Ibland kan jag inte låta bli att skratta högt när jag hör Mr J konversera med sin mor (farmor) i telefonen. Damen i fråga har börjat bli dement och saken är också så att hon har ont i sin höft. Efter en operation för x antal år sedan har den blivit sämre på grund av att brosket blivit tunnare med åren. Hon är sittande i rullstol och drömmer om att kunna gå igen. Det är endast fem år sedan jag kunde möta henne på byn, med rullatorn i högsta hugg pinnade hon på som den värsta sprinter.

Nåväl åldern tar ut sin rätt och vid snart 93-års ålder, har hon sjunkit ihop till en liten gumma. Mr J hittar henne ofta sovande framför tv:n som har ljudet på högsta volym. Hörseln är inte vad den varit heller.

Så igår ringde farmor och ville höra sig för hur vi hade det. Mr J förklarade att vi varit och handlat och att han sedan kört till tippen med skräp. Nu satt vi och tittade på  En plats på landet, på tv. Då frågade farmor:”Har du sett på tv på tippen”. Nej, jag kastade skit där, ropade Mr J. Efter några turer angående tippen kom de fram till att läkaren skulle komma och undersöka farmor. Hon hade trott att de skulle behöva åka till sjukhuset. ”Nejdå, läkaren kommer till dig”. svarade Mr J. ”Jaha, ska du åka till sjukhuset då?”, frågade farmor. Varav Mr J utbrister att vad ska han göra på sjukhuset?  Då satt jag och fnittrade.

Men samtalet slutade i alla fall med att farmor var rätt nöjd, då hon får små vita nötter på kvällen, innan hon ska lägga sig. Så nu drömmer hon väldigt mycket. Hon slipper ha så ont i höften när hon ska sova.

Jag ser fram mot eftermiddagens telefonsamtal.