Etikettarkiv: gatan

Sömnig röd dag

Publicerat av
Svara
Annonser

Idag är det helg här i Frankrike och det både busas och tänds ljus på kyrkogårdarna. Mr J träffade på flera spöken,monster och häxor när han köpte bröd i morse. Kassörskorna hade häxhattar på sig. Vi tänder några ljus här hemma som vanligt denna helg.

Ingen sol idag men +20 kan man väl inte klaga på den 1:a november. Men det är lite kyligt på nätterna. Vi hade +11 inatt och då är det skönt med ett varmt täcke.

Kuma var lite trött i morse och stod ett bra tag på trappan innan han tog en runda i trädgården.

Vi gillar inte att rusa upp ur sängen och ut. Det är bara Turbo som startar maskinen från 0-100 på några sekunder. Där försvann hon runt hörnet på huset.

Dagens blid av vinfältet och har det inte börjat skifta åt det röda hållet? Huset som syns i bakgrunden är bostadshus och jag tror att de inte har så många fönster åt detta håll, då solen står på där om sommaren. Fast för oss nordbor ser det onekligen lite märkligt ut. Vi som är soltörstande av stora mått. Då har vi ju inte denna värme som är här.

En bild från november 2018 i skåne. Vått fuktigt och endast ett par plusgrader var det när vi gick med hundarna.

Där blev jag avbruten av Mr J som fått fart på motorsågen och nu är mullbärsträdet väldigt kalt. Några grenar hotade nämligen att falla på staketet och där var jag med krattan i högsta hugg och hivade över dem och ut på gatan. När jag sedan höll på att dra in dem och plocka alla blad som hamnat där, började det att dugga. Då blev det fart på mig också och allt gick i en rasande fart. Bild på Mr J:s motorsågsmassaker kommer i morgondagens inlägg.

Jag har fått en utmärkt utsikt över vinfältet och kan hålla bättre koll. Behöver inte ens gå utanför dörren om jag inte vill. Det är bara att öppna fönstret i dressingroom. Nu måste jag plåstra om Mr J som lyckats få ett ordentligt sår på armen av en nedfallande gren. Bild kommer i morgon.

 

Utan skyddsnät i Sverige

Publicerat av
Svara
Annonser

Jag lyssnade på ett radioprogram i morse, som berörde mig i hjärtat. Det handlade om att leva utan skyddsnät och att våga gå vidare.

En dam berättade om när hon hamnade i en situation hon aldrig kunnat föreställa sig. När hon blev pensionär flyttade hon till sin dotter och bodde i hennes lägenhet. Men så flyttade dottern helt plötsligt utomlands och mamman bodde kvar i dotterns lägenhet. Hyreskontraktet stod på dottern och en dag kom ett brev att mamman måste flytta. Mamman kunde inget göra, så hon magasinerade det mest värdefulla av möbler och saker hon inte ville bli av med. Så kom dagen då socialen stod utanför dörren och mamman visste ju att de skulle komma och hade packat en väska med kläder. Hon gav socialsekreteraren nycklarna och de bytte ut låset så att hon aldrig skulle kunna komma in igen. Efter det började hon vandra runt på gatorna med sin väska. Första natten sov hon hos en bekant och så fortsatte det ett tag tills hon insåg att hon inte kunde fortsätta med att sova hos sina vänner. De hade ingen aning om att hon var bostadslös eftersom hon skämdes och inte ville berätta om det.

Hon sov utomhus och när hösten kom på bussar som körde runt hela natten. Ett osäkert liv för en sjuttiosjuårig dam. Men hon slapp ändå tigga då hon hade sin pension och kunde köpa lite nya kläder på myrorna och andra secondhandaffärer. Hon gick till badhus och tvättade sig. Ingen kunde ana att damen med väskan som alltid var hel och ren bodde på gatorna. Men så kom hösten med regn och kyla. Vid ett flertal tillfällen hade hon passerat en bil som ingen verkade använda. Hon skrev upp registreringsnumret och gick till biblioteket där de hade datorer. Skrev upp ägarens namn och adress, varvid hon gick hem till honom. De gick med på att sälja bilen till henne. Det var en grå oansenlig volvo och nu fick hon en helt annan frihet. Hon hade tak över huvudet och någonstans att vila sig.

