Annonser
Kikade ut och får se Kuma titta upp mot mig. Han vågar nog inte gå fram till staketet när han är ensam.
Nu gick Unkas ut och håller honom sällskap.

Texten som han skriver är så vacker att det gör ont i mig. Han verkar verkligen leva varje minut av dygnet och har förmågan att skriva ned det han känner. Jag kan inte ens sätta mig in i att vänta på hur allt tar slut. Veta att tiden snart inte kan räknas i dagar längre. Kan inte greppa de tankarna och kanske inte ens törs försöka.