Två veckor till

Annonser

Vi blir kvar här några veckor till, då vi inte hört något från banken och inte vet om,hur, när pappren där ska skrivas på. En annan sak vi kommit fram till är att sälja Madame i Sverige. Hon blir tyvärr för stor att köra här nere och det kommer att kosta för mycket att registrera om henne till fransyska. Vi tänker köpa en lite smäckrare dam här nere. Vad vet vi ännu inte, men vi har ju tid att titta på bilar sedan.

Fin men som sagt alltför stor här nere. Sedan är ju fransmännen inte speciellt varsamma när de parkerar eller slår upp dörrar. Tror vi hade gråtit om Madame fick bucklor i plåten.

Nu behöver vi inte ordna transport ner heller. Jag är nöjd med beslutet och det ska bli roligt att köpa en ny bil. Vi har ju ändå Mackan och han kommer vi behålla. Det blir en kostnad att omregistrera honom, men det är det värt. Det är ju vår sommarstuga på hjul.

Annars har vi gjort rent golvet idag och lärt oss mer om byn vi ska bo i. Det ska bli roligt att gå runt och upptäcka den. Nu har även Spar öppnat och vi kan köpa baguetter var dag. Det artar sig sa kärringen som tände eld i spisen. Tänk, 20 minuter härifrån medelhavet ska vi bo i ett litet hus med utsikt över ett vinfält. Hundarna får en trädgård och kan spana mot fältet. Det återstår en del att göra i trädgården, men det är bara roligt. Inomhus är det fint, men vi ska nog måla om en del väggar. Köket och badrummet är nyrenoverat och toppmodernt. Två toaletter är lyx och det har vi. Jag visar bilder när vi fått nycklarna. Kanske till midsommar.

Andra soldagen

Annonser

Det är skönt när regnet gör uppehåll ett par dagar och vi slipper torka tassar. I dag blåste det inte ens så vår långrunda var riktigt skön. Fast Mr J hade ont i höften så han var inte på toppenhumör. Efter en dag i något sånär vila är värken borta.

Jag stoppade in överkastet i tvättmaskinen idag och precis innan hundarna skulle ha sin middag, var det även torrt. Det luktar så gott när man lägger på det nytvättat. Hundarna får ju vara överallt i våra möbler och sängen är välbesökt av dem. Unkas ville att Mr J skulle komma och sova middag med honom i dag. Han ville väl inte vara ensam i sovrummet. 

Men det är inte så mycket plats över när han brer ut sin lekamen. I stället har vi blivit sittande i biblioteket hela eftermiddagen. Efter tvätten av överkastet så hade jag tillverkning av apelsinjuice på min to do lista. Det är så gott att dricka på morgnarna och såhär års behövs det c-vitamin. Mr J tvättade Madame som blev smutsig efter att ha varit en vända på återvinningen i går. Nu är hon vit och fin igen.

Oj, vad det blev mycket idag

Annonser

Dagen började med påfyllning av fågelmat till alla småfåglarna. Luften var fylld av flyttfåglar och nu har de bråttom söderut. Riktningen var Falsterbo och där blir det kanske övernattning , om de flugit från norra Sverige är de säkert rejält trötta. Inget regn idag heller och det känns rätt otroligt.

Vid tio kom rörmokaren för att greja vår gaspanna. Den har låtit som en mistlur i dimma ett par dagar nu och vi hade samma fenomen förra året då det började bli kyligare ute. En skruv vid något rör lossnar när pannan startar och då blir det en glipa där det pyser ut gas. Inte bra, men detta år var Mr J närvarande och såg exakt vilket rör, så nu kan han dra skruven själv så fort vi hör mistluren.

Efter hundturen i eftermiddag var det dags för mig att gå bort till pappa. Lotto ska lämnas in och lite inköp göras. Han låter riktigt bra när han andas nu. Men jag köpte halstabletter att suga på. Mr J körde samtidigt iväg till Malmö. Pojken har köpt en vinterbil och idag skulle han hämta den. Tänk att kunna ha råd med två bilar vid 28-års ålder! För mig var det en dröm att ha råd med en gammal folka. Han har ordnat en garageplats till Mustangen och nu ska han köra Volvo under vintern. Nu kunde han ju inte köra två bilar så Mr J fick äran att köra Mussen och han var så glad över det.

