Etikettarkiv: träna

Sista gången

Publicerat av
8
Annonser

Ok, idag ska jag berätta benhistorien och det blir sista gången jag gör det (tror jag).

Bläddrar bakåt till 2016 och augusti. Vi var precis hemkomna efter vår semester i Frankrike. Vädret var lite småduggigt och Mr J hade börjat jobba på måndagen. Jag hade varit ute i två omgångar på långpromenader med hundarna. Eftersom vi hade tre då så kunde jag inte gå med alla på samma gång. På tisdagarna brukade jag hämta pappas lottokuponger och lämna in i tobaken. Lat som jag är stannade jag vid hans köksfönster, greppade kupongerna och snurrade runt. Tjoff, jag halkade i det våta gräset och hörde tre knak. Då visste jag att jag brutit något ben.

Jag ringde ambulansen och Mr J som kom samtidigt. Där bröt en läkare foten rätt och det gjorde skitont. Sedan trodde jag att det var bara gips och hem som gällde, men icke sa nicke operation sade läkaren. Fick smärtstillande i dropp tills det var dags att rullas ner till op. Mr J berättade efteråt att jag hade varit där i tolv timmar. För när jag vaknade upp ringde en ängel till syster upp honom och berättade att jag var vaken.

En röntgenbild hur det ser ut inuti mitt ben och fot. Här har de mekat ordentligt minsann. Första tre månaderna fick jag inte ens stödja på foten och det var jobbigt. Jag var ordentligt grounded. En jobbig period för mig då jag gick minst ett par mil varje dag med hundarna innan detta hände. Jag ökade i vikt och kunde inte ens göra min yoga. Samtidigt hamnade min pappa på sjukhuset då han ramlat hemma. Det blev ett korttidsboende för honom och jag kunde inte hälsa på honom så ofta.

Jag fick byta gips tre gånger innan jag blev av med det till slut. Körde svart för det var mest praktiskt då vi hade tre hundar.

Foten var svullen och även benet. Men så kunde jag börja träna för att kunna gå. Vinter och halka satte en del käppar i hjulet, men så fort det blev barmark traskade jag först runt kvarteret och sedan började jag gå kortare sträckor med en hund i taget. Pappa hade under tiden fått plats på ett äldreboende ca 200 meter från vårat hus. Där bodde även farmor så nu blev det lättare att besöka dem.

Idag kan jag gå och det med en lätt haltande gång. Springa kan jag glömma, hoppa nja en centimeter kanske. Men jag kan yoga och det är jag glad över.

Foten ser hyfsat normal ut idag. Ärren har bleknat och tånaglarna är normala. Men jag har värk lite då och då. Känseln på vänster sida där jag fortfarande är svullen är inte 100 %. Några milslånga promenader kanske det inte blir nuförtiden men jag kan gå. Jag är tacksam för den skicklige läkaren som opererade mig och tror att detta klimat kommer att göra resten. Men jag gör själ för namnet halta Lotta och det trodde jag väl aldrig.

Snipp, snapp snut så var berättelsen om benet slut.

Nu till något helt annat. Väggen.

En bild på väggen från igår kväll.

Så en bild från i morse. Nu är det endast två rader kvar för Mr J att sätta upp. Det blir klart denna vecka när Mr J vilat ryggen lite. Jag tycker att det blir snyggt och man får nästan lite av hotellkänsla. Lovar fota när allt är klart.

Ha en fin söndag 🙂

 

 

Första höstovädret är här

Publicerat av
1
Annonser

Som tur är bor vi ca 1 mil från havet, så här blir det inga översvämmningar. Värre är det vid kusten där havet stiger och kommer upp på vägarna. Ett hundratal får blev fast då vattnet gjorde att deras betesmark förvandlades till en ö och de kunde inte ta sig därifrån. En nedgång till Malmö central är barrikaderad då man är rädd att den underjordiska perrongen ska bli översvämmad. Man varnar för att köra med höga fordon över Öresundsbron. Detta är några axplock av hur det ser ut här i södra Sverige just nu.

Eftersom vi gått över till vintertid, så är det kolmörkt ute klockan 17.00. Dags att plocka fram lite ljus och skapa stämning här hemma. Två dagar kvar tills första november och vi kan nog vänta oss dimma, blåst och regn ett bra tag. Jag kör hundarnas handdukar i tvättmaskinen nästan varje vecka nu. De blir både våta och smutsiga när vi är ute. Idag sken solen och vinden var tuff, men vi gick ut på landet ändå. Turbo behöver tränas och det blev jag som tog mig an uppgiften idag. Ibland fungerar det jättebra och ibland inte alls. Men det gäller att ha tålamod och fortsätta.

