JR hade ju bokat möte med bankmannen idag så vi hade en tid att passa. Det klarade vi galant eftersom vi har vår eminente chaufför. Det var marknad vid parkeringen idag och en hel del människor gick runt där. Men vädret var lite taskigt då molnen hela tiden envisades med att placera sig framför solen.
Efter väl förrättat ärende kom JR och vi körde mot Beziers. Det är nämligen så att vi inte fått någon vattenräkning och nu fick vi klart för oss varför. Vi bor ju på en spets där två gator möts. Vi har en faktureringsadress och vår vattenmätare sitter på muren vid den andra gatan. Det hade vi aldrig kunnat klara ut om vi inte fått denna hjälp. Men nu är allt ordnat och kostnaden kommer även att dras automatiskt från vårat franska konto.
Igår packade jag min reseväska. Smörgåsar och lite juice är alltid gott att få då vi skippar frukosten de dagar vi måste iväg tidigt. Jag får även bra plats med kameran och annat smått och gott. Handtagen är såpass stora att man kan ha den på axeln också. Jag är ju en sån som aldrig använder handväska så denna är superbra. Med flat botten så står den fint vid mina fötter då vi kör. Idag behövde vi tomater lite annat smått och det fick bra plats i väskan. Tack, Ninni.
En ny oleander köpte vi ju igår och när vi kom hem blev det trädgårdsjobb för JR, med stöttning av mig. Jag höll tag i buskarna så de stod rakt när JR skyfflade jord runt dem.
En i jorden och två till att plantera. Vi har ju misstänkt att palmen håller på att växa ur krukan och behöver mer plats. Så nu ska den få det.
Mycket riktigt krukan bestod mest av rötter och knappt någon jord. Därför är bladen lite bleka. Här kommer den att stå bra och sedan ska den få sällskap av en större palm. Vi ska ju låta det vara lite rufsigt här och längst bort ska vi ha ett bord och stolar. Vi vet redan var vi ska köpa dem. Men jag skrev ju att vi planterade tre växter och detta var ju endast två.
Här är nykomlingen. Jag har ingen aning om vad den heter men den ska tycka om sol och det har vi mycket av här. Små röda blommor är det på den så den gör sig där tycker vi. Ok, lite jordigt blev det men JR sopade bort det så idag är det både soligare och finare.
Vi kom ju hem tidigare idag så JR har premiärkört klipper och det ser väldigt fint ut tycker jag. Nu är trädgården klar för denna vecka.
Men det var lite kyligt ute så vi gick in efter en stund.
Mannen sätter upp nya lampor i ena badrummet och jag har tittat på barndop.
Jag är en av alla som tycker om att vi har en kungafamilj. Det blir lite flärd i vardagen.
Men jag kan inte låta bli att kritisera en svensk artist som skryter om sin present hon fått av sin man. Så trashigt att göra det. Vem behöver en väska för artontusen? Om hon nu tycker det borde hon hållit tyst om priset. Tror inte hon behöver den heller. Sälj den och skänk pengarna till någon som behöver dem.
Jag lyssnade på ett radioprogram i morse, som berörde mig i hjärtat. Det handlade om att leva utan skyddsnät och att våga gå vidare.
En dam berättade om när hon hamnade i en situation hon aldrig kunnat föreställa sig. När hon blev pensionär flyttade hon till sin dotter och bodde i hennes lägenhet. Men så flyttade dottern helt plötsligt utomlands och mamman bodde kvar i dotterns lägenhet. Hyreskontraktet stod på dottern och en dag kom ett brev att mamman måste flytta. Mamman kunde inget göra, så hon magasinerade det mest värdefulla av möbler och saker hon inte ville bli av med. Så kom dagen då socialen stod utanför dörren och mamman visste ju att de skulle komma och hade packat en väska med kläder. Hon gav socialsekreteraren nycklarna och de bytte ut låset så att hon aldrig skulle kunna komma in igen. Efter det började hon vandra runt på gatorna med sin väska. Första natten sov hon hos en bekant och så fortsatte det ett tag tills hon insåg att hon inte kunde fortsätta med att sova hos sina vänner. De hade ingen aning om att hon var bostadslös eftersom hon skämdes och inte ville berätta om det.
Hon sov utomhus och när hösten kom på bussar som körde runt hela natten. Ett osäkert liv för en sjuttiosjuårig dam. Men hon slapp ändå tigga då hon hade sin pension och kunde köpa lite nya kläder på myrorna och andra secondhandaffärer. Hon gick till badhus och tvättade sig. Ingen kunde ana att damen med väskan som alltid var hel och ren bodde på gatorna. Men så kom hösten med regn och kyla. Vid ett flertal tillfällen hade hon passerat en bil som ingen verkade använda. Hon skrev upp registreringsnumret och gick till biblioteket där de hade datorer. Skrev upp ägarens namn och adress, varvid hon gick hem till honom. De gick med på att sälja bilen till henne. Det var en grå oansenlig volvo och nu fick hon en helt annan frihet. Hon hade tak över huvudet och någonstans att vila sig.
Hon letade upp olika parkeringar där hon stannade. I gatlyktors sken kunde hon sitta och läsa en bok vilket fick henne att må bättre. Hela tiden kände hon en stor sorg över att ha hamnat i denna situation. Ibland bytte hon parkering då människor ville sälja knark till henne och hon kände sig otrygg.
En dag gick hon på stan och såg en kvinna som sålde en tidning. Det var de hemlösas tidning. När hon sade att hon inte hade råd att köpa någon tidning av kvinnan, då hon också var hemlös, blev kvinnan bestört. Hur var det möjligt att en så gammal dam kunde vara hemlös. Efter det vände allt för damen. Idag är hon åttiofyra år gammal och har en lägenhet. När hon hör regnet smattra mot fönsterbläcket, känner hon en stor tacksamhet att ha tak över huvudet. Äntligen har hon ett fönster mellan sig och yttervärlden. I två år levde hon helt utan skyddsnät och ofta utan detta fönster.
Jag funderar på hur många fler lever som denna dam. För mig är det obegripligt att socialen kan med att kasta ut en gammal dam på gatan, utan att erbjuda mer hjälp än ett visitkort. När damen ringde upp socialsekreteraren fick hon rådet att söka upp något härberge. Hur kan man göra så?
Trots att Carin Jämtin sade i presskonferensen efteråt att han är kvar. Javisst är han kvar tills vu utsett en ny partiledare. Varför skulle han annars smita ut bakvägen och hem till Oskarshamn. I morse sade han sturskt att det var inte hans ledarskap man skulle diskutera, vilket alla visste var osanning. Ännu en gång lyckades han ljuga för oss. Varför kunde han inte säga att eftersom det uppkommit frågetecken angående hans ledarskap, borde de diskutera detta och rensa luften. Det hade varit ärligt och alla hade absolut förstått att han var bekymrad.
Men hela hans partiledartid har kantats av lögner och konstiga påståenden. Så jag är inte förvånad. Om han haft förtroende från vu så borde han varit med på presskonferensen och inte försvunnit ut bakvägen. Jämtin sade också att vu skulle ha flera möten och antagligen kommer de handla om vem som ska ta över. Krisen i det socialdemokratiska partiet är djupare än någonsin och frågan är om de kan vaska fram någon som kan ta dem upp ur den. Kan de enas och sluta käbbla? Alla undrar nog om de kan det.
Vi får nog säga byby Juholt i alla fall. Nu ska det bli spännande att se vem som vågar ta över. Vi kan nog anta att projekt Juholt är över.