Därför har jag och hundarna varit ensamma hela eftermiddagen. Men jag tror att de har uppskattat att leka i trädgården och myset efteråt.

 

Underverket är här 

Annonser

En glad kille och ja, bilen är häftig. Rena rama brudmagneten. 

Går fort också. Men jag vill inte sitta i baksätet. Det är trångt. 

Feta däck och fina fälgar. Nej, denna bil är inte till salu. Det är Jeepen som ska säljas. 

Alltså den svarta som står framför. Snart hoppas vi för pojken vill inte ha två bilar och nu har han en ny kärlek 💕 

Bara tjock dimma

Annonser

Jag är precis klar med dagens göromål. Sparade nämligen dammtorkningen till idag, då jag är ensam hemma med hundarna. Tiden går fortare då man har något att göra. Mannen är i Uddevalla med pojken och köper bil. De åkte tidigt i morse och hundarna är så trötta efter att ha gått upp tidigt två morgnar i rad. De får sovmorgon i morgon och det får vi också. Fick just ett samtal från mannen som sade att de var på väg hem. Pojken är strålande glad över nya bilen som är en Ford Mustang. Inte ny men det är den nya modellen och den går väldigt bra sade mannen. Jag får väl se den snart misstänker jag.

Jag har inte varit ute ännu då det just inte är något trevligt väder. Dimman ligger som ett tjockt täcke över byn och det småduggar. Det får bli trädgården om en kvart både för mig och hundarna. Ska fylla på fågelmaten och en ny talgboll ska hängas upp. Har gått i en och en halv timme här hemma då jag dammtorkat och det får räcka. Men det är roligt att märka att jag blivit starkare. Fick inte ont i ryggen tills jag i princip var klar och foten kändes inte ansträngd heller. Jag har ju börjat göra min yoga och det kan ha gjort sitt till. Glad över det blir jag i alla fall.

Dags att purra hundarna och bädda sängarna. Sedan ut en stund i trädgården då.

 

 

 

Utan skyddsnät i Sverige

Annonser

Jag lyssnade på ett radioprogram i morse, som berörde mig i hjärtat. Det handlade om att leva utan skyddsnät och att våga gå vidare.

En dam berättade om när hon hamnade i en situation hon aldrig kunnat föreställa sig. När hon blev pensionär flyttade hon till sin dotter och bodde i hennes lägenhet. Men så flyttade dottern helt plötsligt utomlands och mamman bodde kvar i dotterns lägenhet. Hyreskontraktet stod på dottern och en dag kom ett brev att mamman måste flytta. Mamman kunde inget göra, så hon magasinerade det mest värdefulla av möbler och saker hon inte ville bli av med. Så kom dagen då socialen stod utanför dörren och mamman visste ju att de skulle komma och hade packat en väska med kläder. Hon gav socialsekreteraren nycklarna och de bytte ut låset så att hon aldrig skulle kunna komma in igen. Efter det började hon vandra runt på gatorna med sin väska. Första natten sov hon hos en bekant och så fortsatte det ett tag tills hon insåg att hon inte kunde fortsätta med att sova hos sina vänner. De hade ingen aning om att hon var bostadslös eftersom hon skämdes och inte ville berätta om det.

Hon sov utomhus och när hösten kom på bussar som körde runt hela natten. Ett osäkert liv för en sjuttiosjuårig dam. Men hon slapp ändå tigga då hon hade sin pension och kunde köpa lite nya kläder på myrorna och andra secondhandaffärer. Hon gick till badhus och tvättade sig. Ingen kunde ana att damen med väskan som alltid var hel och ren bodde på gatorna. Men så kom hösten med regn och kyla. Vid ett flertal tillfällen hade hon passerat en bil som ingen verkade använda. Hon skrev upp registreringsnumret och gick till biblioteket där de hade datorer. Skrev upp ägarens namn och adress, varvid hon gick hem till honom. De gick med på att sälja bilen till henne. Det var en grå oansenlig volvo och nu fick hon en helt annan frihet. Hon hade tak över huvudet och någonstans att vila sig.

Hon letade upp olika parkeringar där hon stannade. I gatlyktors sken kunde hon sitta och läsa en bok vilket fick henne att må bättre. Hela tiden kände hon en stor sorg över att ha hamnat i denna situation. Ibland bytte hon parkering då människor ville sälja knark till henne och hon kände sig otrygg.

