Vi har äntligen fått ett uppehåll i allt regnande och kunde köra lite koppelträning på Turbo. Denna levnadsglada tös verkar inte så van att gå i koppel och det sliter på våra ryggar. Därför kör jag lite träning när vi är ute och går. Men sådant är jobbigt att göra när regnet öser ned och därför har vi inte kunnat träna på flera dagar. Men hon klarar att stanna och sitta när man säger till, vilket har underlättat en hel del. Nu förstår hon också att lyfta på tassen när kopplet kommit fel. Att gå på rätt sida om träd och stolpar, vilket var lite jobbigt innan hon förstod.

Idag körde jag lite träning i att inte gå med sträckt koppel och denna klipska tös greppade vad jag menade under sista delen av promenaden. Samtidigt försöker jag att få henne gå vid min sida när vi korsar en gata. Jag medger att jag kör med väldigt positiv träning där, vilket betyder godis i form av torrfoder. Det fungerar bra det också och med erfarenhet av att Unkas går som en dröm idag, så tror jag att vi är på rätt väg i träningen.

Måste även tillägga att Kuma har aldrig behövt någon träning, för han varken drar i kopplet eller rusar över gator. Han har alltid varit vår lugna lille kille, som inte stressar i onödan. Så nu har vi två av tre som går bra. Håller bara vädret sig på den torra sidan dröjer det nog endast en kort tid innan Turbo också går perfekt. Vi kör ju inte gå fot eller sådant utan endast följ och inte dra i kopplet. Känner mig nöjd med dagen.