I morgon är det ny vecka och vi får se vad den kommer att innehålla. Väder kommer vi att ha och stekta ägg på våra lunchmackor, men resten vet jag inget om. Men här nedan kommer det jag vet har hänt i skåne tills nu.

Träning idag

Publicerat av
Svara
Annonser

Vi har äntligen fått ett uppehåll i allt regnande och kunde köra lite koppelträning på Turbo. Denna levnadsglada tös verkar inte så van att gå i koppel och det sliter på våra ryggar. Därför kör jag lite träning när vi är ute och går. Men sådant är jobbigt att göra när regnet öser ned och därför har vi inte kunnat träna på flera dagar. Men hon klarar att stanna och sitta när man säger till, vilket har underlättat en hel del. Nu förstår hon också att lyfta på tassen när kopplet kommit fel. Att gå på rätt sida om träd och stolpar, vilket var lite jobbigt innan hon förstod.

Idag körde jag lite träning i att inte gå med sträckt koppel och denna klipska tös greppade vad jag menade under sista delen av promenaden. Samtidigt försöker jag att få henne gå vid min sida när vi korsar en gata. Jag medger att jag kör med väldigt positiv träning där, vilket betyder godis i form av torrfoder. Det fungerar bra det också och med erfarenhet av att Unkas går som en dröm idag, så tror jag att vi är på rätt väg i träningen.

Måste även tillägga att Kuma har aldrig behövt någon träning, för han varken drar i kopplet eller rusar över gator. Han har alltid varit vår lugna lille kille, som inte stressar i onödan. Så nu har vi två av tre som går bra. Håller bara vädret sig på den torra sidan dröjer det nog endast en kort tid innan Turbo också går perfekt. Vi kör ju inte gå fot eller sådant utan endast följ och inte dra i kopplet. Känner mig nöjd med dagen.

Så nöjd 

Publicerat av
1
Annonser

Idag kunde jag faktiskt gå ut och när jag snörade upp mina kängor, fick jag i foten. Slut med pensionärsdojor för min del. 

Skosnörena räckte precis så att jag kunde knyta kängorna. Riktiga sulor och bra stöd fick mig att ta den längsta promenaden sedan olyckan. Fick lite feeling när solen skiner. 

Gick bort till pappas lägenhet och hämtade posten. Sedan gick jag runt den lilla parken vid kyrkogården. Tyvärr, var det snö kvar på gångvägen och jag fick gå på gräsmattan. 

Det gjorde ont i foten och jag fick stanna ett par gånger. Men jag är så nöjd med att ha fått gå ute. Nu kan jag börja träna upp foten på riktigt. Ska gå en annan väg i morgon och jag struntar i om det regnar. Gå ska jag göra. 

Ut på landet 

Publicerat av
Svara
Annonser

Där går mina älsklingar, på långpromenad. Hundarna blev så glada när de fick veta att idag får de gå med husse. 

Mannen har preparerat sig med alvedon, voltaren och brottarbälte. Hoppas hans rygg klarar av denna tur. Jag hade gärna följt med, men min fot är inte stark nog för det. Därför kör jag träning hemma nu. 

Sol,moln, regn 

Publicerat av
Svara
Annonser

Idag har vi verkligen växlande väder, för varje gång jag tittar ut är det något nytt. Men mannen har fått hjälp med att sätta på pyjamasen på husbilen. Pojken kom förbi och hjälpte till. 

Så nu kan det regna och blåsa bäst det vill. Jag klarade av duschen själv idag och det är ett litet framsteg. Någon trappträning har vi inte hunnit med ännu men dagen är inte slut. 

Hundarna hade inte bråttom ut idag och det var vi människor som ville stiga upp först. De är ena riktiga soffpotatisar. 

Dags för träning för mig. 

Duggregnet fortsätter 

Publicerat av
Svara
Annonser

Vem har prenumererat på detta sketvädret? Så tråkigt och hundarna bara sover. 

Jag var tvungen att göra något som piggar upp mig och hade en hårfärgsats hemma. Tänkte först strunta i att ens tvätta håret då det är så bökigt. Men då jag satte upp håret för att borsta tänderna och såg hur dassigt det såg ut ändrade jag mig. 

Känns väldigt mycket bättre nu. Annars är det träning som gäller i dag. Det är prio ett sade sjukgymnasten och jag lyder. Det är trappan som gäller. 

Håret blev bra. 