En dag gick hon på stan och såg en kvinna som sålde en tidning. Det var de hemlösas tidning. När hon sade att hon inte hade råd att köpa någon tidning av kvinnan, då hon också var hemlös, blev kvinnan bestört. Hur var det möjligt att en så gammal dam kunde vara hemlös. Efter det vände allt för damen. Idag är hon åttiofyra år gammal och har en lägenhet. När hon hör regnet smattra mot fönsterbläcket, känner hon en stor tacksamhet att ha tak över huvudet. Äntligen har hon ett fönster mellan sig och yttervärlden. I två år levde hon helt utan skyddsnät och ofta utan detta fönster.

Jag funderar på hur många fler lever som denna dam. För mig är det obegripligt att socialen kan med att kasta ut en gammal dam på gatan, utan att erbjuda mer hjälp än ett visitkort. När damen ringde upp socialsekreteraren fick hon rådet att söka upp något härberge. Hur kan man göra så?

Gråväder

Annonser

Vad gör man på sin semester när det är grått och trist ute? Vad gjorde man innan datorer, ipad och alla spel kom? När min familj var på semester läste vi böcker och en sommar hade vi fnatt på cowboyböcker. Det som vi tyckte bäst om var ”Bill och Ben”, två killar som gjorde en hel del tokiga saker. När regnet smattrade mot rutorna satt vi allihop med varsin av dessa pocketböcker och upplevde alla äventyr dessa cowboys hamnade i. Men någon gång gick pappa och jag, klädda i regnkläder till någon affär och köpte spel. Brädspel av olika slag var annat vi sysslade med. Syrran och jag fick varsin påse godis och så spelade hela familjen tillsammans. Vi gjorde mycket tillsammans på våra semestrar.

Om det var gråväder som vi har i byn idag, åkte vi in till närmaste stad och gick på kondis. För den semester vi hade råd med var att hyra banvaktsstugor av SJ. Pappa fick som anställd i det statliga SJ, hyra nedlagda banvaktsstugor till en billig penning. Eftersom vi inte hade bil, var det praktiskt då vi åkte dit med tåg. Kommer ihåg att pappa pratade med lokföraren, som stannade vid stugorna, trots att han inte gjorde det i vanliga fall. Hela familjen åkte gratis med tåg. En förmån alla anställda hade förr i tiden.

Varje år fick vi en broschyr med olika stugor, där det stod var de låg och vad som fanns att tillgå. Sedan fick vi skicka in våra önsningar och hoppas att vi skulle få den stuga vi valt i första hand. Men vi valde flera olika, för att vi skulle få något av det. Två veckor i en stuga på en okänd plats, som var rena rama äventyret i sig för mig. Då kunde inte vädret få förstöra vår semester.

Jag har så fina minnen av alla dessa semestrar och allt vi gjorde då. Vi hade inte någon stor reskassa och det behövdes inte heller för allt var ett stort äventyr ändå.

Dagens uppdrag avklarat

Annonser

Jag har skjutsat pappa till vårdcentralen för läkarbesök, hämtat honom efter en timme och handlat allt han behöver. Känns bra att hjälpa honom med sådant han inte orkar eller klarar själv. Visst tar det en del av min tid, men det får det faktiskt göra. Jag kommer ihåg när jag var liten och han åkte flera mil med mig för att jag skulle dansa balett. Varje tisdag följde han mig till storstaden och på den tiden hade vi ingen bil, så det blev tåget vi fick ta. Sedan gick han runt i en timmes tid på stan, när jag var på min lektion. Ibland köpte vi varmkorv på stationen innan vi tog tåget hem. Detta tog flera timmar av hans tid och han fick byta arbetspass med någon för att kunna vara ledig. Han skjutsade mig i bilen när vi fick råd att köpa en sådan. Aldrig att han var sur eller tvär för att jag upptog så mycket av hans tid.

Nu ger jag tillbaka min tid till honom och det känns bra att kunna göra det. Det är väl så det är meningen att livet ska vara. När vi är små ger föräldrar till oss både tid och ork. Sedan blir det tvärtom när de blivit äldre och inte klarar att sköta allt själva. Att ha det inom sig den dag de inte finns kvar i livet är en gåva som är värd mycket.