Hon letade upp olika parkeringar där hon stannade. I gatlyktors sken kunde hon sitta och läsa en bok vilket fick henne att må bättre. Hela tiden kände hon en stor sorg över att ha hamnat i denna situation. Ibland bytte hon parkering då människor ville sälja knark till henne och hon kände sig otrygg.

En dag gick hon på stan och såg en kvinna som sålde en tidning. Det var de hemlösas tidning. När hon sade att hon inte hade råd att köpa någon tidning av kvinnan, då hon också var hemlös, blev kvinnan bestört. Hur var det möjligt att en så gammal dam kunde vara hemlös. Efter det vände allt för damen. Idag är hon åttiofyra år gammal och har en lägenhet. När hon hör regnet smattra mot fönsterbläcket, känner hon en stor tacksamhet att ha tak över huvudet. Äntligen har hon ett fönster mellan sig och yttervärlden. I två år levde hon helt utan skyddsnät och ofta utan detta fönster.

Jag funderar på hur många fler lever som denna dam. För mig är det obegripligt att socialen kan med att kasta ut en gammal dam på gatan, utan att erbjuda mer hjälp än ett visitkort. När damen ringde upp socialsekreteraren fick hon rådet att söka upp något härberge. Hur kan man göra så?

Om tiggarna

Publicerat av
Svara
Annonser

Första gången jag såg tiggare var i Spanien på sjuttiotalet och nästa gång i Oslo på nittiotalet. Jag blev lika obehaglig till mods varje gång. Idag har vi även tiggare i Sverige och obehaget kommer varje gång jag går förbi någon. Ska verkligen människor behöva sitta utanför affärer och tigg för sitt uppehälle på tvåtusentalet? Visserligen kommer tiggarna från andra europeiska länder och är inte svenska medborgare, men vad menas med EU, om vi inte gemensamt ska kunna hjälpa dem. De kallas romer och är ett folk som fösts hit och dit i Europa under årtionden. Hantverkare som försörjt sig på att sälja det de tillverkat.

Varför, är det så fel att vilja bo i hela Europa? Nu när vi ska ha samma lagar och bestämmelser inom EU, kan man väl utfärda ett europeiskt pass till alla. Att man kan bo varhelst man vill. Därför borde en gemensam pott läggas för att hjälpa dessa människor. De vill ju egentligen inte flytta från sina barn,släkt och vänner, men behöver hjälp för att överleva. Jag såg ett program på tv, där en ung tös sökte efter sina riktiga föräldrar och tillslut hamnade i Rumänien. Hennes släkt var enormt fattig och naturligtvis romer. Den rumänska staten kanske inte har råd eller vilja att hjälpa dessa människor. Det kan jag acceptera. Men jag kan inte acceptera att resterande länder inom EU inte hjälper till.

Man löser ingenting med att skicka hem dessa tiggare. De är så desperata att de kommer tillbaka, eftersom den lilla slant de lyckas få ihop ändå är något, istället för den situation de har utan pengar. Men detta är en kortsiktig hjälp. Vi kan inte forsla människor hit och dit, hela tiden utan istället ta tag i problemet. Ta reda på vad det är som driver människor att sitta på en gata och tigga. Jag misstänker att det finns vissa som försöker utnyttja fattiga romer i sitt eget syfte och kanske tar merparten av deras pengar när de kommer hem till sin familj. Men sparka och spotta inte på dem som sitter där på gatan, för de skulle absolut inte göra det om de inte var desperata.

