom de omskrivna orkanvindarna och regnet piskade ned. Sällan man ser något sådant. När jag sitter inomhus är det faschinerande, men jag hade inte gärna gått ut i detta.

Unkas verkar nöjd med manikyren han fick igår. Som tur var så var inte pulpan skadad på den klo som gått av. Hoppas det dröjer ett tag tills någon av hundarna behöver till veterinären igen. Men jag måste säga att alla hundar skötte sig exemplariskt. De lät sig klappas på, undersökas och behöll sitt lugn. Mr J var väldigt stolt.

 

Alla goda ting är tre och mina heter Unkas, Kuma och Turbo. Hoppas vi kan ta med de tre musketörerna på en roadtrip i höst. Allt beror på vädret. De passar så bra i husbilen ”Mackan”.

Min resa 

Annonser

Augusti 2016, det var +11 och lite blåsigt på morgonen. Satt ute på bänken i trädgården med hundarna på förmiddagen. Klippte ett par kvistar gullregn och satte i en kruka inomhus. 

Det blev +19 och regn när jag gick långrundorna med hundarna. Efteråt skulle jag lämna in tipslappar åt pappa. Tog dem vid hans köksfönster och halkade i det våta gräset. Tre knak hörde jag och det lät som torra kvistar bröts. Men det var min fot och ben. 

Den 4/8 torsdag blev jag opererad på eftermiddagen. Fram tills dess var jag nedrogad för att slippa ha ont. Mannen säger att jag kördes till operation vid fyra på eftermiddagen och hamnade på sal vid tolv på natten. 

På söndagen den 7/8 kunde jag ringa hem och säga att jag fick komma hem. Då hade jag ett nytt gips på foten och benet. Lånade pappas rullstol. Mannen byggde en ställning så jag kunde ta mig fram. Den var bra och nödvändig, men jag hatade den och fick valkar i händerna och ont i armarna. 

Nytt gips och röntga foten den 18/8. Allt läker som det ska. Jag fick kopior av röntgenbilderna och kunde se alla skruvar och annat som nu finns i mig. 

I september den 15:e var det dags för nästa läkarbesök och röntgen. Jag var urless på hoppandet och gipset. +25 ute och jag blev av med gipset. En stödstrumpa och äntligen fick jag börja träna foten och benet. 

Oktober 13:e läkarbesök och röntgen för som det skulle visa sig sista gången. Nu ska jag börja gå på riktigt. Det kändes ovanligt och spännande. 

Jag trodde att nu skulle det gå fort. Men jag är fortfarande inte där jag var innan olyckan. Min fot är fortfarande svullen, men nu går jag utan något stöd och blir starkare för varje dag. 

Tog foto på mina fötter idag. 

Allt kommer i tre

Annonser

När något inträffar i livet, kommer det alltid i talet tre. Låter det flummigt? Jag ska förklara vad jag menar. Det har varit så i mitt liv i varje fall och stämmer kanske inte för alla.  Om någon dör,gifter sig,blir sjuk,skiljer sig eller flyttar, har det hänt tre gånger i min närhet.

Därför blev jag orolig nu när farmor blev sjuk. Hon trillade ur sängen och gjorde illa sig i foten. Men efter ett par veckor på sjukhuset är hon hemma igen. Visserligen med mycket hjälp av hemtjänsten, klarar hon sig. När den värsta faran var över, gjorde pojken illa sig i ryggen. Han har en rygg som inte tål alltför tunga lyft. Vi var bekymrade, men det löste sig också. Genom en gammal klasskamrat fick han komma till dennes pappa som är naprapat. Lite knådning eller vad det nu är en sådan gör, är han återställd och åter vid full vigör. För snart en vecka sedan tog jag ut hundarna på deras kvällskiss i trädgården. De är alltid så ivriga och rusar ut mot bigarråträdet. Kuma stannar plötsligt upp och gråter så hjärtskärande med vänster tass . Jag rusar ut och tröstar så gott jag kan och känner på tassen. Men kunde inte känna någonting. Kanske en stukning? Helgen går och han traskar på som vanligt, även måndagen och tisdagen. Onsdagen börjar han slicka sig på en av klorna. Kan det vara en klo som spruckit? Igår slickade han intensivt och gnydde då han gjorde det. Jag ringer mannen som bokar tid hos veterinären. Han får en tid på stört och hämtar Kuma.

Ingenting hittades utan han kommer hem med en tratt som vi inte använder. Men även inflammationshämmande tabletter. Sedan blir det bara trädgården för vår lille kille. Vila, vila hur det nu ska fungera? Han verkar bli lite trött av tabletterna så det kanske går bra. Vi hoppas att han fått en muskelinflammation i en tå som veterinären såg var lite svullen.

Så där ser ni allt kommer i tre. Precis som våra hundar. De är våra tre solsken och egentligen skulle vi inte ha tre från början.

Tvära kast

Annonser

Gårdagen bjöd på många tvära kast. Då syftar jag inte endast på vädret som började med regn, vilket inte verkade vilja upphöra. Men se det gjorde det och värmen kom också. Sedan var det posten som verkligen är opålitlig. Vi fick lokal reklam, men min pappa som bor några hundra meter bort fick det inte. Därför gick jag bort med vår post till honom. Nästa kast var farmor som skulle till läkaren för att undersöka ett svullet ben och hamnade på sjukhuset i Trelleborg. Eventuell blodpropp sade man. Verkligen tråkigt när hon just kommit hem från senaste operationen i Malmö.

Alltså fick häcken vänta med att klippas och mannen åka och hämta farmor på kvällen. Hon vägrade att stanna över natten, trots att de ska åtgärda svullnaden idag. Men det går inte att tvinga en nittioårig envis dam, som bestämt sig för något.

Så vad ska denna dag bjuda på mer än samma växlande väder som igår? Vissa perioder i livet lunkar livet på i lugn takt och jag har lärt mig att uppskatta det. För andra perioder händer det för mycket. Det nästan väller över en och man blir nästan matt. Det jag upplevt är att alla saker kommer i tre. Därför misstänker jag att det är en sak kvar denna gång.

 

Nu är det gjort

Annonser

Ajaj, min rygg. Idag har vädret varit nådigare och efter hundpromenaderna tog jag på mig arbetshandskarna. Rosorna är klippta och rabatterna rensade. Solen sken och hundarna hejade på mig i mitt arbete. Vi har gammaldags klängrosor på baksidan av huset som har en benägenhet att växa över vattenkranen. De har massor av taggar och är hopplösa att få ned i en plastsäck. Busken växer sig väldigt stor och måste klippas för att inte skymma allting annat. Nu är den nere i pyttenivå och en hel säck blev det. Jag fyllde säcken och Unkas tömde den för mig. Resultatet blev att jag fick plocka pinnar i hela trädgården när jag klippt klart.

Nu är jag helt ledbruten och väldigt trött, men belåten. Första gången är alltid värst, sedan går det lättare då ogräset inte hinner växa så mycket. Jag är glad att vi endast har tre rabatter och att de är lätta att hålla rena. Begriper inte hur folk orkar ha fler. Det måste vara ett heltidsarbete att hålla dem fria från ogräs.

Mörka moln har seglat upp på himlen och jag undrar om det blir regn? Men vår lilla by brukar vara förskonade då regnmoln ofta seglar förbi utan att släppa något vatten.

Så här stora var inte pinnarna jag plockade, som tur var. Men Unkas gillar alla slags pinnar, stora som små.