Min fot är fotad

Publicerat av
Svara
Annonser

Min fot blev avbildad ur alla vinklar som går och fy tusan så ont det går att ligga på den hårda britsen de har där. Som att ligga på en bräda som är för smal och där man kan ramla av vilken sekund som helst. Men jag skötte mig fint och bilderna var till belåtenhet.

Efter en lång tråkig väntan på ortopedkliniken blev vi hänvisade till ett rum, med orden att inte bli oroliga för de låg efter i schemat. Mannen hann gå på toaletten, läsa en tidning om heminredning som låg där och jag börjat knorra om att jag var hungrig, innan någon dök upp.

Vi blev förvånade när en sjukgymnast kom in i släptåg av en läkare som hoppade på kryckor. Med ena knät på min brits undersökte han min fot och konstaterade att den läkt bra och nu var det bara att träna på ordentligt. Tyvärr har inte min fot rätat upp sig till fullo och nu måste jag få ordning på det. Den hoppande läkaren sade adjö och meddelade att jag inte behövde besöka någon läkare mer, utan nu är det sjukgymnastik som gäller.

Jag fick nya övningar att köra och hon visade hur jag ska börja belasta foten. I morgon ska jag ringa sjukgymnastiken här i byn och prata med någon där. Jag har ju lite svårt att ta mig någonstans nu och vi får se hur allt löser sig.

Om en månad bör jag kunna stödja på foten ordentligt och i februari borde jag kunna gå bra, men det tar säkert ett halvt år innan jag kan gå ut med hundarna. Det är vad sjukgymnasten sade och vi får se om hon får rätt. En röntgen till ska jag tydligen gå på för att se att allt är ok.

Mitt fotbrott var tydligen av det allvarligaste slaget och något som tar lång tid att få ordning på. Läkaren sade också att jag kanske får leva med värk i ankeln resten av livet. Verkligen ingen positiv nyhet och något jag måste smälta. Det viktigaste är ändå att jag kommer att kunna gå normalt.

Så nu är det träna, träna, träna som gäller. Kom igen nu coachen!!!!

Vecka sju

Publicerat av
Svara
Annonser

Det känns nästan oöverstigligt att jag ska kunna gå som vanligt. Kan ju knappt röra foten som man normalt gör. Mina övningar känns urtuffa och det stramar och gör ont. I huvudet är det som att jag rör på foten väldigt mycket och i verkligheten är det en centimeter hit eller dit. Jag misströstar lite just nu och förstår inte hur det ska kunna fungera. Hur ska jag få en bra rörlighet på fyra veckor? Jag är otålig nu när jag är av med gipset och hade väl en föreställning om att bara jag tränar lite så ska jag märka en enorm skillnad. Det gör jag ju inte och det kommer ta tid innan jag märker skillnaden mot hur det är nu. Jag kan inte ge upp det vet jag, men det känns lite tröstlöst ibland. Allrahelst när det är måndag och första dagen på min träningsperiod.

Om fyra veckor kanske jag skriver något helt annat. Jag hoppas ju det. Men det jag insett är att om jag ska kunna gå normalt igen, krävs det hårt arbete och träning. Min skada har fått mig att i ännu högre grad beundra alla som har ett handikapp av något slag. Alla de som trots alla odds skaffat sig bra liv. De som vet att de måste leva med sitt handikapp resten av livet. Därför ska jag sluta ömka mig nu och bara träna. Jag kommer ju att bli helt bra tillslut och det gäller bara att ha tålamod.

Men jag kommer aldrig att säga: ”Det kunde vara värre”. De orden ger varken tröst eller lindring i någon situation. Alla som blivit skadade eller har ett handikapp vet att det kunde vara värre. Det är inget man vill höra, när det är så illa som det är.

Märklig känsla 

Publicerat av
Svara
Annonser

Jag måste titta på foten för att inse att den inte är gipsad. Det känns som att den fortfarande är inbakad och att gipset skaver. Jag har en buckla på vänster sida av foten vid hälen. Där skavde gipset den sista veckan det var på. Skillnaden nu är att jag kan stryka med handen över den och då lindrar det. 

Jag har inte vant mig vid att få ha foten i golvet och det kommer att ta ett tag. Men oj vad jag har sovit bra. Jag har inte vaknat inatt med en tunga som suttit fast i gommen. Det beror på att nu kan jag sova på sidan och vända mig som jag vill. 

Idag börjar min träning för att få igång foten. Men den är svullen på ovansidan så vissa rörelser blir minimala. Bara att kämpa på.