Gåtan

Publicerat av
Svara
Annonser

Planet från Malaysia airlines försvinnande är som i en film. Ett vanligt passagerarplan lyfter med passagerare helt normalt och något händer. Signalerna från planets transponder slutar att sända. Sedan är det bara borta. Ingen vet vad som hänt eller vart det tagit vägen. Spekulationer tar fart och än har man inte hittat vare sig vrakdelar eller plan. Jag funderar på vad som hänt.

Något många med mig aldrig kommer att glömma är 9/11 händelsen. Efter det hemska fick man höra hur anhöriga fått samtal från de som satt i planen. Deras sista hälsningar och slutet när samtalen bryts. Det var fruktansvärt att höra dessa och jag har fällt många tårar när jag sett och hört reportage om detta. Därför blir jag fundersam när inte ett enda samtal kommit från dem som varit i det försvunna planet. Någon borde ha hunnit ringa ett samtal eller skickat ett sms. Detta faktum är ett mysterium. Har någon eller några sövt ned passagerarna eller dödat dem på något sätt? De måste ju ha tystats snabbt.

Om planet störtat borde någon ha hunnit sända någon signal eller liknande till en anhörig. Sedan borde nedslagsplatsen kunnat hittats nu. Men om det flugits till någon undangömd plats och ingen av passagerarna lever eller är vid medvetande har säkert alla mobiler samlats in och förstörts. Det jag oroar mig mest för är att planet ska användas som en bomb med alla passagerarna i det. Tanken på det känns overklig och hemsk.

Planet kommer att dyka upp på ett eller annat sätt och jag tror att många väntar på den tidpunkten. Jag tänker på de oskyldiga människor som steg ombord för att resa någonstans. De anade ingenting och hamnade i detta. Deras anhöriga mår säkert dåligt och gråter varje dag. Vad har hänt?

Toppstyrning

Publicerat av
Svara
Annonser

Efter att ha följt debatten om Omar Mustafa och turerna kring hur han först blev invald i partistyrelsen och sedan avskedad, börjar jag fundera hur sämjan egentligen är i det socialdemokratiska partiet. På den nyligen avslutade partistämman ville man visa upp hur enade och rara vänner alla är, men den bilden stämmer tydligen inte. Partiet är lika splittrat som under tiden då Juholt var partiledare. Man styr från slutna kretsar där de övriga medlemmarna inte har insyn. Vad jag förstått är att Mustafa inte var förstahandsvalet utan blev inkastad i sista minuten och att inte någon av medlemmarna i Stockholms arbetarekommun fått någon information. Det var endast några få i en sluten krets som visste om vad som skedde.

Jag får en känsla av toppstyrning och inte demokrati. Mer socialistiskt tänkande och partiet borde kanske ändra sitt namn till socialisterna och slopa ordet demokrati. Att sedan partiledaren och hans närmaste inte kommenterar det hela, utan bara håller tyst i flera dagar gynnar dem verkligen inte. En handlingsförlamning som vi märkt av tidigare uppstår. Varför diskuterades inte denna tillsättning med både den berörda Mustafa och övriga medlemmar? Han var ju inte direkt en man som steg in från gatan, utan hade flera förtroendeuppdrag och varit aktiv under lång tid. Därför borde man ha varit klar med hur han ställde sig till socialdemokraternas partiprogram och inte låta så förvånade nu efteråt.

Min tanke är snarare att om man är religiös, så ska man nog inte vara med i socialdemokraterna. Är man sedan aktiv i sin religion är det inte alls förenligt. De vill gärna ha de religiösas röster, men inte mer då de inte precis är vänner till någon tro annat än socialismen. De säger sig att inte vara främlingsfientliga men man undrar lite vad de egentligen menar med det.

De olika falangerna som splittrar partiet får mig att verkligen börja fundera på hur de ska kunna regera ett land. Här verkar det mera vara så att när en viss falang blir starkare så är det de som styr partiet och resten muttrar i skuggorna, redo att slå till vid första bästa tillfälle.