Jag pratar ofta och mycket med människor i telefon. När någon är missnöjd med något, har de en tendens att prata högt eller skrika till och med. Men så kan någon helt sakligt tala om vilket problem som uppstått. Det har fått mig att reflektera över hur jag själv reagerar på detta och förändrat min ton, när jag vill ha upprättelse för något. På så sätt har jag alltid fått en människa som vill hjälpa till att ställa allt tillrätta. Något som fler bör tänka på. När någon, vilket bara hänt mig en gång, ringt och skrikit i telefon, har jag snabbt avslutat samtalet. Jag förstår att man är upprörd om något gått fel, men för att få rättelse bör man nog lyssna och sedan förklara sin inställning. I det fall då jag fick en skrikande okänd man i luren, försökte jag få honom att prata lugnt, när inte det gick sade jag adjö och lade på. Han blev säkert inte gladare över det och förbannade mig efteråt, men i vissa fall kommer man ingen vart när någon vrålar i andra ändan. Jag kan också påpeka att än idag vet jag inte vad han egentligen ville.

Jag kan också bli arg över konstiga fakturor och påståenden, men brukar vänta tills jag är lugn. Då ringer jag upp och förklarar mitt ärende så sakligt jag kan. Lyssnar på personen i andra änden och sedan försöker få till en lösning. Det fungerar och när jag avslutar samtalet mår jag bra och tror att personen jag pratat med också känner att den mår bra.

Livet blir lättare för alla om man tänker efter före, eller hur?